::: AgilidA :::

team up with your dog


Lämna en kommentar

Årskrönika: 2017

 

Nu är du snart till ända, kära 2017. Och vilket år du bjöd på.

Nytt jobb

Året inleddes med slutfasen av min sjukskrivning. Firman låg på is och pappa hjälpte mig hålla de kurser som var inplanerade. De fem första månaderna handlade framförallt om att lära känna mig själv och ställa från ”Ida, vad vill du? Ingen annan, utan du?” Svaret kom till slut. Jag vill prova något nytt. Jag vill kunna utveckla alla mina idéer och se var de bär. Jag vill öppna min egen veterinärverksamhet.

I slutet av maj avslutade jag min tjänst som klinikveterinär i Kristianstad. Jag hade fått en halvtidstjänst på en privat smådjursklinik i Ronneby. Jag visste att pendlingen var i längsta laget men jag behövde börja om på ny kula efter sjukskrivningen. Det kunde inte ha blivit bättre. Jag bävade för att lämna mina underbara kollegor i Kristianstad som jag verkligen tyckte om. Men i Ronneby fick jag en handfull nya underbara kollegor som tog emot mig med öppna armar. Jag trivs jättebra och är så glad att jag hamnade på kliniken i Ronneby. En klinik med ett nyfiket och öppet klimat där vi lär av varandra hela tiden. Utbildning står högt på prioriteringslistan och jag har fått gå flera mindre kurser redan och i början på nästa år så ska jag på en större kurs som jag verkligen ser fram emot.

Och det bästa av allt, i somras kunde jag starta upp min egna veterinärverksamhet som hemveterinär. Med bilen som min utgångspunkt tar jag mig till djurägare och patienter runt om i nordöstra Skåne. Jag har tagit det successivt men intresset växer sig större och större och tanken är att utveckla efterhand. Jag älskar att kunna ge djuret vård i deras trygga hemmiljöer. Jag trivs riktigt bra med att kombinera arbete på klinik med hembesök i egen regi. Passar mig perfekt!

Nytt kursformat

En annan nyhet under 2017 är att jag lanserade min första onlinebaserade kurs. Projekt Älska Slalom har hunnit med två omgångar, intresset har varit stort och deltagarna har varit nöjda. Idén om onlinekurser har jag haft ett tag men tiden och orken fanns inte till. Men efter att ha återhämtat mig efter sjukskrivningen var det dags att sätta planerna i verket. Jag får mycket förfrågningar om kurser och jag har inte tid att arrangera lika mycket kurser som förr eftersom min veterinärverksamhet tar tid och energi. Men jag älskar rollen som instruktör och ville för allt i världen inte sluta att hålla kurser. Där blir onlinebaserad undervisning min räddning. Jag har dessutom på detta vis kunnat nå ut till hundägare runt omkring hela vårt avlånga land. Jag har till och med haft deltagare från våra grannländer vilket glädjer mig enormt. Så onlineverksamheten kommer att utvecklas betydligt under nästkommande år, det kan ni vara säkra på!

Ny hund

Och det bästa av allt – 2017 bjöd mig på Yoga. Som jag har längtat efter en ny hund. Och när saker började falla på sin plats så kände jag mig mer och mer redo att ta hand om en liten valp. Men jag hade inga förhoppningar om att det skulle ske redan i år. Jag stod på intresselista hos kennel Brainpool’s men visste att de haft otur med tikar som gått tomma och att det var många som väntade på valp. Jag visste att jag skulle ha en hund från den kenneln, oavsett hur länge det skulle dröja. Så när uppfödaren kontaktade mig i somras och frågade om jag kunde tänka mig en liten tikvalp i augusti så behövde jag inte tänka över svaret, svaret var ett ruggande JA. Jag var i extas. Äntligen skulle jag få en ny liten träningskompis. En hund som var min, bara min. Vars misstag och framgångar skulle bero på mig.

Jag åkte och tittade på valparna när de var 5 veckor gamla. Det var två tikvalpar, och mammans ägare Elin skulle få välja valp först. Jag tyckte blue merle valpen var löjligt söt och höll tummarna att den skulle bli min, men visste att Elin också hade denna som favorit. Dagen innan jag skulle upp till valparna så berättade Elin att hon valt valp och mycket riktigt blev det blue merle valpen. Så kvar var den trefärgade tiken som fick bli min Yoga. Yoga var nämligen ett namn jag vetat i flera år att min nästa hund skulle heta. När jag träffade Yoga dagen efter så visste jag direkt att det var helt rätt. Hon var som en kopia av min gamla krigarprinsessa, Ally. Både till temperamentet och utseendet. Liten och söt men ettrig och energisk. Jag blev störtförälskad och visste att det verkligen var meningen att det skulle vara vi två.

När jag hämtade Yoga första helgen i augusti hade jag förberett mig väl, läst varenda valpbok jag hade hemma i bokhyllan, köpt leksaker för allt för mycket pengar och bokat in besök i en stor hundaffär på vägen hem för att köpa nödvändigheter. Jag var så lycklig. Och min himmel vilken livsomställning det blev. Helt plötsligt kunde jag glömma avkopplande stunder. Första månaden var enormt jobbig, jag älskade den lilla krabaten som var toksöt och jätterolig men otroligt krävande. Men efter ungefär en månad så började det bli lättare. Jag hade vant mig vid livet med en ligist till valp och Yoga hade börjat lära sig att anpassa sig till mitt liv och vardag.

Varje dag sedan dess har varit en fröjd. Jag är så otroligt tacksam att denna hund är min. Hon är min lilla stjärna. Hon följer med mig på jobbet, på kalas, i skogen, på kurser och hembesök. Hon anpassar sig så fint till alla situationer och jag är så stolt över henne. Vi har inte tränat så mycket men det lilla vi tränar gör hon framsteg i och visar både arbetsvilja och intelligens. Vi kommer garanterat ha mycket roligt ihop. Älskade lilla Yoga. ❤

Så sammanfattningsvis så har 2017 varit ett riktigt spännande år och bjudit på många glädjeämnen. Jag ser fram emot nästa år tillsammans med min älskade Yoga då vi tillsammans kommer bjuda på nya onlinekurser och då min veterinärverksamhet kommer att fortsätta växa! Välkommen 2018! Let’s do this!

Annonser


Lämna en kommentar

Att ständigt ändra bilden

I detta inlägg tänkte jag skriva lite om vikten av att ständigt ändra bilden för hunden i inlärningen. Alla som går eller har gått kurs hos mig vet hur jag ständigt tjatar om detta och nu när jag själv har en valp som ska lära sig en massa nya färdigheter så blir jag konstant påmind om hur viktigt det är.

När jag skriver att ändra bilden så menar jag att ändra på små detaljer i omgivningen eller en själv under inlärningen av ett beteende. Det är allmänt känt att hundar inte är så bra på att generalisera och att de måste lära sig att ett beteende ska utföras likadant oavsett hur omgivning och jag själv ändras. Till skillnad från oss människor som snabbt greppar att man sätter sig ner likadant i en soffa som i en en stol, en fåtölj eller en kontorsstol så förstår hundar inte att ”sitt” innebär att man sätter sig ner och sitter kvar oavsett miljö och störningar om vi inte lär dom det.

Hundens dåliga förmåga till generalisering rimmar tyvärr dåligt med hur vi vanemänniskor fungerar. Vi har en tendens att komma in i ett mönster och upprepa samma sak om och om igen. För att ta några exempel har vi en tendens att alltid gå på samma sida om slalom vid inlärningen, att alltid vara framför hunden när vi tränar sitt, att alltid träna efter kvällsmaten och så vidare. Detta resulterar i att hunden blir expert på att utföra ett beteende under de vanliga omständigheterna men när något ändras blir de förvirrade. Och vi blir irriterade för vi anser ”att de kan ju det”.

Jag brukar bokstavligen upprepa ”Ändra bilden!” i huvudet när jag tränar. Mitt mål vid inlärningen är att alltid ändra EN LITEN DETALJ för varje korrekt repetition. Jag kanske ändrar placering, min kroppsposition, min rörelse, min röst, plats, riktning, avstånd, tidsintervall och så vidare.

Till exempel så tränar jag just nu väldigt mycket stadga i ”Sitt”, här är mitt mål att Yoga ska sätta sig direkt på signal och sedan sitta kvar tills tills frisignal. Oavsett var vi är, vad jag gör och vad som händer i omgivningen. Det är inget som kommer av sig själv utan jag får jobba aktivt för att detta ska bli verklighet. i inlärningen försöker jag att variera omständigheterna konstant, vi tränar på olika platser, olika underlag, olika tidspunkter och med olika belöning. Jag varierar min position, rörelse eller placering för varje repetition. Jag tillför olika störningar. Självklart kan vi inte träna på varje möjligt scenario men när vi tränar på tillräckligt många olika omständigheter så har vi faktiskt tränat upp hundens förmåga till generalisering och chansen är stor att hunden klarar beteendet i de flesta situationer, även de vi inte tränat.

Så tänk på att ÄNDRA BILDEN för hunden för att få en hund som förstår att ett beteende är samma sak oavsett omständigheter. Lycka till med träningen!

Glada hälsningar Ida


Lämna en kommentar

Glädjespridare

Yoga är mitt egna lilla lyckopiller. Hon sprider verkligen glädje varje dag. Inte bara till mig utan även till alla andra i sin omgivning, människor som hundar. Hon är sprudlande glad konstant och tar livet med en klackspark.

Varje morgon får jag en energikick då Yoga hoppar och studsar och gnyr av glädje när jag stiger upp. När jag tar upp henne i famnen så blir jag överröst med pussar och mitt hjärta slår trippelslag. Jag är så tacksam för detta lilla yrväder. Det är verkligen hon och jag mot världen.

Som singel i en småstad så var livet ganska tråkigt stundtals. Men inte längre vill jag lova. Inga tråkiga stunder med Yoga i närheten. Om hon har tråkigt så sysselsätter hon mig genom att antingen bita i mina fötter under bordet eller genom att hitta förbjudna saker att tugga på som jag får fullt upp med att plocka bort. 😉

Nu har Yoga bott hos mig i drygt 2 månader och det har börjat bli vardag att dela mitt liv med henne. I början var det en ganska stor omställning och många saker fick anpassas efter henne. Numera känns det som bitarna fallit på plats och det känns helt normalt att ha en valp i hemmet. Nu skulle det kännas konstigt om jag inte hade henne hos mig.

Flera saker har blivit lättare också, till exempel blev hon rumsren för en månad sedan och det gör allt så mycket lättare. Jag behöver inte vaka över henne och hon håller sig flera timmar samt säger ifrån när hon behöver ut och rasta sig. Dessutom har hon blivit mycket lugnare, hon har börjat lära sig koppla av och det har också gjort vardagen mycket mer behaglig.

Numera finns det plats för lite egentid varje dag, något som jag saknade i början. Nu hinner jag både läsa böcker, titta på netflix, åka och träna och andra saker som fick stå till sidan när Yoga var yngre. I början var jag på helspänd hela tiden och kände att jag var tvungen att ha ett vakande öga på Yoga konstant. Så är det inte längre och jag kan även lämna henne ensam någon timme utan problem.

Jag var utmattad ett tag i början, att ha valp tog mer energi än vad det gav och jag var lite uppgiven ibland. Men nu är det tvärtom, Yoga ger mig så mycket inspiration och energi att jag känner mig mer levande än på länge. Vårt kapitel har bara börjat och jag ser så fram emot fortsättningen.

Ida & Yoga


Lämna en kommentar

Efter regn kommer solsken!

Jag ska inte undanhålla att de sista veckorna har varit hårda. Valplivet med Yoga har varit slitigt och jag har varit uppgiven och orkeslös många gånger. Värst var det för en vecka sedan då jag bröt ihop efter en mardrömspromenad med en skällande, bitande och allmänt odräglig liten valp. Jag var så mentalt utmattad och trött att jag inte kunde hålla ihop helt. Jag var helt slutkörd helt enkelt. Rädslan för att gå in i väggen igen låg i bakhuvudet och faktumet att jag inte kunnat koppla av på 2 månader hade gjort sitt.

Men sen vände det. Den sista veckan har allting förändrats. Jag har sett en stor skillnad på Yoga. Hon är lugnare, mindre skällig och uppspelt och dessutom mer gosig. I morse låg vi en timme och gosade i sängen, det har aldrig hänt förr. Hon har inte haft tålamodet eller önskan att kela eller söka närhet till mig överhuvudtaget. Men i morse ville hon ligga nära och pussa på mig, småtugga också såklart men på ett gosigt sätt. Det var ren och skär lycka det. Att kunna ligga och mysa ihop med sin hund är ju det bästa, och jag hoppas verkligen det kommer fler stunder som dessa.

Nu undrar ni såklart vad jag gjort annorlunda för att märka sådan här skillnad? Jag har fått goda råd av hundtränaren Kickan Nikolic på K9 Education som jag har följt. Kickan har länge varit en förebild och jag värderar hennes kunskap och erfarenhet så högt och jag märker skillnad direkt när jag följer hennes råd och tips. Vi har diskuterat mycket hur vi ska få Yoga mer balanserad och kunna slappna av mer.

Fokus har handlat om att passivitet ska vara ett önskvärt beteende och något som belönas. Här gäller det att inte skilja på vardag och träning. I träning kan passivitet handla om att hunden ska vara lugn för att få lov att springa efter leksaken eller påbörja en övning men i vardagen är passiviteten ännu viktigare. Här handlar det om att lugna beteenden såsom att hon ligger och vilar på sin plats ger belöningar såsom en gåtur, ett träningspass, mat, ett tuggben och så vidare.

Jag har gjort några förändringar i vardagen som jag tror har gjort stor skillnad:

  • Jag har belönat passivitet med aktivitet. Yoga älskar lek och bus och därför har jag använt detta som belöning. Jag tänkte innan att jag ville belöna med passiva belöningar för att skapa lugn hos henne men det blev nästan motsatt effekt. Frustrationen och leklusten blev bara starkare. Nu känns hon mer nöjd och klarar av att vara lugn för att hon vet att hon kommer att få vara busig och aktiv också.
  • Promenaderna är en stor nyckel till det hela.
    • Jag har lagt mindre fokus på att hon ska vara lös och ”springa av sig” och istället lagt in lek och träningsstunder under promenaderna. Tidigare så försökte jag gå en runda i skogsdungen direkt på morgonen för att hon skulle kunna vara lös och rasta av sig. Men numera så går jag inte så långt hemifrån och kör lite lekövningar istället på morgonkvisten. Även på de andra promenaderna lägger jag in en hel del lek. När hon gått lugnt och fint ett tag så tar jag fram leksaken och kör ett lekpass. Sedan återgår vi till lugn promenad igen.
    • En annan förändring på promenaderna är att jag har lagt till fysisk korrigering när hon antingen skäller eller biter i mig. Jag är tyst men tar tag i hennes sele och väntar ut att hon ska vara lugn. Jag släpper sedan och går sedan vidare som om ingenting. Ingen hård korrigering med andra ord men än så länge så har det varit effektivt, hon förstår att beteendet inte accepteras och efter en vecka har jag sett stor förbättring!
    • Jag belönar mindre ofta på promenaderna. Tidigare så var jag rena godismaskinen och så fort Yoga gick vid sidan och tittade på mig så belönade jag. Men det resulterade i att belöningsförväntan blev för hög och hon gick mest och tittade på mig hela tiden, och frustrationsskall kom som ett brev på posten när belöningen inte kom. Jag belönar henne fortsatt men inte alls lika mycket och det har varit effektivt. Hon går och luktar och kollar in grejer men checkar in hos mig genom att gå vid sidan och söka ögonkontakt lite då och då. Ibland resulterar det i att hon får ett beröm, ibland en godbit, ibland en lekstund, ibland inte mer än ett ögonkast.
  • Inomhus så leker jag burlekar minst ett pass om dagen.
    • Träning: Jag övar på självkontroll genom att låta henne gå in i buren och stanna där (med öppen dörr) trots att jag lockar med belöningar utanför, hon blir belönad när hon stannar kvar liggandes med alla kroppsdelar inuti buren. Ibland får hon frisignal och kan komma ut och leka lite med leksakerna.
    • Avslappning: Vi börjar med att träna som ovan beskrivet och sedan så avslutar vi med att hon stannar i buren. Hon får ett tuggben eller dylikt, jag stänger dörren och så får hon ligga och gnaga en stund och sedan vila en stund.

Det är alltså dessa förändringar jag gjort senaste veckan och för första gången så känner jag att jag och Yoga är ett team. Det känns som vi jobbar åt samma håll (oftast åtminstone) och att vi äntligen njuter av varandras sällskap. För första gången på 2 månader så njuter jag av att ha valp. Hon blir dessutom sötare och sötare för varje dag som går. Vi får väl se hur länge det varar dock – sheltietonåringar brukar sällan vara så speciellt vackra…

Och som bonus har hon varit rumsren i över 2 veckor nu. Inte en enda liten olycka har hänt inomhus och då har hon ändå börjat sova utan bur på nätterna. Och hon har inte ens fyllt 4 månader. Envisheten från min sida har gett utdelning ser det ut som. Nu håller jag tummarna för att rumsrenheten håller i sig. 🙂

Så det är en glad (om än fortsatt trött) matte som skriver idag. Jag är framförallt tacksam för att jag har fått en så otroligt härlig valp från kennel Brainpool’s samt att jag har en duktig hundtränare som vägleder mig. 😀


Lämna en kommentar

På/Av

Yoga är nu snart 15 veckor gammal. Hon blir mer och mer bestämd, stark och envis för varje dag som går känns det som. Jag har verkligen fått något att jobba med, hon är inte som någon av våra andra shelties. Hon är mer självständig och totalt obrydd om tillsägelser. Utan regler och krav hade hon blivit en riktig liten gangster. Hon är framåt, nyfiken och energisk. En liten busunge.

Jag är så glad att hon är min. Ibland är jag trött och irriterad på henne men aldrig har jag ångrat att detta yrväder fick huvudrollen i mitt liv. Hon har nämligen stjärnglans och charmar allt och alla, vart vi än går.

Ni vet ju vad våra stora utmaningar är, avkoppling och skällandet. Jag tänkte fokusera lite på hur det går med avkopplingen. Det går nämligen åt rätt håll, om än med små steg.

Jag försöker tänka balans mellan passivitet och vila i allt vi företar oss. Ett aktivt träningspass ska föregås av en passivitetsövning. Hon ska veta att hon måste vara lugn om vi ska ut och gå, köra ett träningspass eller om hon ska få hälsa på någon hund eller människa.

Jag kör för tillfället mycket självkontroll i hälsningssituationer. Vi har haft problem med att Yoga hoppar och skäller när hon vill fram och hälsa på någon. Nu försöker jag lära henne att hon måste sitta lugn och stilla innan hon får lov att hälsa på kommandot ”Varsågod och hälsa”. Det börjar bli lite bättre nu.

Vi tränar mycket baserat på ”It’s yer choice”, med andra ord att hon har ett val i alla situationer. Antingen hoppar hon och studsar och får miste om träningstillfället eller så sitter hon lugnt tills jag ställt fram alla saker. Antingen skäller hon och drar och får inte hälsa, eller så är hon lugn och får hälsa. Antingen försöker hon sno belöningen och går miste om den eller så kontrollerar hon sig och får möjlighet att få en belöning.

Mitt mål är alltid att få en hund som väljer att samarbeta med mig, snarare än en som gör det för att den inte har något annat val. Det tror jag stärker vår relation och skapar en tillit oss emellan.

Ida & Yoga


Lämna en kommentar

Denna ljuva valptid…

Jag hade kurs igår och en av deltagarna berättade att hon hade blivit så glad av förgående blogginlägg. Hon menade att vi i sociala medier och bloggar gärna bara visar upp det glammiga och inte det som inte är fullt så imponerande. Hon tyckte att det var skönt att jag vågade skriva om att det faktiskt var jobbigt med valp också.

Det glädjer mig att höra. Jag tycker det är viktigt att jag som hundinstruktör visar att hundlivet inte alltid är enkelt och givande. Dels för att man ska tänka sig för innan man skaffar hund – och innan man väljer ras – och dels för att när man väl har hund inte ska deppa ihop fullständigt när det är jobbigt. För andra har det likadant och det innebär inte att man är en dålig hundägare.

För ett liv med hund är jobbigt. Hundlivet innebär uppoffring och det innebär att vara bunden. Jag har själv fått säga tack och hej till min forna livsstil där jag festade, hittade på diverse aktiviteter eller tog en liten resa på helgerna. Jag har fått säga hejdå till min hudterapeut då de pengarna numera går till hundförsäkring, hundmat, hundleksaker och hundgodis. Jag har även fått sluta med dansen och boxningen då tiden inte räcker till.

Och att ha valp är ännu värre än att ha vuxen hund. Det är krävande och det är tålamodsprövande. Sovmorgnar är ett minne blott och det är att bita ihop när man väntar på att Yoga ska bli färdig att bajsa och regnet står som spö i backen. När man får slänga sina favoritskor för att man glömde ställa undan dem efter morgonkissrundan så är det lätt att hålla inne skrattet.

Så JA det är jobbigt att vara valpägare. Åtminstone med en valp som Yoga. Men jag ÄLSKAR det. Jag älskar att se hur hon utvecklas från dag till dag, hur hon lär sig anpassa sig till denna värld och hur otroligt smart hon är. Jag älskar hur hennes oerhörda livsglädje smittar av sig och hur många leenden och skratt hon bjuder på. Hon är en helt fantastisk valp. Hon är värd varenda regndroppe, förlorad sömn, sönderbiten sko, förlorad ansiktsbehandling och utebliven resa. Hon är mitt lilla mirakel och även om det är sjukt jobbigt så är jag överlycklig över att hon är min.

Världens bästa Yoga ❤

 

 


Lämna en kommentar

Ingen dans på röda rosor…

Yoga är en fantastisk valp på så många sätt. Orädd och framåt med så mycket glädje och sprallighet i sig. Jag är så tacksam att hon är min.

Men allt är såklart inte en dans på röda rosor… Självklart har vi också våra utmaningar och hittills har jag två saker som bekymrar mig mer än andra. Eller bekymra är väl egentligen ett felaktigt ordval, jag oroar mig egentligen inte för jag tror visst vi kommer få bukt på detta men jag vet att det kommer krävas tid, konsekvens, envishet och en smula tålamod från min sida.

Gaphals

Yoga är en gaphals. Skäller gladeligen och ofta. Hon skäller alltid för att hon vill något och denna bestämda dam vill mycket kan jag tala om. Hon skäller när hon vill leka, hälsa, få lov att springa efter något, få något att äta, inte förstår vad jag menar eller liknande. Hennes skall är för närvarande extremt gällt och obehagligt så jag får faktiskt huvudvärk efter för mycket skällande. Jag är numera mer ljudkänslig och Yogas skall är helt klart ett irritationsmoment. Jag vill INTE ha en skällande mun. Hon får skälla när hon leker men jag vill absolut ha bort skällandet som tar till när hon vill ha något. Min plan är enkel – se till att skällandet aldrig leder till önskad konsekvens. Utan att tysthet och lugn istället leder till det hon vill ha. Jag har även börjat med ”Varsågod och lek” och ”Varsågod och hälsa” till exempel. Vi får se hur det hela artar sig.

Duracellkanin 

Missförstå mig rätt. Yoga är ett energiknippe utan dess like och det är så häftigt att se vilken livsglädje och driv det finns i denna lilla tjej. Jag vill inte plocka bort detta för allt i världen. MEN. Och detta är ett stort men. Baksidan på myntet är att avkoppling och vila är mindre uppskattat. Hon har väldigt svårt att koppla av för att vila, äta eller uträtta behov ibland. Att få henne att slappna av är otroligt svårt. Jag lyckas här hemma och på kliniken genom att begränsa hennes utrymme så att hon inte kan springa runt och sysselsätta sig med diverse saker (leka med leksaker eller tugga på inredning till exempel) men vid lek och i stökiga miljöer är det värre. Finns det andra hundar i närheten är det omöjligt för tillfället. Därför försöker jag hela tiden lägga in moment med passivitet och avkoppling i alla träningspass och varje gång vi leker. Balans mellan aktivitet och vila är a och o för en balanserad individ.

Hantering är också otroligt svårt då hon ogärna vill bli fasthållen. Jag har försökt vänja henne från början att hon ska vara i min famn vilket går bra. Problemet kommer när man ska göra något med henne, hon vill absolut inte bli fasthållen och att man gör något vid henne. Detta blir en stor utmaning att jobba vidare med. Hantering och medicinsk träning kommer få stort fokus hädanefter.

Så nu har vi något att jobba vidare med. 🙂