Efterår

Nu är det riktig höst. Det är kallt ute, löven är gula och jag dricker varm choklad. Jag fryser jättemycket i min stora lägenhet. Det hjälper inte att elementen står på max när man inte har några möbler, rummen blir kalla ändå. Undrar hur det ska gå när vargavintern slår till. Får ha underställ inomhus.

Idag är det min lediga dag. Jag jobbade kvällsjour mån-fre plus helgjour förra veckan. Min första sådan. Totalt 70 timmars jobb blev det. Det gick bra några dagar medans ett par dagar var hemska. Idag är jag jättetrött. Har rengjort lite i lägenheten och tvättat upp all min smutsvätt som låg och väntade. Hann inte något sådant förra veckan. Hann inte ens handla. Men eftersom jag inte hann äta heller så gjorde det inte så mycket att jag inte hann handla.

Nu längtar jag så mycket till torsdagkväll då jag ska med tåget till Köpenhamn och träffa <3. Vi ska brucha, mysa, gå på kulturnatt, gå i naturen och allt annat höstmys som vi är så bra på. Förra helgen innan hellweek på arbetet så var <3 här och hälsade på. Det var härligt höstväder och vi var i tre olika naturreservat och vandrade. Har så många fina bilder därifrån. Det var en superhelg. En sådan helg som det ofta är när <3 är med.

Några jag saknar väldigt mycket just nu är hundarna. När jag ligger i min nya gigantiska säng tänker jag att här hade minsann Odin kunnat ligga under täcket med mig och mysa. Då hade fjollhunden varit i sitt esse. Och så saknar jag prinsessan också. Hon börjar ju blir till åren och ibland blir jag orolig över att jag inte ska hinna träffa henne så mycket som jag vill innan hon ska bli änglahund hon också.

Och om ni undrar, nä jag har inte hittat en massa nya vänner här uppe ännu. Men vad ska man med vänner till när man jobbar 70 timmar på en vecka? Man hade ju ändå inte hunnit träffa dem.

<img class="size-medium wp-image-1254 aligncenter" title="Höstvandring med

Nära och kära

Om det är en sak jag lärt mig sedan jag flyttade upp till Skara är att man är ingenting utan sina medmänniskor.

Jag bor här utan familj och vänner och då inser man hur mycket dessa betyder. Allt. Mer eller mindre. Livet känns ganska meningslös utan sina nära och kära. Det känns ganska meningslöst att sitta själv i en lägenhet i Skara utan familj och vänner.

Jobb är liksom en ganska liten och obetydlig del i ens liv egentligen. Man ska jobba för att kunna leva och inte omvänt.

Hemlängtan

Nu har jag bott en och en halv månad i Skara. Lägenheten är mer i ordning. Jag har fått en säng även om det fortfarande är nerpackad. Det gick inte att skruva upp sängen själv insåg jag.

Överhuvudtaget så suger det rent ut sagt att vara helt ensam här uppe. Att inte ha någon annan man känner här. Ingen familj och inga vänner. Som när man får lust att gå på café, eller titta på en film eller skruva ihop men IKEA-säng. Då är det trist att det inte finns någon. Tror den närmsta vännen bor ca 3 timmar härifrån.

Just nu är jag dessutom sjuk och då känns det extra tråkigt att vara helt själv. Och i helgen så är det första helgen sedan jag flyttade som jag ska spendera själv här uppe i Skara. Jag ska läsa lite veterinärmedicin hade jag tänkt. Fullt behövligt men att åtminstone ta en fika med en kompis kunde varit trevlig.

Usch vad jag låter bitter. Men jag var i Köpenhamn och hälsade på <3 i helgen och då blev jag påmind om allt jag saknar och jag fick en påtaglig hemlängtan.

Köpenhamn i mitt hjärta.

Jobb och Kärlek

Sista två veckorna har minst sagt varit turbulenta. Om vardagarna har det varit jobb, jobb och jobb. Jag har jobbat fram till ca 19 och därefter varit mer eller mindre komatös när jag kommit hem och bara sovit. Men jag börjar komma in i rutinen mer nu. Jag har dessutom inte fått lika mycket hopplöst svåra fall de senaste dagarna. Mer nybörjarvänliga fall så som fukteksem, ögoninflammation, öroninflammation, urinvägsinfektion och så vidare. Men det har också smugit sig in en del kluriga fall såsom livmodersinflammation, akut urinstopp, njursvikt, korsbandskada och så vidare.

Men jag går åtminstone inte omkring och är allmänt livrädd och svimfärdig hela tiden. Jag oroar mig mindre och det är skönt. Det är sjukt jobbigt att gå omkring och oroa sig hela tiden. Sista veckorna har jag stressat sönder min lilla kropp. Har haft konstant dålig mage, har fått stressblåsor i munnen och så har jag tappat mängder av hår varje dag. Men nu stressar jag lite mindre så förhoppningsvis repar sig min kropp sig också.

Jobb på vardagarna alltså. Helgerna har bestått av kärlek. <3 har varit här båda helgerna. Kört ca 10 timmar varje helg för att komma upp till mig. Det har varit det bästa. Första helgen hade jag lite att stå i med att ordna upp lägenheten och det hjälpte <3 mig med. Sen har vi bara myst och åkt runt i Skaras närområde.

Vi har varit uppe vid Vänern en del. Dels vid Läckö slott och Spiken, dels i Lidköping och så har vi varit i Mariestad. Vid Läckö slott var det vacker skärgård, vid Spiken som är en liten fiskehamn spelade vi bangolf (jag vann! ), i Lidköping handlade vi lite smått på H&M och Lindex (Skara har inga sådana butiker) och så gick vi på lördagsmarknaden. Och så köpte vi massa goda kakor på ett gammalt anrikt konditori. I Mariestad åt vi rökt laks med nypotatis och romsås vid en liten servering vid gästhamnen.

Vi har även varit en tur runt Hornborgasjön. Det är en liten sjö med rikt fågelliv. På våren vallfärdar folk dit för att kolla in Tranor. Den så kallade Trandansen. i såg faktiskt fyra tranor i en kohage. De var verkligen stora. Sen har vi även gått och tittat lite inne i Skara. Vi har kollat in Domkyrkan, Fornbyn, Botaniska Trädgården (som var minimalisk), Veterinärhistoriska Museet samt mitt jobb. Så vi har hunnit med en del.

Det är så underbart när <3 kommer. Jag tycker det är rätt hårt om vardagarna när jag arbetar eftersom jag känner mig konstant otillräcklig. Och när <3 kommer kan jag bara få slappna av och vara trygg en stund. Det är befriande. Och för varje gång han kommer blir jag bara mer och mer förälskad. Hur ska det sluta?

Men nu ses vi inte på två veckor. Men mamma kommer upp i helgen och vi ska på IKEA. Kanske kan jag få en säng?! Tänk vad skönt att slippa sova på madrass på golvet.

Veterinär Ida

Jag sitter och skriver ett snabbt inlägg från biblioteket i Skara. Jag har ännu inte fått internet hemma och det tar nog någon vecka till innan det funkar.

Nu har jag varit praktiserande veterinär i tre dagar. Hoppsan. Vilken start det har varit. Första dagen var introdag med lite pappersarbete och liknande och då hade jag en patient på eftermiddagen. Det tog 1,5 timme! Stackars ägare och stackars hund. Allt tog så lång tid när jag inte visste hur datorn funkade, hur journalsystemet var uppbyggt, var saker och ting låg, hur man skrev recept…etc…

Igår och idag har jag varit på polikliniken hela dagen och haft diverse patienter. Allt från vanliga vaccinationer till allvarliga patienter som har fått avlivas. Inte alls kul men de senaste två dagarna har jag fått meddela en dålig prognos till tre olika ägare. Inte alls roligt.

Men idag gick arbetet lite bättre, jag har mer koll på deras rutiner och hur datorsystemet fungerar och skriver ut recept och liknande lättare. Dock är det fortfarande mycket nytt och jag känner mig lite halvdum hela tiden och extremdum ibland. Men jag lär mig väl mer och mer. Har redan lärt mig en hel del.

Det är konstigt att helt plötsligt vara veterinär. Jag hejar till varje gång jag måste presentera mig som veterinär och varje gång sköterskan kallar mig veterinären inför patienterna. Och vad är det för en skylt jag går omkring med där det står leg. veterinär på. Ja, det tar nog lång tid att förstå.

Nu ska jag hem och slappna av lite. Imorgon är det en  ny hård arbetsdag.