::: AgilidA :::

team up with your dog


Lämna en kommentar

Julkalendern: Lucka 12

Använd dig av Premack’s Princip

Premack’s Princip är något som jag använder mig av konstant för att få hunden att göra beteenden som jag önskar. Premack’s princip innebär att ett mindre sannolikt beteende kan förstärkas av att hunden får möjlighet att utföra ett mer sannolikt beteende. Detta går ofta under benämningen ”Grandma’s law”. Ni vet ”Om du äter upp grönsakerna får du något smaskigt till efterrätt”. Men jag brukar kalla det ”Mattes lag” här hemma. 😉

Det det hela går ut på är alltså att använda sig av saker som hunden vill ha eller göra och belöna det vi vill hunden ska göra med detta. Egentligen använder vi denna princip hela tiden men blir man medveten om den så blir den ännu mer användbar. För att ta ett exempel ur min och Yogas vardag. Jag har använt mig av Premack’s princip för att lära Yoga att växla mellan olika belöningar. Jag har haft en skål med t.ex. bitar av leverpastej framme på golvet som Yoga blir väldigt intresserad av. Men för att få smaka måste hon engagera sig i lek med mig först.

Ett annat typiskt exempel är hälsa-träning. Nu har jag slarvat jättemycket med detta men det är dags att ta tag i detta nu. Principen är hur som helst att om man har en hund som vill hälsa på andra människor och/eller andra hundar så måste den göra ett av oss önskvärt beteende innan den får hälsa. Med Yoga önskar jag att hon sitter tyst och väntar tills hon får signalen ”Varsågod att hälsa”. Något som jag måste träna flitigt då hon är minst sagt ivrig att hälsa på de flesta vi möter.

Jag gillar Premack’s princip för att den tar bort en hel del onödiga konflikter mellan oss och hunden. Hunden ska inte tänka på oss som en mur utan mer som en grind till olika spännande aktiviteter. Istället för att försöka att hitta hål i muren så handlar det om att hitta nyckeln till grinden. Hunden tillåts alltså att göra det den vill om den bara ”låser upp grinden” först genom att göra ett önskvärt beteende från vår sida.

En mycket användbar princip i många lägen och vi behöver inte belöna med varken mat eller lek utan det räcker att belöna med det som hunden vill göra.

Lycka till med träningen. Stay tuned för Lucka 13! 😀

Annonser


Lämna en kommentar

Julkalendern: Lucka 11

Våga använda hjälper

Jag upplever många gånger att hundtränare är lite rädda för att använda hjälper. Att det inte är lika fint som att kunna forma fram beteendet helt av sig själv. Men faktum är att många vägar bär till Rom och att alla inte behöver ta samma väg. Man väljer helt sin egen inlärningsmetod. Man ska bara vara medveten om vad de olika inlärningsmetoderna har för för- och nackdelar.

Jag föredrar dock att låta hunden tänka själv i största mån. Jag låter hunden få prova sig fram till vad som funkar och vad som inte funkar. Mitt jobb är bara att berätta vad som är rätt genom att belöna detta. Så länge du belönar vad du vill ha, så får du vad du vill ha.  Något som vi gärna vill är att locka och visa hunden för att få den att göra rätt beteende. Det kan vara att det går fortare att få dem att utföra beteendet med vår hjälp, men förstår den egentligen vad den gjorde? Kan den upprepa beteendet igen utan lockande och visningar från vår sida?

Jag brukar dra paralleller till att hitta vägen när vi kör bil. Om vi åker efter en annan bil eller kör efter en GPS så kommer vi bara härma bilen framför oss respektive svänga när rösten säger det. Vi gör vad vi blir visade eller tillsagda, men tänker inte nämnvärt över vägen. Nästa gång vi ska köra samma väg så blir det svårt, vi var inte uppmärksamma på i vilken korsning vi svängde och hur omgivningarna såg ut. Men om vi får hitta vägen på egen hand genom att läsa en vägbeskrivning eller titta på en karta så blir vi mer medvetna om hur vi kör, vi granskar omgivningarna så att vi inte missar vägen vi ska svänga in på. Vi kommer ha mycket godare chanser att hitta redan nästa gång vi ska köra till samma ställe.

Samma sak är det med hundträningen, om vi visar och lockar hunden till att lägga sig eller gå mellan slalompinnarna så följer den bara vår hand och tänker förmodligen inte på så mycket mer än godiset i handen eller fickan. Om den däremot får tänka själv och prova sig fram så kopplar den på hjärnan, vet vad den gör och får en djupare förståelse för vilket beteende som vi faktiskt belönar den för. Den kommer sedan att kunna upprepa detta beteende igen för att få ytterligare belöning.

De metoder jag använder främst i hundträning är att forma fram beteendet (shaping, mer ingående om detta längre fram i julkalendern) samt att fånga beteendet. Jag fångar de beteenden hunden redan kan (såsom att sitta, ligga, stanna, backa, gå vid min sida etc) genom att belöna dessa när hunden erbjuder dem av sig själv och så småningom sätter jag på en muntlig signal för dem. Övriga beteenden formar jag fram successivt genom att belöna små steg mot slutbeteendet, detta skapar en kreativ hund med god förståelse för beteendet.

Men som sagt så finns det situationer där jag faktiskt tar till fysisk hantering (rör hunden) eller lockar. Till exempel så fick jag Yoga att stanna kvar mellan benen på mig under hanteringsmoment genom att hålla henne kvar lätt med en hand på bringan. Slappnade hon av så minskade jag trycket och började hon försöka bryta sig loss så blev handen lite fastare. Men jag belönade samtidigt positionen riktigt med favoritgodiset, numera behöver jag inte hålla henne utan hon ligger kvar frivilligt. Lockar gör jag också ibland. Yoga hade väldigt svårt att förstå hur man snurrade runt på klossen i början och även snurra på marken så jag började hjälpa henne med handen. Det fungerade och sedan började jag banta bort handen mer och mer. På klossen kan hon snurra självständigt åt båda hållen numera men på marken kämpar vi fortfarande, där är planen att lägga på en muntlig signal före handsignalen (mer om det längre fram i julkalendern) för att sedan kunna ta bort handsignalen helt.

Något som jag använder ganska så ofta är tillrättaläggande av miljön. Det innebär att man använder miljön för att skapa de bästa förutsättningarna för att hunden ska göra rätt beteende. Till exempel har jag valt att börja träna apportering i en korridor för att få Yoga att vända om mot mig direkt när hon fångat leksaken. Jag har tränat sitt på glidsäkra ytor för att hon ska kunna hålla sig upprätt sittande länge utan att glida. Jag har tränat backa i korridorer för att få henne att backa rakt. Jag använder slalombågar vid slalominlärning (inte Yoga ännu utan kurshundar) för att skapa en gång för hunden att gå i. Fördelen med tillrättalagd miljö är att hunden får många korrekta repetitioner direkt och att beteendet sätter sig i muskelminnet.

En annan hjälp vid inlärning är targets, antingen tasstarget eller nostarget. Targets kan vara behjälpligt för att få hunden på rätt spår och få igång beteendet. Till exempel så använder jag nostarget (min handflata) för att lära in avlämnandet i apportering samt tasstarget (matta) för att lära in springande kontaktfält. Dessa två hjälper anser jag är ovärderliga.

Det finns en nackdel att använda hjälper, att dessa måste tränas bort så småningom då de inte är en del i slutbeteendet utan bara en hjälp på vägen mot slutbeteendet. Detta kan vara olika svårt för olika beteenden och olika hundar. Kan jag klara mig utan en hjälp så gör jag det, men jag är inte rädd att använda mig av en hjälp om jag tror det kommer hjälpa mig i inlärningen. När det sedan är dags att träna bort hjälpen gör jag det successivt, till exempel genom att ta bort hjälpen sporadiskt oftare och oftare eller genom att göra hjälpen mindre och mindre. Till exempel kan jag välja att ta bort targetmattan på kontaktfältet var 10:e gång till att börja med, träna på öppnare ytor när jag tränar backa eller apportering ibland samt att jag gör slalombågarna lägre och lägre för att till sist plocka bort dem.

Så var inte rädd för att använda hjälper i din träning om du anser det gangnar dig och din hund – men ha en plan för hur du ska träna bort dem så småningom. Lycka till med träningen. Stay tuned för Lucka 12. 🙂

 

 

 


Lämna en kommentar

Julkalendern: Lucka 10

Var inte rädd för misstag

Jag tror att många hundtränare har gemensamt att de är rädda för misstag i träningen. Rädda att hunden ska lära sig fel saker och att vi ska misslyckas som tränare. Men att vara rädd för misstag är ödesdigert. Inte bara i hundträning utan i livet som helhet. Ta det från en som vet vad hon pratar om. Om man hela tiden är rädd för att det ska bli fel kommer man heller inte våga utvecklas till att bli bättre. Det finns ett bra citat att ha i åtanke:

Forget the mistake – remember the lesson!

Det ligger mycket visdom i detta. Misstag är naturliga – både vi och hunden lär av dem. Om hunden gör misstag får vi en chans att omvärdera vår träningsplan och se om vi bör ändra på något. Och om misstaget inte belönas lär sig hunden att detta felaktiga beteende inte ledde till någon belöning och kommer förhoppningsvis inte upprepa det gång på gång.

Om det blir fel, lugn! Ta en paus, fundera och förenkla eventuellt. Men se upp att förenkla för snabbt om hunden har klarat samma beteende tidigare, då lär vi hunden att ge upp. Inlärning handlar just om att hunden ska lära sig utifrån beteendets konsekvenser. Gav det belöning – kanon, då provar jag igen. Gav det ingen belöning, nähä, då provar jag något annat.

Så se misstag som viktiga lärosteg – men belöna dem inte. Själv använder jag mig ofta av en så kallad ”felsignal” i situationer där jag önskar att hunden får tydliga direktiv över vad som är rätt och vad som är fel. Jag säger lättsamt ”ojoj” och alla mina hundar avbryter då det de påbörjat och försöker på nytt. Med andra ord felsignalen betyder ungefär ”bra försök, inte helt rätt dock så vi provar igen”. Används den sparsamt (den ska inte behövas ofta då det är min uppgift att lägga upp träningen så att lyckandeprocenten är betydligt högre än felprocenten) och lättsamt kan den vara väldigt värdefull i träningen.

Så misstag är inget att frukta, låt dem inspirera dig till att bli en bättre tränare och håll dem lättsamma så löser det sig. Lycka till, stay tuned för Lucka 11. 😀


Lämna en kommentar

Julkalendern: Lucka 9

Använd en belöningsmarkör

Tajming är essentiellt när vi tränar hund, särskilt när det kommer till att utveckla precisa beteenden. Många gånger kan det vara svårt att hinna ge belöningen precist, utan att hunden hinner göra något annat efter det beteendet som vi egentligen vill belöna. Till exempel; vi vill belöna när hunden lyfter vänster baktass. Vi skyndar oss och ska ge den godis, men när vi hinner fram med godbiten till hundens mun så har hunden satt ner tassen igen. Tyvärr kan det vara svårt att få hunden att förstå att det var tasslyftet som gav belöning.

För att få en bättre tajming på vår belöning och kunna förstärka rätt beteende helt precis så kan man använda sig av en belöningsmarkör (också kallat belöningssignal). Denna markerar vad som är rätt beteende och talar om för hunden att belöning är på väg. Man kan säga att en belöningsmarkör “fotograferar” det beteende vi vill ha. Belöningsmarkören betyder för hunden “exakt DET DÄR gjorde du rätt, och kommer att få en belöning för”.

Klickern är en sådan belöningsmarkör. Klicket markerar vad som är rätt och berättar att belöning är på väg. Man kan även använda ljud eller ord. Personligen tycker jag ofta att händerna är fulla med annat och att klickern är i vägen. Jag använder därför främst ordet ”Rätt”. Jag använder även ordet ”Rätt” i situationer där jag vill berätta att det var rätt men precisionen inte är lika viktig. Nackdelen med ord är att det kan vara svårt att få det att låta lika dant varje gång (tonfall varierar) samt att det tar längre tid att säga än vad det tar att klicka. Det vill säga större risk att man inte lyckas markera helt precist rätt beteende om det är en liten detalj man är ute efter eller om hunden är snabb. Men i situationer som inte kräver precision tycker jag ”Rätt” fungerar ypperligt.

En belöningsmarkör fyller framförallt sitt syfte vid nyinlärning när vi vill belöna ett beteende väldigt precist, som en huvudvridning, ett tasslyft eller liknande. När man tränar på beteenden som hunden redan kan väl tillför en precis belöning inte lika mycket. Jag använder heller inte belöningsmarkör vid stadgebeteenden, alltså när hunden ska behålla sin position. Anledningen är att belöningsmarkören avslutar beteendet och markerar att belöning är på väg och  stadgebeteenden vill jag att hunden ska behålla sin position fram till frisignal, och jag vill kunna belöna i position upprepade gånger innan denna ges.

Så jag råder er att fundera hur ni ska kunna markera rätt beteende, vilken eller vilka belöningsmarkörer ni önskar att använda er av. Om du ska ha ett ord, tänk på att du ska ta ett kort ord som är lätt att säga likadant från gång till gång. ”Yes” eller ”Rätt” brukar fungera bra. Jag rekommenderar inte ”Bra” av den anledningen att du med stor sannolikhet använder det som beröm i all världens sammanhang. Belöningsmarkören ska bara användas när du vill markera ett speciellt beteende och alltid följas av belöning.

En annan sak; om ni klickat eller sagt belöningsmarkören på fel tillfälle; belöna ändå (och försök göra rätt nästa gång). Hunden vet inte att du gjorde fel och om du inte belönar så kommer belöningsmarkören förlora sin betydelse.

Lycka till med träningen. Stay tuned för Lucka 10! 🙂


Lämna en kommentar

Julkalendern: Lucka 8

Använd rätt belöning för rätt tillfälle

Något som jag tycker har gjort stor skillnad i min träning är min medvetenhet kring hur jag använder mina belöningar. Att jag använder en väl vald belöning till olika delar i min träning då olika slags belöningar har olika effekt på hunden och då rätt belöning kan göra inlärningen mer effektiv.

Om vi börjar med godbitar, alltså matbelöning, så har detta en mer lugnande effekt än vad lek har. En form för matbelöning som jag tycker är extra bra för just den lugnande effekten är mjukost på tub då hunden får slicka i sig belöningen, slickandet i sig har nämligen också en lugnande effekt. Vid inlärning av beteenden som man vill ha hunden lugn såsom vid träning av stadga så är det därför händigt med godbitar. Likaså när man ska hålla hög belöningsfrekvens, det vill säga belöna ofta på kort tid så är det väldigt händigt med matbelöning som hunden lätt sväljer utan att tugga för att sedan kunna fortsätta utföra beteendet.

När det kommer till matbelöning så finns det en sak som är viktigt att tänka på som vi ofta glömmer bort. Och det är att belöna efter prestation. Det vill säga att när vi tränar på något lättare, till exempel ett beteende som hunden är ganska säker på i en störningsfri miljö, så behöver vi inte ha så jättesmarrig belöning, kanske räcker det med maten eller halvtorra godbitar. Men om vi tränar något som är helt nytt eller under svårare förhållanden är det mycket svårare för hunden att göra rätt och därför bör den belönas därefter, kanske med blodpudding, ost, kyckling eller något annat hunden värdesätter högre.

Jag upplever ofta två problem som instruktör som är relaterat till detta.

  • Att man inte har med sig mer än en matbelöning. Och ofta en som funkar hemma men som inte är lika högt värderad när det finns massa roliga hundar och människor runt omkring.
  • Att man har med sig endast toppbelöning. Problemet är att om man använder denna belöningen även till ”lättare beteenden”, vad ska vi då belöna med när hunden gör något exceptionellt? Försök alltid belöna med den minst värderade belöningen men som hunden ändå är villig att anstränga sig för – då kan du alltid uppgradera till något bättre när hunden gör något kalasbra, när hunden börjar bli trött eller när störningarna blir svårare.

Lekbelöning å andra sidan skapar mer fart och driv och är kanon när vi behöver en högre aktivitetsnivå eller när vi behöver få hunden fokuserade på oss och stänga ute störningar. Det är dessutom perfekt när man vill kasta eller lägga ut belöning för att belöna i hundens linje eller framåt istället för hos oss. Dessutom så kan vi jackpott-belöna genom att leka en längre stund och då får belöningen ett större värde.

Något som jag tycker är kanon att använda lekbelöning till är just för att hålla kvar hunden i träningsbubblan tillsammans med mig även i korta pauser eller vid transporter (t.ex. till ett annat hinder). Många gånger så kanske man belönar, sedan pausar man eller går vidare till nästa station och så hinner hunden tappa koncentrationen och vi måste på nytt jobba upp hunden när vi ska träna vidare. Men om man använder pausen eller transporten till lek så har man kvar hunden i rätt aktivitetsnivå när det är dags att fortsätta träna.

Så ni har mycket att vinna på att tänka över vilka belöningar ni använder när. Lycka till! Stay tuned för Lucka 9! 😀


Lämna en kommentar

Julkalendern: Lucka 7

Använd rätt belöningsfrekvens

Med belöningsfrekvens menar jag hur ofta vi belönar. Hur länge eller hur många gånger ska hunden jobba mellan varje belöning?

Tidigt i träningen måste denna vara hög för att få många repetitioner och att beteendet på så sätt lägger sig i hundens beteenderepertoar. Vi belönar helt enkelt varje korrekt utförande av beteendet fram tills dess att hunden upprepar det om och om igen utan att tveka. Men så småningom måste man successivt börja belöna mer sällan, kanske väljer man att belöna de bäst utförda försöken. Anledningen till detta är att om vi fortsätter att belöna varje gång så kommer hunden ha alldeles för hög belöningsförväntan, och när vi inte kan belöna beteendet (till exempel på tävling) så finns det stor risk att beteendet släcks ut (det vill säga försvinner eller försämras). För att undvika utsläckning och få ett stabilt och pålitligt beteende i slutändan bör man alltså gå över till variabel belöningsfrekvens, det vill säga att man belönar beteende olika ofta.

Ett exempel är kontaktfälten, många är duktiga på att lära in dem, belöna dem rikligt på träning och sedan tävla hela säsonger där belöning uteblir. Beteendet blir ofta mer och mer bristfärdigt. Många gånger skulle vi behöva belöna med variabel belöningsfrekvens  på träning ett tag innan vi börjar tävla och kanske även offra någon tävling då och då genom att belöna ett korrekt utfört beteende.

Ett vanligt beteende som vi ser hos hundar är tiggeri, detta blir nästan aldrig utsläckt eftersom beteendet har mycket variabel belöningsfrekvens – för visst händer det att de bjuds på något gott?!

Så tänk på det här med belöningsfrekvens, framförallt att variera hur ofta du belönar beteenden som du vill ska vara pålitliga och inte släckas ut. Lycka till! Stay tuned för Lucka 8! 😀


Lämna en kommentar

Julkalendern: Lucka 6

Planera din träning

Tidigare så förde jag inte träningsdagbok men efter att ha fått Yoga har jag börjat göra planering över träningen. Jag insåg ganska snabbt att jag hade så många saker jag ville träna men att jag aldrig kom ihåg allt utan tränade samma sak hela tiden. Så jag började göra veckoplaneringar där jag skrev ner vilka fokusområden jag skulle ha och vilka övningar vi kunde träna på.

Detta har hjälpt otroligt mycket i min träning. Numera så kan jag slå upp min träningsbok och se vad planeringen säger och fundera ut vad jag ska träna på i kommande träningssession. Jag skriver inga långa romaner utan jag sätter helt enkelt en stjärna vid varje moment vi tränat på så att jag kan se hur ofta jag tränat de olika momenten, på så sätt blir det inte att något glöms bort och att något tränas på bara för att det är det jag kommer ihåg.

Det funkar bra för mig, för mig ligger nyckeln i att strukturera upp vad det finns att träna på och sedan kunna utgå från detta. Andra lägger mer detaljerade planer om när, var och på vad man ska träna och skriver även notiser efter varje träning. Det blir för omfattande för mig, jag behöver ett enkelt system som jag kan följa utan att det blir en börda. Annars blir det bara att man undviker det och så rinner det ut i sanden. Jag tror man ska prova sig fram och göra sin egen träningsplanering utifrån vad som passar en själv bäst.

Något som också hjälper mig att tycka det här med träningsplanering är roligt är att jag har köpt en snygg skrivbok, lite färglada stickers och tejp samt pennor i regnbågens färger som jag använder för att pynta de olika sidorna med. Då blir det en liten kreativ stund när jag gör min planering och det blir roligare att följa. Är man kreativt lagd (inte som jag mao) kan man rita och trixa hur mycket som helst för att piffa till den lite.

Men det som är nyckeln till träningsplaneringen är att man får effektivare och mer strukturerad träning. Jag som arbetar mycket hinner och orkar inte träna Yoga alls så mycket som jag önskat. För mig är kvalitet framför kvantitet verkligen sant. Jag tränar korta sessioner utifrån vad våra fokusområden är och gör mina stjärnor i träningsboken. Och det fungerar, jag ser ständig utveckling hos min lilla tjej och vi tränar på det som ligger rätt i tiden beroende på vilka styrkor och svagheter vi har för tillfället.

Så ge det ett försök – lycka till! Stay tuned för Lucka 7! 😀