Medicinsk träning – lika viktigt för hundar som för zoodjur

För ett vilt djur som lever i fångenskap i ett laboratorium eller ett zoo, kantas vardagen av diverse hanteringar, mätningar och provtagningar. Det har länge varit standard att man genom positiv förstärkning lär djuren att självmant samarbeta vid olika procedurer såsom undersökning och diverse provtagningar. Samma procedurer som företas genom att, med positiv förstärkning, få de vilda djuren i fångenskap att samarbeta, företar vi på hundar dagligen, genom fysisk eller medicinsk fasthållning.

Vi lyckas lära våra hundar allt från cirkuskonster, att söka efter människor i ruiner till att vara behjälpliga när vi själva är funktionshindrade. Men att lära dem samarbeta vid medicinska procedurer, misslyckas vi ständigt med. Vi brukar våld, för att vi kommer undan med det, något vi inte skulle göra med de vilda djuren. Hos de vilda djuren är det många gånger nödvändigt att få dem att samarbeta för att undvika att stressa upp dem vid hanteringen och för att undvika att ge dem lugnande i tid och otid.

Jag anser att vi har en del att lära från träningen av vilda djur i fångenskap. Om man kan få vilda, icke domesticerade djur att samarbeta vid medicinska procedurer är det klart att vi även kan lära våra hundar detta. Hunden som genom årtionden har formats att leva i symbios med oss människor, och som lärt sig att det lönar sig att samarbeta med oss.

lpn47-4-7

Träning av vilda djur i fångenskap

Vid träningen av vilda djur i fångenskap används olika former för inlärningstekniker som alla har en gemensam nämnare; allt sker av egen vilja utan någon form för tvång. Detta sätt att träna kallas för Positive Reinforcement Training, förkortat PRT. Nyckeln bakom PRT är djurets vilja till samarbete. PRT är en form för operant inlärning där djuret får en belöning (ofta mat) från tränaren när den utför ett önskat beteende. PRT ger djuret ett val mellan att samarbeta eller inte, utan att involvera tvång av något slag. Djuret väljer att samarbeta för att det är ett lönsamt beteende som leder till en eftertraktad belöning. Denna form för träning har man framgångsrikt använt för att träna in medicinska moment på bland annat apor, fåglar, elefanter, kattdjur, sjölejon och björnar. En av nycklarna bakom varför PRT fungerar så bra är att djuret behåller kontrollen av situationen, vilket är en avgörande faktor för att reducera stress i samband med hanteringen.

Men många gånger så är det inte tillräckligt med PRT då flera av momenten, såsom att få en injektion eller lämna blod, kan upplevas obehagliga och skrämmande för djuren, då de ska bli hanterade och även utsättas för en viss mån av smärta. Man använder sig därför även av desensibilisering, en process där djuret lär sig tolerera stressfulla eller obekväma stimuli av olika slag. Man parar ihop belöningar med en åtgärd eller ett objekt som normalt orsakar stress eller rädsla. Målet är att denna åtgärd eller objekt successivt ska bli mindre och mindre skrämmande. Det är nödvändigt att desensibilisera alla aspekter av ett medicinskt moment, ett djur kommer inte att samarbeta frivilligt om proceduren inducerar rädsla.

PRT och desensibilisering föregår på samma sätt oavsett djurslag med mindre justeringar för att skräddarsy träningen till djurslaget, individen, miljön och det mål man har med träningen. Man har sett att om djuret är tränat till att samarbeta vid flera olika moment, går det relativt snabbt att introducera det för nya likartade moment. Exempel på beteenden som vilda djur i fångenskap tränas i att utföra frivilligt är; temperaturtagning, intramuskulär injektion, oral medicinering, ultraljudsundersökning, sårrengöring, blodprovstagning och urinuppsamling.

Exempel på vad man lärt djuren

De moment som de vilda djuren i fångenskap tränas att frivilligt utföra är allt från basala beteenden såsom att förflytta sig mellan olika burar till mer avancerade beteende såsom att självmant sticka in sin arm i en specialdesignad hylsa och hålla fast i en pinne längst in i hylsan samtidigt som det blir taget ett blodprov från venen i armen. För att kunna utföra intramuskulära injektioner lär man dem också att trycka benet mot buren för att komma åt att injicera i lårmuskeln. Och för att kunna utföra urinprov lär man dem att urinera i en skål som hålls under dem genom staketet. Vid djurförsök i samband med diabetesforskning, lär man apor att sticka ut en tå genom burgallret för att få denna desinficerad och stucken med en nål, och därefter fortsatt hålla kvar tån så att skötaren kan trycka ut lite blod som kan analyseras på en glukosmätare.

Det är inte bara apor man tränar. Bland annat har man använt PRT för att lära jättesköldpaddor att acceptera blodprovstagning. Man har tränat sköldpaddorna att sträcka sig efter en target och hålla fast i denna, medan en person tar ett blodprov från ett bakben. Även fåglar som används till djurförsök, har tränats till att samarbeta vid medicinska procedurer. Bland annat har man lärt fåglarna att svälja oral lösning frivilligt samt att acceptera en intramuskulär injektion. Man har även lyckas utföra dräktighetsultraljud av buken vaket på både snöleopard, hjortsvin och jättepanda genom positiv förstärkning.

injection-dog

Medicinsk träning av hund

Vi hundägare får ofta veta att vi redan när hunden är valp, ska lära den att bli hanterad. Vi ska tidigt titta på tänder, i öron och klippa klorna så att det inte uppstår problem längre fram i livet. Men det som skiljer denna medicinska träning från den vi nyss läst om, Positive Reinforcement Training, är att vi ofta i hundvärlden fokuserar på att de ska tillåta att vi håller fast dem medan vi företar ovanstående. Om vi istället fokuserar på att få hunden att samarbeta i den grad att vi i största mån slipper fasthållning och tvång, så har vi mycket att vinna. Hundens egenkontroll ökar, vilket i sin tur innebär minskad stress och rädsla för hunden, vilket leder till en ökad välfärd för våra hundar.

Framvisning av olika kroppsdelar och desensibilisering av medicinska instrument (såsom klotång och liknande) och behandlingar kan tillåta oss att undersöka och behandla hunden utan fasthållning. Även om detta i början kan upplevas tidskrävande, uppvägs det snabbt av att kloklippningen, pälsvården och veterinärbesöken går smidigare. Det typiska mönstret är också att rädslan, och medförande hanteringssvårigheter, ökar från gång till gång när det är att hunden upplever obehag vid hantering såsom kloklippning eller veterinärundersökning.

Vid träning av de vilda djuren i djurparker och laboratorium så har man sett att det är svårare att träna de djur som redan haft flera negativa upplevelser i forma av tvång och fasthållning i samband med de medicinska momenten. Detsamma gäller hundar. Det innebär att det bästa sättet för att få en hund som samarbetar och frivilligt deltar vid de medicinska moment är att starta träningen så tidigt som möjligt i hundens liv, innan den hinner få negativa associationer till kloklippning, hantering och veterinärbesöken. Nedan kommer mina förslag på vad som kan var viktigt att träna på med sin hund.

 

Medicinsk filt

Ett sätt att öka trygghet vid medicinsk hantering är att man använder sig av en så kallad ”medicinsk filt”. Det är en filt som hunden förknippar med trygghet, lugn och att bli ompysslad. Hunden vet att det kommer bli hanterad och undersökt på denna men att det föregår under lugna former och att den blir belönad för detta. Denna filt introduceras i hemmiljön och kan därefter tas med till veterinären eller hundfrisören och till exempel läggas på undersökningsbordet för att skapa en igenkänningsfaktor och därmed en känsla av trygghet hos hunden. När denna ska tränas in kan man börja med att bara träna hunden att den ska gå upp på filten självmant och att då blir det belöning, gärna en belöning med lugnande verkan såsom slickgodis eller ett tuggben. Därefter kan man introducera att hunden ska vara kvar på filten för mys och pyssel för att sedan ge den lov att lämna filten. På denna plats så ska hunden trivas och känna sig trygg och kunna både stå, sitta och ligga ned. När hunden gör det kan man gå vidare och introducera olika former för hanteringsmoment.

Vet-dog-on-exam-table-2-1024x682

Ligga på sidan

När man ska till exempel undersöka tassar och mage eller klippa klorna, är det lättast om hunden ligger på sidan. Att lära hunden att självmant lägga sig på antingen höger eller vänster sida och ligga kvar när den blir undersökt eller behandlad, är ett beteende som borde vara ett av de första moment man lär hunden för att slippa onödigt tvång eller obehag i samband med medicinsk hantering. När man har hunden på den medicinska filten i liggande position kan man gradvis börja forma fram att den lägger sig ner på sidan. Man kan smeka hunden längs med kroppen samtidigt som man försiktigt lägger sin hand på ena höften och pressar försiktigt. När man märker att hunden lägger sig lite snett med vikten mest på den motsatta skinkan belönar man hunden. Man kan smeka hunden lugnt och försiktigt från huvud till höft och för varje gång man märker att hunden självmant lägger mer och om mer vikt åt det motsatta hållet så belönar man. När hunden till slut lägger sig helt ner på sidan kan det vara lämpligt att ge extra belöning. Om man tränar detta ofta under lugna former kommer handen på höften blir en signal för hunden att den självmant ska lägga sig på sidan (det kan vara en bra idé att variera vilken sida man får hunden att lägga sig på) och då kan man börja lägga på ett muntligt kommando om man önskar detta.

Undersökning

Det är viktigt att man som ägare lär sig att undersöka sin hund eftersom man förmodligen då snabbare upptäcker när något förändrats och kanske behöver kollas av en veterinär. Träningen går ut på att hunden ska lära sig att vara stilla och låta oss grundligt undersöka hela kroppen. Det är av absolut vikt att denna träning sker under lugna och korta stunder på maximalt 5 minuter, gärna ett par gånger om dagen. Det kan vara en god idé att ställa en klocka på 5 minuter för att vara säker på att man inte håller på för länge. Det man inte hinner med får man fortsätta med vid nästa tillfälle. Man kan göra träningen till en rutin, genom att spendera 5 minuter på den medicinska filten efter varje promenad. För att hunden inte ska få negativa förväntningar kan det vara en god idé att ibland inte träna på undersökning utan endast bjuda på mys och kel.

I undersökningsträningen så gäller det att träna på att hunden blir duktig på att vara stilla när man undersöker varje del av kroppen. Är det någon kroppsdel hunden inte gillar att man undersöker gäller det att man inte frestas att undvika denna, utan att man istället tränar oftare på denna kroppsdel. Det är viktigt att tänka på att träningen ska ske frivilligt från hundens sida och att belöningen hela tiden ska vara synlig. I början så ska minsta lilla tendens till samarbete belönas. Det kan vara att hunden är stilla, inte backar undan, sträcker fram kroppsdelen eller liknande. När man tränat detta grundligt och hunden är trygg vid att man undersöker den hemma kan man börja ta med sig den medicinska filten till olika platser för att träna i andra miljöer. Därefter kan man utöka svårigheten genom att även låta vänner och bekanta undersöka hunden under samma lugna former och med riklig belöning. Då blir steget mindre när man kommer till veterinären och denne ska stå för undersökningen.

complementary-dog-medicine

Ansiktet

Det kan vara en bra idé att träna från nos till svans då det är i denna ordningsföljd som veterinären undersöker hunden. Detta skapar då en igenkänningsfaktor vid veterinärbesök. När man ska undersöka ansiktet kan man börja med att fokusera på ögonen. En start kan vara att man sätter handen försiktigt bredvid ena ögat, om hunden är stilla får den belöning. Därefter så kan man stegvis gå vidare till att man lyfter på ögonlocken och kanske till och med droppar en ögondroppe i ögat. Men det är viktigt att man går stegvis fram och att hunden hela tiden deltar frivilligt utan tvång. Har hunden hudfoldrar i ansiktet så bör man träna på att torka rent dessa. Man ska också träna på att man kan titta i munnen och svalget. Här kan man börja med att försiktigt röra läpparna och belöna extra mycket om hunden visar tendens till att självmant öppna munnen. Blickar vi tillbaka till träningen av vilda djur så lär man dem att öppna munnen på egen hand eftersom man inte gärna kan stoppa in fingrarna i munnen på en gorilla. Successivt kan man öva på att man känner inne i munnen, på tandkött och tänder, lyfter försiktigt på tungan osv. Även om man lärt hunden att öppna munnen på egen hand så bör man också vänja den vid att man öppnar munnen på den eftersom man vid svalgundersökning behöver ha helt öppen mun för att se ordentligt.

veterinary-care-cost-too-much

Öronen

Undersökning och rengöring av öron är viktigt att träna på då detta är något som många hundar finner obehagligt. Även här handlar det om att gå stegvis fram och att man lär hunden att frivilligt samarbeta, det vill säga att vara stilla. I början kan det vara att man bara rör örat försiktigt men att man gradvis ökar hanteringen och att den till slut kan vara stilla när man rengör öronen med öronrengöring för hund. Detta är som sagt ett moment som kan upplevas som obehagligt av hunden, så här gäller det att ta små steg och att man belönar rikligt, så att hunden vänjer sig vid att acceptera viss grad av obehag.

Känna och klämma

Efter att veterinären har undersökt ansikte och öron så brukar denne gå vidare med att känna igenom hela kroppen. I detta moment ingår det att lära hunden att stå, sitta eller ligga stilla medan man känner och kanske även klämmer på olika delar av kroppen. Man känner över rygg, bröst och mage och gärna även klämmer lite på magen (något som veterinären alltid gör). Man känner också igenom alla fyra ben och tassar. Detta är oftast det som hundarna upplever mest obehagligt, många hundar är rädda om sina tassar. Därför behöver man lägga ner extra träning på detta moment. Det kan också vara fördelaktigt att lära hunden att själv hålla upp tassen. Man kan till exempel hålla en hand framför tassen som en signal att hunden ska lägga tassen i ens hand. När hunden gör detta frivilligt så kan man successivt gå vidare med att man undersöker mellan trampdynorna och klorna. Härifrån är det sedan möjligt att träna vidare för att kunna klippa klorna och pälsen under tassarna, mer om detta nedan. Glöm heller inte att vänja hunden vid att man känner igenom juver, vulva, penis och pung.

Okända föremål

När man har lärt hunden att vara trygg och samarbeta vid undersökning av alla kroppens delar, kan man gå vidare med att vänja hunden vid att man berör olika kroppsdelar med okända föremål. Då blir det mindre otäckt att få ett stetoskop på bringan eller ett otoskop i örat hos veterinären. Man kan träna med alla olika föremål man kan komma på, allt från köksredskap till en borste eller en klotång. Målet är att hunden inte ska tycka det är obehagligt med ett okänt föremål som närmar sig kroppen. Träna på att föra föremålet mot öronen, att hålla det mot nackskinnet eller mot klorna.

dog-vaccination-terrier-110687510-01

Kloklippning

Att klippa klor är något av de värsta som en del hundar vet – och deras hundägare! Jag träffar väldigt många hundägare som berättar att de blir väldigt nervösa om de ska klippa klorna, oroliga att de ska klippa för långt och klippa i pulpan.

Föreställ dig att du ska till tandläkaren. Du sitter i stolen och tandläkaren kommer in och hälsar nervöst. Du ser hur han svettas och skakar på händerna när han tar fram instrumenten. Han berättar med hela kroppsspråket att han är rädd att han ska göra något fel. Känner du dig trygg?

Nej, jag skulle inte heller gjort det. Och inte heller känner sig våra hundar trygga om vi är nervösa. Så steg ett är att själv vara lugn och trygg. Klarar du inte detta, låt någon som är trygg med situationen klippa klorna istället så att du inte för över din rädsla på hunden. Du kan ta över när du är mogen.

I övrigt så föregår träningen precis såsom all annan träning beskrivet ovan. Hunden ska ha kontroll, känna sig trygg och veta att det lönar sig att samarbeta. Med min pappas unghund som har väldigt svårt för hantering har jag tränat mycket kloklippning. Jag började med att desensibilisera klotången genom att se till att han bara fick leverpastej när klotången var framme. Jag lovar att han blir lika glad oavsett om jag håller fram klotång eller leverpastejtub.

Från början så klippte jag inte ens klorna utan jag tog bara fram tången och petade honom med den, först överallt och sen främst på tassarna (precis som träningen med okända föremål). Så småningom så höll jag klotången mot klorna en stund och sedan längre stunder. All samarbete belönades med muntligt beröm och att han fick slicka på sin tub. Till slut så kunde jag även gå vidare till att klippa någon klo och han var helt lugn och väntade på sin belöning. I början så belönade jag mellan varje klo men ganska snart så belönar jag efter varje tass och sedan efter att kloklippningen är över. Här finns en film som visar hur man gör väldigt bra.

Åsa Jakobsson har skrivit en väldigt bra artikel om just kloklippning som jag dessutom rekommenderar.

Om din hund redan är väldigt rädd och kanske blir aggressiv vid kloklippning så kan man behöva träna på ett annat sätt. Här är en film av Dr. Sophia Yin som visar hur träningen kan föregå, men jag rekommenderar att du får hjälp med träningen i början för att det ska blir så bra som möjligt.

klippa_klor

Sammanfattning

Medicinsk träning inför medicinska moment är viktigt hos vilda djur i fångenskap. För att få dem att samarbeta frivilligt använder man sig av Positive Reinforcement Training. Man har tack vare denna träning sett minskad stress och aggression och dessutom fått en effektivare hantering av medicinska moment. På hundsidan ligger vi efter när det kommer till medicinsk träning då vi fortfarande använder tvång och straff för att kunna utföra medicinska moment på hundarna. Genom att lära hunden redan som valp eller unghund att självmant delta i medicinska moment har vi mycket att vinna. Genom att fokusera på samarbete och egenkontroll bidrar vi framförallt till ökad välfärd för hundarna men också ökad tillit till oss människor.

2 kommentarer på “Medicinsk träning – lika viktigt för hundar som för zoodjur

  1. Tack Ida för ännu en intressant och tankeväckande artikel 😀
    Vi, hundarna och jag, samarbetar hyfsat bra men klart hantering kan bli ännu bättre – mer att träna på i vinter!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: