Idag är det min lediga dag. Jag jobbade kvällsjour mån-fre plus helgjour förra veckan. Min första sådan. Totalt 70 timmars jobb blev det. Det gick bra några dagar medans ett par dagar var hemska. Idag är jag jättetrött. Har rengjort lite i lägenheten och tvättat upp all min smutsvätt som låg och väntade. Hann inte något sådant förra veckan. Hann inte ens handla. Men eftersom jag inte hann äta heller så gjorde det inte så mycket att jag inte hann handla.

Nu längtar jag så mycket till torsdagkväll då jag ska med tåget till Köpenhamn och träffa <3. Vi ska brucha, mysa, gå på kulturnatt, gå i naturen och allt annat höstmys som vi är så bra på. Förra helgen innan hellweek på arbetet så var <3 här och hälsade på. Det var härligt höstväder och vi var i tre olika naturreservat och vandrade. Har så många fina bilder därifrån. Det var en superhelg. En sådan helg som det ofta är när <3 är med.

Några jag saknar väldigt mycket just nu är hundarna. När jag ligger i min nya gigantiska säng tänker jag att här hade minsann Odin kunnat ligga under täcket med mig och mysa. Då hade fjollhunden varit i sitt esse. Och så saknar jag prinsessan också. Hon börjar ju blir till åren och ibland blir jag orolig över att jag inte ska hinna träffa henne så mycket som jag vill innan hon ska bli änglahund hon också.

Och om ni undrar, nä jag har inte hittat en massa nya vänner här uppe ännu. Men vad ska man med vänner till när man jobbar 70 timmar på en vecka? Man hade ju ändå inte hunnit träffa dem.

<img class="size-medium wp-image-1254 aligncenter" title="Höstvandring med

Jag bor här utan familj och vänner och då inser man hur mycket dessa betyder. Allt. Mer eller mindre. Livet känns ganska meningslös utan sina nära och kära. Det känns ganska meningslöst att sitta själv i en lägenhet i Skara utan familj och vänner.

Jobb är liksom en ganska liten och obetydlig del i ens liv egentligen. Man ska jobba för att kunna leva och inte omvänt.

Överhuvudtaget så suger det rent ut sagt att vara helt ensam här uppe. Att inte ha någon annan man känner här. Ingen familj och inga vänner. Som när man får lust att gå på café, eller titta på en film eller skruva ihop men IKEA-säng. Då är det trist att det inte finns någon. Tror den närmsta vännen bor ca 3 timmar härifrån.

Just nu är jag dessutom sjuk och då känns det extra tråkigt att vara helt själv. Och i helgen så är det första helgen sedan jag flyttade som jag ska spendera själv här uppe i Skara. Jag ska läsa lite veterinärmedicin hade jag tänkt. Fullt behövligt men att åtminstone ta en fika med en kompis kunde varit trevlig.

Usch vad jag låter bitter. Men jag var i Köpenhamn och hälsade på <3 i helgen och då blev jag påmind om allt jag saknar och jag fick en påtaglig hemlängtan.

Köpenhamn i mitt hjärta.

Men jag går åtminstone inte omkring och är allmänt livrädd och svimfärdig hela tiden. Jag oroar mig mindre och det är skönt. Det är sjukt jobbigt att gå omkring och oroa sig hela tiden. Sista veckorna har jag stressat sönder min lilla kropp. Har haft konstant dålig mage, har fått stressblåsor i munnen och så har jag tappat mängder av hår varje dag. Men nu stressar jag lite mindre så förhoppningsvis repar sig min kropp sig också.

Jobb på vardagarna alltså. Helgerna har bestått av kärlek. <3 har varit här båda helgerna. Kört ca 10 timmar varje helg för att komma upp till mig. Det har varit det bästa. Första helgen hade jag lite att stå i med att ordna upp lägenheten och det hjälpte <3 mig med. Sen har vi bara myst och åkt runt i Skaras närområde.

Vi har varit uppe vid Vänern en del. Dels vid Läckö slott och Spiken, dels i Lidköping och så har vi varit i Mariestad. Vid Läckö slott var det vacker skärgård, vid Spiken som är en liten fiskehamn spelade vi bangolf (jag vann! ), i Lidköping handlade vi lite smått på H&M och Lindex (Skara har inga sådana butiker) och så gick vi på lördagsmarknaden. Och så köpte vi massa goda kakor på ett gammalt anrikt konditori. I Mariestad åt vi rökt laks med nypotatis och romsås vid en liten servering vid gästhamnen.

Vi har även varit en tur runt Hornborgasjön. Det är en liten sjö med rikt fågelliv. På våren vallfärdar folk dit för att kolla in Tranor. Den så kallade Trandansen. i såg faktiskt fyra tranor i en kohage. De var verkligen stora. Sen har vi även gått och tittat lite inne i Skara. Vi har kollat in Domkyrkan, Fornbyn, Botaniska Trädgården (som var minimalisk), Veterinärhistoriska Museet samt mitt jobb. Så vi har hunnit med en del.

Det är så underbart när <3 kommer. Jag tycker det är rätt hårt om vardagarna när jag arbetar eftersom jag känner mig konstant otillräcklig. Och när <3 kommer kan jag bara få slappna av och vara trygg en stund. Det är befriande. Och för varje gång han kommer blir jag bara mer och mer förälskad. Hur ska det sluta?

Men nu ses vi inte på två veckor. Men mamma kommer upp i helgen och vi ska på IKEA. Kanske kan jag få en säng?! Tänk vad skönt att slippa sova på madrass på golvet.

Nu har jag varit praktiserande veterinär i tre dagar. Hoppsan. Vilken start det har varit. Första dagen var introdag med lite pappersarbete och liknande och då hade jag en patient på eftermiddagen. Det tog 1,5 timme! Stackars ägare och stackars hund. Allt tog så lång tid när jag inte visste hur datorn funkade, hur journalsystemet var uppbyggt, var saker och ting låg, hur man skrev recept…etc…

Igår och idag har jag varit på polikliniken hela dagen och haft diverse patienter. Allt från vanliga vaccinationer till allvarliga patienter som har fått avlivas. Inte alls kul men de senaste två dagarna har jag fått meddela en dålig prognos till tre olika ägare. Inte alls roligt.

Men idag gick arbetet lite bättre, jag har mer koll på deras rutiner och hur datorsystemet fungerar och skriver ut recept och liknande lättare. Dock är det fortfarande mycket nytt och jag känner mig lite halvdum hela tiden och extremdum ibland. Men jag lär mig väl mer och mer. Har redan lärt mig en hel del.

Det är konstigt att helt plötsligt vara veterinär. Jag hejar till varje gång jag måste presentera mig som veterinär och varje gång sköterskan kallar mig veterinären inför patienterna. Och vad är det för en skylt jag går omkring med där det står leg. veterinär på. Ja, det tar nog lång tid att förstå.

Nu ska jag hem och slappna av lite. Imorgon är det en  ny hård arbetsdag.

Jag har dessutom fått problem med inflammerade myggbett över hela kroppen, stress-munsår i hela munnen och så har jag fått en sträckning/inflammation i vänsterarmen. Det gör jätteont från axlen och  ner genom hela armen. Totalt dum tajming. Lite otur jag allt.

Jag är i övrigt ganska nervös inför allt. Allt är nytt. Ny yrkesroll. Ny arbetsplats. Ny stad. Ny bostad. Och helt ensam. Usch, just nu känns det ganska skrämmande. Jag har dessutom massa praktiska saker jag måste ordna men då jag inte har internet i lägenheten i början måste jag åka till biblioteket och fixa det. Blir  lite bökigt men får gå tills jag får mitt internet.

Men det ska nog gå. Nästa helg kommer ♥ och hälsar på. Det ser jag redan fram emot.

Jag glömde dock cyklen såklar. Typiskt. Först blev jag nervös över det eftersom jag räknar med att färdas på cykel runt i Skara, till jobb och till mataffären. Men det visade sig att jag bor på gångavstånd till båda delar så det ska nog gå utan cykeln i en vecka. ♥ tar med cyklen upp nästa helg, sen kan jag cykla loss.

Det var första gången jag såg lägenheten. Jag köpte ju grisen i säcken eftersom jag inte hade sett mer än planlösning på lägenheten. Men den var kanon. Stor! Jag har numera ett kök som är större än rummet jag bodde i Ørestad, ett kontor, ett sovrum, ett vardagsrum, en toalett, en balkong, massa garderober och bäst av allt en walk-in-closet. Det sistnämnda är nog egentligen en städskrubb, men jag kallar den min walk-in-closet.

Jag har dock nästan inga möbler så det blir lite tomt i början innan jag har råd att införskaffa sådant som säng och soffa men det blir nog bra när det är färdigt. Och även om jag inte har så många möbler har jag ändå 20 st flyttkartonger som ska packas upp. Jag får att göra på söndag när jag tar tåget upp till Skara igen. Nu ska jag spendera ett par dagar i älskade Köpenhamn med ♥.

Här är bild på planlösningen, dock är min lägenhet spegelvänd:

Men vädret är perfekt för mig att sitta inomhus och läsa. För det är vad jag gjort hela dagen. Suttit inne med min litteratur i veterinärmedicin  och en te och läst. Jag har börjat få lite panik över att jag startar om 1,5 vecka. Jag har ju glömt så mycket. Av det som jag har kunnat en gång det vill säga.

Oj, oj. Men jag har också insett att jag inte kan lära mig allt om veterinärmedicin på en vecka. Hm, hur löser jag det. Hjälp! Men jag kanske inte ska kunna allt. Det kanske inte är meningen. Men det är nog meningen att jag ska kunna en del i alla fall. Och just nu känns det som om jag inte kan något. Men men. Jag läser lite till och så kan jag lite i alla fall.

Eftersom jag vill jobba med uteslutande smådjur sökte jag även jobb i Sverige. 3 jobb hann jag söka innan jag fick komma på intervju. Och på månadsdagen av min veterinärexamen så fick jag jobb. Från den 1 augusti ska jag jobba på Skara Djursjukhus.

Helt plötsligt ska jag flytta ifrån mitt älskade Köpenhamn. Jag kan knappt förstå det, det är så overkligt. Jag var så övertygad om att jag aldrig skulle lämna Köpenhamn, och speciellt inte för att flytta tillbaka till Sverige. Jag älskar ju Köpenhamn, och jag älskar ju danskarna. Och framförallt älskar jag min danska pojkvän som bor i Köpenhamn.

Därför tar det emot jättemycket just nu. Att behöva lämna det jag älskar så mycket. Visst blir det inte för evigt, en dag ska jag komma tillbaka. Och visst tror jag jobbet blir jättebra.  Men det tar emot ändå.

Men ibland ger livet en möjligheter och jag försöker alltid gripa dessa när jag kan. Annars hade jag aldrig flyttat till Köpenhamn och läst till veterinär. För den gången lämnade jag allt (jobb, vänner, familj etc) och flyttade till det okända för att det var jag tvungen att ta chansen när den kom. Och nu är det dags igen helt enkelt. Sex år senare kom ännu en chans som var för bra för att säga nej till och då grep jag den med hela handen.

Och även om det är läskigt så är det också otroligt spännande. Tänk om mindre än 2 veckor ska jag göra det jag drömde om när jag var liten. Leka veterinär. Eller nu är det inte lek längre, nu är det allvar. Puha!

Resumé av första halvan av år 2011:

4 januari – Jag blir godkänd i Praktisk Kødkontrol och har därmed klarat alla mina kurser på veterinärutbildningen och har bara examensarbetet kvar.

5 februari – Veterinärernas examensfest för årgång 2005.

20 februari – Enda agilityträningen under 2011 fram till dagsdato…

3 mars – Jag får mitt visa-kort skimmat. Det har jag aldrig provat förr…

6 april – En riktigt bra dag… Det blir jag och ♥.

Ca 1 maj – 1 juni – Blir sjuk i Körtelfeber (mononucleose) och var sjuk i tre omgångar varav den ena var bland det värsta jag varit med om. Jag trodde nästan jag var döende. Usch.

9 maj – Jag lämnar in mitt avslutande examensarbete som hade titeln ”A pilot study of elevated alkaline phosphatase and its isoenzymes in relation to epilepsy in the Petit Basset Griffon Vendeen”.

23 maj – Jag försvarar mitt examensarbete och blir godkänd med högsta betyg och blir därmed utexaminerad veterinär!

17-19 juni – Agility-SM i Stockholm. Jag och Odin var kvalificerade individuellt. Detta var mitt 7:e SM och Odins första SM. Vi blev tyvärr diskade i båda loppen.

23 juni – Efter att ha kunnat kalla mig veterinär i en månad får jag veta att jag fått jobb som klinikveterinär på Skara Djursjukhus med start den 1 augusti.

27 juni – 4 juli – En veckas semester på Santorini tillsammans med mamma. Första semestern på 7 år! Underbart!

4 juli – Jag får min danska Dyrlæge autorisation.

10-16 juli – Dania Cup i Næstved, Danmark, med tävlande från totalt 14 olika nationer. Under de  5 dagar vi tävlar nollar jag och Odin 6 lopp med placeringarna; 6, 8, 9, 11, 13 och 16.