Om det är en sak jag lärt mig sedan jag flyttade upp till Skara är att man är ingenting utan sina medmänniskor.
Jag bor här utan familj och vänner och då inser man hur mycket dessa betyder. Allt. Mer eller mindre. Livet känns ganska meningslös utan sina nära och kära. Det känns ganska meningslöst att sitta själv i en lägenhet i Skara utan familj och vänner.
Jobb är liksom en ganska liten och obetydlig del i ens liv egentligen. Man ska jobba för att kunna leva och inte omvänt.
Publicerat i All-in-one
Nu har jag bott en och en halv månad i Skara. Lägenheten är mer i ordning. Jag har fått en säng även om det fortfarande är nerpackad. Det gick inte att skruva upp sängen själv insåg jag.
Överhuvudtaget så suger det rent ut sagt att vara helt ensam här uppe. Att inte ha någon annan man känner här. Ingen familj och inga vänner. Som när man får lust att gå på café, eller titta på en film eller skruva ihop men IKEA-säng. Då är det trist att det inte finns någon. Tror den närmsta vännen bor ca 3 timmar härifrån.
Just nu är jag dessutom sjuk och då känns det extra tråkigt att vara helt själv. Och i helgen så är det första helgen sedan jag flyttade som jag ska spendera själv här uppe i Skara. Jag ska läsa lite veterinärmedicin hade jag tänkt. Fullt behövligt men att åtminstone ta en fika med en kompis kunde varit trevlig.
Usch vad jag låter bitter. Men jag var i Köpenhamn och hälsade på <3 i helgen och då blev jag påmind om allt jag saknar och jag fick en påtaglig hemlängtan.
Köpenhamn i mitt hjärta.
Publicerat i All-in-one
