::: AgilidA :::

team up with your dog


Lämna en kommentar

AgilidA har blivit H-märkt!

hmarktNi har väl inte missat att IMMI har bytt namn till Sveriges Hundföretagare? Sveriges Hundföretagare är hundföretagarnas branschorganisation och som medlem blir man kvalitetskontrollerad.

För att bli en H-märkt företagare har ens utbildningsnivå granskats och att man har godkänt den gemensamma policyn som alla medlemmar ska jobba efter. Genom att vara ett H-märkt företag står man för ett respektfullt förhållningssätt till hund. En H-märkt företagare är intresserad av att fortbilda sig och fokuserar på etik, omtanke, individanpassade lösningar och kompetens.

logga_shfJag ser det som mycket positivt med en granskande branschorganisation och är stolt medlem sedan några veckor. AgilidA är därmed numera ett H-märkt företag då min utbildning genomgick kvalitetskontrollen. Är du intresserad mer av min utbildning kolla in mitt CV.

2017 blir ett bra år. Mycket är på gång. Stay Tuned! 😀

 

Annonser


2 kommentarer

Medicinsk träning – lika viktigt för hundar som för zoodjur

För ett vilt djur som lever i fångenskap i ett laboratorium eller ett zoo, kantas vardagen av diverse hanteringar, mätningar och provtagningar. Det har länge varit standard att man genom positiv förstärkning lär djuren att självmant samarbeta vid olika procedurer såsom undersökning och diverse provtagningar. Samma procedurer som företas genom att, med positiv förstärkning, få de vilda djuren i fångenskap att samarbeta, företar vi på hundar dagligen, genom fysisk eller medicinsk fasthållning.

Vi lyckas lära våra hundar allt från cirkuskonster, att söka efter människor i ruiner till att vara behjälpliga när vi själva är funktionshindrade. Men att lära dem samarbeta vid medicinska procedurer, misslyckas vi ständigt med. Vi brukar våld, för att vi kommer undan med det, något vi inte skulle göra med de vilda djuren. Hos de vilda djuren är det många gånger nödvändigt att få dem att samarbeta för att undvika att stressa upp dem vid hanteringen och för att undvika att ge dem lugnande i tid och otid.

Jag anser att vi har en del att lära från träningen av vilda djur i fångenskap. Om man kan få vilda, icke domesticerade djur att samarbeta vid medicinska procedurer är det klart att vi även kan lära våra hundar detta. Hunden som genom årtionden har formats att leva i symbios med oss människor, och som lärt sig att det lönar sig att samarbeta med oss.

lpn47-4-7

Träning av vilda djur i fångenskap

Vid träningen av vilda djur i fångenskap används olika former för inlärningstekniker som alla har en gemensam nämnare; allt sker av egen vilja utan någon form för tvång. Detta sätt att träna kallas för Positive Reinforcement Training, förkortat PRT. Nyckeln bakom PRT är djurets vilja till samarbete. PRT är en form för operant inlärning där djuret får en belöning (ofta mat) från tränaren när den utför ett önskat beteende. PRT ger djuret ett val mellan att samarbeta eller inte, utan att involvera tvång av något slag. Djuret väljer att samarbeta för att det är ett lönsamt beteende som leder till en eftertraktad belöning. Denna form för träning har man framgångsrikt använt för att träna in medicinska moment på bland annat apor, fåglar, elefanter, kattdjur, sjölejon och björnar. En av nycklarna bakom varför PRT fungerar så bra är att djuret behåller kontrollen av situationen, vilket är en avgörande faktor för att reducera stress i samband med hanteringen.

Men många gånger så är det inte tillräckligt med PRT då flera av momenten, såsom att få en injektion eller lämna blod, kan upplevas obehagliga och skrämmande för djuren, då de ska bli hanterade och även utsättas för en viss mån av smärta. Man använder sig därför även av desensibilisering, en process där djuret lär sig tolerera stressfulla eller obekväma stimuli av olika slag. Man parar ihop belöningar med en åtgärd eller ett objekt som normalt orsakar stress eller rädsla. Målet är att denna åtgärd eller objekt successivt ska bli mindre och mindre skrämmande. Det är nödvändigt att desensibilisera alla aspekter av ett medicinskt moment, ett djur kommer inte att samarbeta frivilligt om proceduren inducerar rädsla.

PRT och desensibilisering föregår på samma sätt oavsett djurslag med mindre justeringar för att skräddarsy träningen till djurslaget, individen, miljön och det mål man har med träningen. Man har sett att om djuret är tränat till att samarbeta vid flera olika moment, går det relativt snabbt att introducera det för nya likartade moment. Exempel på beteenden som vilda djur i fångenskap tränas i att utföra frivilligt är; temperaturtagning, intramuskulär injektion, oral medicinering, ultraljudsundersökning, sårrengöring, blodprovstagning och urinuppsamling.

Exempel på vad man lärt djuren

De moment som de vilda djuren i fångenskap tränas att frivilligt utföra är allt från basala beteenden såsom att förflytta sig mellan olika burar till mer avancerade beteende såsom att självmant sticka in sin arm i en specialdesignad hylsa och hålla fast i en pinne längst in i hylsan samtidigt som det blir taget ett blodprov från venen i armen. För att kunna utföra intramuskulära injektioner lär man dem också att trycka benet mot buren för att komma åt att injicera i lårmuskeln. Och för att kunna utföra urinprov lär man dem att urinera i en skål som hålls under dem genom staketet. Vid djurförsök i samband med diabetesforskning, lär man apor att sticka ut en tå genom burgallret för att få denna desinficerad och stucken med en nål, och därefter fortsatt hålla kvar tån så att skötaren kan trycka ut lite blod som kan analyseras på en glukosmätare.

Det är inte bara apor man tränar. Bland annat har man använt PRT för att lära jättesköldpaddor att acceptera blodprovstagning. Man har tränat sköldpaddorna att sträcka sig efter en target och hålla fast i denna, medan en person tar ett blodprov från ett bakben. Även fåglar som används till djurförsök, har tränats till att samarbeta vid medicinska procedurer. Bland annat har man lärt fåglarna att svälja oral lösning frivilligt samt att acceptera en intramuskulär injektion. Man har även lyckas utföra dräktighetsultraljud av buken vaket på både snöleopard, hjortsvin och jättepanda genom positiv förstärkning.

injection-dog

Medicinsk träning av hund

Vi hundägare får ofta veta att vi redan när hunden är valp, ska lära den att bli hanterad. Vi ska tidigt titta på tänder, i öron och klippa klorna så att det inte uppstår problem längre fram i livet. Men det som skiljer denna medicinska träning från den vi nyss läst om, Positive Reinforcement Training, är att vi ofta i hundvärlden fokuserar på att de ska tillåta att vi håller fast dem medan vi företar ovanstående. Om vi istället fokuserar på att få hunden att samarbeta i den grad att vi i största mån slipper fasthållning och tvång, så har vi mycket att vinna. Hundens egenkontroll ökar, vilket i sin tur innebär minskad stress och rädsla för hunden, vilket leder till en ökad välfärd för våra hundar.

Framvisning av olika kroppsdelar och desensibilisering av medicinska instrument (såsom klotång och liknande) och behandlingar kan tillåta oss att undersöka och behandla hunden utan fasthållning. Även om detta i början kan upplevas tidskrävande, uppvägs det snabbt av att kloklippningen, pälsvården och veterinärbesöken går smidigare. Det typiska mönstret är också att rädslan, och medförande hanteringssvårigheter, ökar från gång till gång när det är att hunden upplever obehag vid hantering såsom kloklippning eller veterinärundersökning.

Vid träning av de vilda djuren i djurparker och laboratorium så har man sett att det är svårare att träna de djur som redan haft flera negativa upplevelser i forma av tvång och fasthållning i samband med de medicinska momenten. Detsamma gäller hundar. Det innebär att det bästa sättet för att få en hund som samarbetar och frivilligt deltar vid de medicinska moment är att starta träningen så tidigt som möjligt i hundens liv, innan den hinner få negativa associationer till kloklippning, hantering och veterinärbesöken. Nedan kommer mina förslag på vad som kan var viktigt att träna på med sin hund.

 

Medicinsk filt

Ett sätt att öka trygghet vid medicinsk hantering är att man använder sig av en så kallad ”medicinsk filt”. Det är en filt som hunden förknippar med trygghet, lugn och att bli ompysslad. Hunden vet att det kommer bli hanterad och undersökt på denna men att det föregår under lugna former och att den blir belönad för detta. Denna filt introduceras i hemmiljön och kan därefter tas med till veterinären eller hundfrisören och till exempel läggas på undersökningsbordet för att skapa en igenkänningsfaktor och därmed en känsla av trygghet hos hunden. När denna ska tränas in kan man börja med att bara träna hunden att den ska gå upp på filten självmant och att då blir det belöning, gärna en belöning med lugnande verkan såsom slickgodis eller ett tuggben. Därefter kan man introducera att hunden ska vara kvar på filten för mys och pyssel för att sedan ge den lov att lämna filten. På denna plats så ska hunden trivas och känna sig trygg och kunna både stå, sitta och ligga ned. När hunden gör det kan man gå vidare och introducera olika former för hanteringsmoment.

Vet-dog-on-exam-table-2-1024x682

Ligga på sidan

När man ska till exempel undersöka tassar och mage eller klippa klorna, är det lättast om hunden ligger på sidan. Att lära hunden att självmant lägga sig på antingen höger eller vänster sida och ligga kvar när den blir undersökt eller behandlad, är ett beteende som borde vara ett av de första moment man lär hunden för att slippa onödigt tvång eller obehag i samband med medicinsk hantering. När man har hunden på den medicinska filten i liggande position kan man gradvis börja forma fram att den lägger sig ner på sidan. Man kan smeka hunden längs med kroppen samtidigt som man försiktigt lägger sin hand på ena höften och pressar försiktigt. När man märker att hunden lägger sig lite snett med vikten mest på den motsatta skinkan belönar man hunden. Man kan smeka hunden lugnt och försiktigt från huvud till höft och för varje gång man märker att hunden självmant lägger mer och om mer vikt åt det motsatta hållet så belönar man. När hunden till slut lägger sig helt ner på sidan kan det vara lämpligt att ge extra belöning. Om man tränar detta ofta under lugna former kommer handen på höften blir en signal för hunden att den självmant ska lägga sig på sidan (det kan vara en bra idé att variera vilken sida man får hunden att lägga sig på) och då kan man börja lägga på ett muntligt kommando om man önskar detta.

Undersökning

Det är viktigt att man som ägare lär sig att undersöka sin hund eftersom man förmodligen då snabbare upptäcker när något förändrats och kanske behöver kollas av en veterinär. Träningen går ut på att hunden ska lära sig att vara stilla och låta oss grundligt undersöka hela kroppen. Det är av absolut vikt att denna träning sker under lugna och korta stunder på maximalt 5 minuter, gärna ett par gånger om dagen. Det kan vara en god idé att ställa en klocka på 5 minuter för att vara säker på att man inte håller på för länge. Det man inte hinner med får man fortsätta med vid nästa tillfälle. Man kan göra träningen till en rutin, genom att spendera 5 minuter på den medicinska filten efter varje promenad. För att hunden inte ska få negativa förväntningar kan det vara en god idé att ibland inte träna på undersökning utan endast bjuda på mys och kel.

I undersökningsträningen så gäller det att träna på att hunden blir duktig på att vara stilla när man undersöker varje del av kroppen. Är det någon kroppsdel hunden inte gillar att man undersöker gäller det att man inte frestas att undvika denna, utan att man istället tränar oftare på denna kroppsdel. Det är viktigt att tänka på att träningen ska ske frivilligt från hundens sida och att belöningen hela tiden ska vara synlig. I början så ska minsta lilla tendens till samarbete belönas. Det kan vara att hunden är stilla, inte backar undan, sträcker fram kroppsdelen eller liknande. När man tränat detta grundligt och hunden är trygg vid att man undersöker den hemma kan man börja ta med sig den medicinska filten till olika platser för att träna i andra miljöer. Därefter kan man utöka svårigheten genom att även låta vänner och bekanta undersöka hunden under samma lugna former och med riklig belöning. Då blir steget mindre när man kommer till veterinären och denne ska stå för undersökningen.

complementary-dog-medicine

Ansiktet

Det kan vara en bra idé att träna från nos till svans då det är i denna ordningsföljd som veterinären undersöker hunden. Detta skapar då en igenkänningsfaktor vid veterinärbesök. När man ska undersöka ansiktet kan man börja med att fokusera på ögonen. En start kan vara att man sätter handen försiktigt bredvid ena ögat, om hunden är stilla får den belöning. Därefter så kan man stegvis gå vidare till att man lyfter på ögonlocken och kanske till och med droppar en ögondroppe i ögat. Men det är viktigt att man går stegvis fram och att hunden hela tiden deltar frivilligt utan tvång. Har hunden hudfoldrar i ansiktet så bör man träna på att torka rent dessa. Man ska också träna på att man kan titta i munnen och svalget. Här kan man börja med att försiktigt röra läpparna och belöna extra mycket om hunden visar tendens till att självmant öppna munnen. Blickar vi tillbaka till träningen av vilda djur så lär man dem att öppna munnen på egen hand eftersom man inte gärna kan stoppa in fingrarna i munnen på en gorilla. Successivt kan man öva på att man känner inne i munnen, på tandkött och tänder, lyfter försiktigt på tungan osv. Även om man lärt hunden att öppna munnen på egen hand så bör man också vänja den vid att man öppnar munnen på den eftersom man vid svalgundersökning behöver ha helt öppen mun för att se ordentligt.

veterinary-care-cost-too-much

Öronen

Undersökning och rengöring av öron är viktigt att träna på då detta är något som många hundar finner obehagligt. Även här handlar det om att gå stegvis fram och att man lär hunden att frivilligt samarbeta, det vill säga att vara stilla. I början kan det vara att man bara rör örat försiktigt men att man gradvis ökar hanteringen och att den till slut kan vara stilla när man rengör öronen med öronrengöring för hund. Detta är som sagt ett moment som kan upplevas som obehagligt av hunden, så här gäller det att ta små steg och att man belönar rikligt, så att hunden vänjer sig vid att acceptera viss grad av obehag.

Känna och klämma

Efter att veterinären har undersökt ansikte och öron så brukar denne gå vidare med att känna igenom hela kroppen. I detta moment ingår det att lära hunden att stå, sitta eller ligga stilla medan man känner och kanske även klämmer på olika delar av kroppen. Man känner över rygg, bröst och mage och gärna även klämmer lite på magen (något som veterinären alltid gör). Man känner också igenom alla fyra ben och tassar. Detta är oftast det som hundarna upplever mest obehagligt, många hundar är rädda om sina tassar. Därför behöver man lägga ner extra träning på detta moment. Det kan också vara fördelaktigt att lära hunden att själv hålla upp tassen. Man kan till exempel hålla en hand framför tassen som en signal att hunden ska lägga tassen i ens hand. När hunden gör detta frivilligt så kan man successivt gå vidare med att man undersöker mellan trampdynorna och klorna. Härifrån är det sedan möjligt att träna vidare för att kunna klippa klorna och pälsen under tassarna, mer om detta nedan. Glöm heller inte att vänja hunden vid att man känner igenom juver, vulva, penis och pung.

Okända föremål

När man har lärt hunden att vara trygg och samarbeta vid undersökning av alla kroppens delar, kan man gå vidare med att vänja hunden vid att man berör olika kroppsdelar med okända föremål. Då blir det mindre otäckt att få ett stetoskop på bringan eller ett otoskop i örat hos veterinären. Man kan träna med alla olika föremål man kan komma på, allt från köksredskap till en borste eller en klotång. Målet är att hunden inte ska tycka det är obehagligt med ett okänt föremål som närmar sig kroppen. Träna på att föra föremålet mot öronen, att hålla det mot nackskinnet eller mot klorna.

dog-vaccination-terrier-110687510-01

Kloklippning

Att klippa klor är något av de värsta som en del hundar vet – och deras hundägare! Jag träffar väldigt många hundägare som berättar att de blir väldigt nervösa om de ska klippa klorna, oroliga att de ska klippa för långt och klippa i pulpan.

Föreställ dig att du ska till tandläkaren. Du sitter i stolen och tandläkaren kommer in och hälsar nervöst. Du ser hur han svettas och skakar på händerna när han tar fram instrumenten. Han berättar med hela kroppsspråket att han är rädd att han ska göra något fel. Känner du dig trygg?

Nej, jag skulle inte heller gjort det. Och inte heller känner sig våra hundar trygga om vi är nervösa. Så steg ett är att själv vara lugn och trygg. Klarar du inte detta, låt någon som är trygg med situationen klippa klorna istället så att du inte för över din rädsla på hunden. Du kan ta över när du är mogen.

I övrigt så föregår träningen precis såsom all annan träning beskrivet ovan. Hunden ska ha kontroll, känna sig trygg och veta att det lönar sig att samarbeta. Med min pappas unghund som har väldigt svårt för hantering har jag tränat mycket kloklippning. Jag började med att desensibilisera klotången genom att se till att han bara fick leverpastej när klotången var framme. Jag lovar att han blir lika glad oavsett om jag håller fram klotång eller leverpastejtub.

Från början så klippte jag inte ens klorna utan jag tog bara fram tången och petade honom med den, först överallt och sen främst på tassarna (precis som träningen med okända föremål). Så småningom så höll jag klotången mot klorna en stund och sedan längre stunder. All samarbete belönades med muntligt beröm och att han fick slicka på sin tub. Till slut så kunde jag även gå vidare till att klippa någon klo och han var helt lugn och väntade på sin belöning. I början så belönade jag mellan varje klo men ganska snart så belönar jag efter varje tass och sedan efter att kloklippningen är över. Här finns en film som visar hur man gör väldigt bra.

Åsa Jakobsson har skrivit en väldigt bra artikel om just kloklippning som jag dessutom rekommenderar.

Om din hund redan är väldigt rädd och kanske blir aggressiv vid kloklippning så kan man behöva träna på ett annat sätt. Här är en film av Dr. Sophia Yin som visar hur träningen kan föregå, men jag rekommenderar att du får hjälp med träningen i början för att det ska blir så bra som möjligt.

klippa_klor

Sammanfattning

Medicinsk träning inför medicinska moment är viktigt hos vilda djur i fångenskap. För att få dem att samarbeta frivilligt använder man sig av Positive Reinforcement Training. Man har tack vare denna träning sett minskad stress och aggression och dessutom fått en effektivare hantering av medicinska moment. På hundsidan ligger vi efter när det kommer till medicinsk träning då vi fortfarande använder tvång och straff för att kunna utföra medicinska moment på hundarna. Genom att lära hunden redan som valp eller unghund att självmant delta i medicinska moment har vi mycket att vinna. Genom att fokusera på samarbete och egenkontroll bidrar vi framförallt till ökad välfärd för hundarna men också ökad tillit till oss människor.


1 kommentar

Stress hos hund

I detta inlägg så tänkte jag fokusera lite på stress hos hund. Många av dagens hundar är stressade, jag ser många av dem i mitt yrke som veterinär men jag träffar också många stressade individer i hundträningssammanhang. Egentligen är det inte så konstigt att hundarna blir stressade, vi kräver väldigt mycket av våra hundar i dagens samhälle. De ska kunna bo i stadsmiljö med allt vad det innebär. De ska kunna vara ensamma stora delar av dygnet. De ska samtidigt kunna vara med överallt. De ska uppföra sig vänligt och väluppfostrat i diverse situationer. De ska kunna prestera väl vid träning och tävling. Och så vidare.

hemsidanlowstress

Vad är stress?

Det finns många orsaker och symptom på stress som jag kommer försöka sammanfatta här. Men först behöver vi bli på det klara med vad stress faktiskt är. Stress har för de flesta av oss en negativ association. Men stress är egentligen inte något dåligt, stress är egentligen en viktig kroppsfunktion som finns hos alla däggdjur. Stress är nödvändigt för individens överlevnad och handlar egentligen om helt naturliga reaktioner. Vid stress förändras normaltillståndet i kroppen genom frisättning av adrenalin, noradrenalin och kortisol som en reaktion på hot eller krav. Stress kan delas in i tre faser; alarmreaktionsfasen, motståndsfasen och utmattningsfasen.

Alarmreaktionsfasen är den fas då nervimpulser och hormonfrisättning gör att kroppen får en optimal reaktionsberedskap. Detta gör individen vaken, alert och kvicktänkt och möjliggör en ökad prestation. Om stressen fortsätter inträder nästa fas, den så kallade motståndsfasen. Under denna töms kroppens energireserver för att kunna behålla motståndet mot stressen och individen kämpar för att  kunna klara situationen. När stressen pågått för länge eller en kraftigt stressande situation uppstår upprepande gånger, kommer kroppen till slut in i utmattningsfasen. Kroppen klarar inte längre att stå emot stressen. Om kroppen inte får möjlighet att återhämta sig tillräckligt länge kan detta leda till allvarliga konsekvenser såsom fysiska sjukdomar eller problembeteenden.

Det är med andra ord inte farligt med stress i normal mängd. Det är fullt normalt att hunden upplever stress och är stressad ibland. Det som är farligt är när hunden konstant utsätts för stress och inte får möjlighet att återhämta sig mellan kraftigt stressande situationer. Det tar 1-2 dygn för kroppen att återställa sig efter stark stress. Vid konstant stresspåslag hinner inte kroppens kortisolnivåer att normaliseras och blir konstant höga, vilket påverkar och sliter på flera kroppsliga funktioner. Vi ser försämrat immunförsvar, mag- och tarmbesvär, högt blodtryck och skador på binjurarna för att nämna några exempel.

hemsidamyra

Orsaker till stress

Stress utlöses av olika faktorer, de kan vara yttre faktorer, sociala faktorer, psykiska faktorer, prestationsfaktorer eller att otillfredsställda primära behov. Det är omöjligt att lista alla orsaker till stress i detta inlägg men jag tänkte nämna de viktigaste eller de som man kanske inte är medveten om. Observera att det oftast är flera faktorer som spelar in.

Sjukdom: Om hunden inte är frisk och kroppens funktioner är nedsatta så utlöser detta stress, varför det är viktigt att utesluta sjukdom när en hund uppvisar förändrat beteende.

Utebliven socialisering och miljöträning som valp: Om hunden inte har blivit exponerad och van vid olika platser, individer, situationer redan under den viktiga socialiseringsperioden så kommer det med stor säkerhet leda till stress i vuxen ålder. Jag har själv en hund som på grund av olyckliga omständigheter inte fick någon socialisering eller miljöträning innan 6 månaders ålder. Detta har gjort att han upplever stor rädsla – och därmed stress – i många olika situationer i vardagen.

Brist på vila och sömn: Jag har nyligen fått lära mig att en vuxen hund behöver i genomsnitt 17 timmars vila per dygn. Alltså inte sömn utan möjlighet att koppla av under 17 timmar varje dygn. Det innebär att om hunden är med överallt, till exempel på arbetet eller går på hunddagis, är det otroligt viktigt att hunden kan slappna av och vila under denna tiden. Har man en hund som har svårt att koppla av borta kanske inte det är den bästa idén att ha den med varje dag.

Överdriven ensamhet: Hundar är flockdjur och har ett stort socialt behov. Självklart så ska de kunna vara ensamma (de kan faktiskt bli precis lika stressade av att aldrig vara ensamma) men det handlar om ungefär 6-9 timmar per dygn, inte mer. Och när jag skriver vara ensamma så menar jag att vara utan social kontakt, utestängd från gemenskap. Det innebär att hunden även är ensam om den sover själv i köket under natten eller om den är instängd i en bur på arbetet även om vi sitter i samma rum, de är nämligen avskärmade och kan inte välja att ta social kontakt. Tyvärr är det inte helt ovanligt att folk först låter hunden sova ensam på natten, sedan åker på jobbet och är borta i 9 timmar för att sedan på kvällen lämna hunden ensam hemma när de åker iväg på aktiviteter med barnen. Hunden kanske får vara ensam 18-20 timmar per dygn! Tyvärr, men det duger inte! Har man hund så måste man förstå att de är sociala varelser med ett socialt behov som vi är ansvariga för att uppfylla. Så om de ska vara ensamma hemma 9 timmar varje dag medan vi är på arbetet, då får vi inse att vi inte kan boka upp alla vardagskvällar med aktiviteter som utelämnar hunden och att hunden kanske ska ha lov att sova i samma rum som oss (de behöver inte sova i sängen såklart om man inte vill). Det är ingen rättighet att ha en hund, man kan inte ha en hund för att kan tycker det är mysigt att ut och gå med den på söndagseftermiddagarna – när vädret tillåter – men inte har tid med den resten av veckan. Att ha hund är en livsstil och ett ansvarstagande som inte passar alla.

Oförutsägbarhet och oförmåga att kontrollera sin situation: Detta är en stark stressfaktor, både för hundar och andra djurslag, inklusive människor. Att frånta en individs möjlighet att förutsäga vad som händer eller påverka sin situation är bland det mest stressfulla man kan utsättas för. Det ser man på människor i fångenskap, på råttor i laboratorieförsök och på våra hundar i vardagen. Att skapa rutiner är en bra idé eftersom det gör det möjligt för hunden att förutsäga vad som ska ske. Har vi dessutom ett fåtal tydliga regler som vi efterlever så blir det också en förutsägbarhet för hunden – men det kräver såklart att vi är konsekventa och inte menar olika beroende på humör, dag eller plats. Men att ha för många regler är inte bra, då förlorar hunden sin egenkontroll och kan sällan påverka sin egen situation, låt istället hunden få ha lite fri vilja och bara vara hund ibland också. Sedan tror jag, precis som etologen Per Jensen, att en annan bra sak för att skapa förutsägbarhet för hunden är att prata mer med den. Hundar förstår mer än vad vi tror, de lär sig känna igen ord/fraser så som ”handla”, ”ut och gå”, ”träna”, ”toaletten” och så vidare och förstår mer vad som ska hända på så sätt. Jag pratar med min hund Freddy hela tiden och jag är fullt övertygad om att han förstår vad jag säger för det mesta.

Ovana situationer: Ovana situationer som inte tillhör vardagslivet är alltid stressande, även om det ibland kan vara en förväntansfull stress. Resor, hundpensionat, veterinärbesök, besök till hundfrisören, kurser, utställningar och tävlingar med flera. Detta är ofta inget vi behöver vara oroliga för om vi tillåter hunden att återhämta sig ordentligt efteråt.

Hundträning/Lek: Hundträning kan vara väldigt stressande för hunden, särskilt om den inte förstår vad som förväntas av den. Om den tillåts göra misstag efter misstag så att frustrationen växer ökar stresspåslaget. Detta kan vi undvika genom att planera vår träning på ett sätt så att hunden hela tiden har möjlighet att göra rätt, att successivt höja våra kriterier så att hunden fortsätter att utvecklas men inte misslyckas för ofta. Om vi använder väldigt hårda metoder och hunden är rädd för att göra fel är det också väldigt stressande för hunden. Men även i de fall där vi tränar schysst och lägger upp träningen på ett sätt så att hunden förstår vad den ska göra, så kan hundträning vara en stor stressfaktor. Lek och hundsporter såsom agility höjer hundens aktivitetsnivå rejält och innebär därför ett stresspåslag. Detta kan vara ett problem om vi inte tillåter hunden återhämta sig ordentligt (till exempel tränar för ofta) eller om hunden redan ligger högt i stress på grund av andra faktorer.

Rädslor och reaktivitet: Att blir rädd är såklart väldigt stressfullt. En hund som ständigt tycker saker är obehagliga och skrämmande har förmodligen relativt konstant en hög stressnivå. En hund som är reaktiv på promenaderna och till exempel gör utfall mot andra hundar varje promenad får därmed ett stort stresspåslag kanske flera gånger per dag. Det är därför otroligt viktigt att arbeta med sådana här hundar för att hjälpa dem att handskas med situationen på ett annat sätt och på så sätt gå ner i stress.

Understimulering: Jag får dagligen prata om aktivering med djurägare eftersom jag ofta träffar på hundar vars ägare inte aktiverar alls, eller aktiverar på ett felaktigt sätt. En hund kan vara understimulerad vilket var ett stort problem förr i tiden, men har blivit mer ovanligt. Tyvärr träffar jag dock fortfarande understimulerande hundar, en del fysiskt men framförallt träffar jag många som inte stimuleras mentalt. Det är inte tillräckligt med aktivering för en hund att ta ut sig fysiskt genom till exempel bollkastning eller cykling. Hunden måste få använda hjärnan och lösa problem för att mår bra. När det kommer till små hundraser så träffar jag också ägare som inte gör annat med sina hundar än går kiss- och bajspromenader, eftersom de har intrycket av att små hundar inte behöver aktiveras. Vilket är helt fel! Alla hundar behöver aktiveras, mer om det nedan.

Överstimulering: Överstimulering har blivit vanligare på senare tid, kanske för att man som hundägare har blivit väldigt uppmärksam på att hunden måste aktiveras. Man är rädd att den ska bli understimulerad och ser därför till att den aktiveras med råge. Jag tror detta problem är vanligast bland oss hundtränare och riktiga hundnördar. Vi älskar att träna med våra hundar och hitta på saker ihop med dem. Oftast ser hunden också ut att uppskatta alla upptåg tillsammans med oss. Men problemet är det att kroppen behöver återhämtning. Jämställ det med människor som drabbas av utmattningssyndrom. Det kan mycket väl vara att de har haft fullt upp med roliga och berikande aktiviteter, men även av dessa kan vi bli utbrända. Min lärare på hundinstruktörsutbildningen sa alltid att om hunden inte klarade av minst en vilodag i veckan – då man inte gjorde något annat än låg i soffan och åt praliner – utan att bli otålig och rastlös så var det ett tecken på att hunden var överstimulerad.

odin14

Symptom på stress

Det finns många symptom som kan tyda på stress, men som även kan vara symptom på annat eller inte betyda så mycket överhuvudtaget om det inte sätt i sammanhang med andra symptom eller faktorer som tyder på stress. Och kom ihåg; att hunden blir stressad, och därför visar upp stressymptom, i en situation behöver inte vara konstigt eller oroväckande.Det är ständiga stresspåslag eller kronisk stress som är farligt.

Kroppsliga symptom: Störningar i mag-tarmkanalen, allergier, bristande aptit/glupskhet, spända muskler, mjäll/håravfall/andra hudproblem, flämtande, extrem salivering, tungan hänger som en slips utanför munnen, rinnande nos, darrningar…

Generella mentala symptom: Nervöst beteende, rastlöshet, överdrivna reaktioner, aggression, rädsla, destruktiva beteenden, överdriven sexualdrift, dålig koncentration…

Beteende symptom: Mycket ljudande, biter i kopplet eller i kläder, fixerar med blicken, jagar svansen, nafsar i luften eller andra stereotypa beteenden, vankar fram och tillbaka, generell olydnad, vill inte ta godis eller leksak, hoppande, uppspärrade ögon och flackande blick, mycket kissande och bajsande, lugnande signaler…

Åtgärder om hunden är stressad och hur man förebygger stress

Om man misstänker att en hund är stressad bör man alltid börja med att kontakta en veterinär för att utesluta en underliggande sjukdom. Om hunden är klinisk frisk så är nästa steg att ta kontakt med en diplomerad hundpsykolog eller hundinstruktör med kunskaper på området så att hunden kan få hjälp.

Det bästa är såklart att förebygga stress och då är det bra att börja redan på valpstadiet. Kanske man bör välja en uppfödare som lägger vikt vid att valparna blir socialiserade och miljötränade redan innan 8 veckors ålder. Och att när man väl får hem sin valp, fortsätta med den viktiga socialiseringen och miljöträningen. Se till att valpen får sova så mycket som den behöver och inte släpa med valpen överallt eller låta barnen leka med valpen dagarna i ända. Lära den regler tidigt – på ett lugnt och lekfullt sätt – så att den vet vad som förväntas av den och lära den att slappna av och bli trygg i olika miljöer och situationer.

För en vuxen hund så handlar det om att se över vardagen. Se till att alla medfödda behov blir tillgodosedda. Att hunden får tillräckligt med vila – kom ihåg 17 timmar per dygn – men också att den inte är ensam för mycket. Ha lagom med krav och regler samt skapa rutiner som ger hunden en förutsägbarhet och samtidigt ger hunden möjlighet att kontrollera sin egen tillvaro. Träna på ett sätt som gör att hunden inte upplever frustration och osäkerhet i onödan. Se till att hunden har en möjlighet att återhämta sig mellan stressfulla upplevelser och ha åtminstone en vilodag i veckan då ni inte har några aktiviteter inplanerade. Skapa en balans i vardagen mellan fartfyllda aktiviteter såsom lek och lugna aktiviteter och att träna mycket självbehärskning och avslappningsövningar. Och sist men absolut inte minst, aktivera hunden på ett bra sätt.

agilityfound

Aktivering kan se ut på många sätt men här kommer förslag på fyra områden som man kan lägga vikt vid.

Nosarbete: I artikeln om hundens sinnen kan ni läsa om hur viktigt luktsinnet är för hunden. Hunden är skapt för att använda sin nos på samma sätt som vi använder våra ögon varför vi självklart ska hitta på aktiviteter som går ut på att använda denna. Luktsinnet är dessutom ett långsamt sinne som kräver mycket koncentration från hundens sida så hunden blir verkligen mentalt stimulerad. Många hundägare som jag pratar med angående detta hävdar bestämt att deras hund använder nosen väldigt mycket och blir aktiverade på egen hand. De luktar ju febrilt under promenaderna! Och det är toppen, klart de ska det, men det är föga ansträngande för hunden. Det motsvarar att de läser veckotidningen, och hur ansträngande är det egentligen? Vi är mer ute efter att hunden ska koppla på hjärnan och lösa korsord. Exempel på nosarbete kan vara luktdiskriminering (t.ex. nosework), viltspår, godisspår, leta godis i träd, godissök, leta upp gömda föremål med flera. Alla aktiviteter där luktsinnet kopplas på är varmt välkomna.

Problemlösning: En annan utmärkt aktivitet för hunden är problemlösning. Hundar gillar utmaningar och vi vet ju att de gärna hittar egna om de ges lov, såsom hur man lättast bryter sig in i soptunnan eller öppnar dörren. Att lösa problem ger dessutom självförtroende och stärker hundens egenkontroll. Problemlösning kan vara i princip vad som helst, bara fantasin sätter gränser. Exempel kan vara att trassla ur kopplet på egen hand, komma över på rätt sida av stolpen igen, att öppna paket med godis i, aktiveringsspel, lyckas vända en uppochnedvänd plasttallrik som är nedkletad med leverpastej under, att lyckas komma åt maten som är längst ner i lådan fylld med hundleksaker och så vidare.

Inlärning: Precis som hundar gärna löser problem så är hundar skapta för att lära sig nya saker, de lär genom hela livet. Att träna sin hund och lära den nya saker är dessutom ett jättebra sätt att stärka sin relation till hunden. Så träna hundsporter, träna vardagslydnad eller lär in olika cirkuskonster.

Kroppskontroll/Balans: Att få hunden att använda hela sin kropp, träna upp sin balans och bygga styrka är också ett sätt att kanalisera sin stress, eftersom det är svårt att koncentrera sig och stressa samtidigt. Man kan till exempel låta hunden promenera i terräng, låta den klättra på/krypa under/hoppa över stenar, stockar och liknande på promenaderna, träna olika trix som främjar kroppskontroll eller träna på balansbollar.

Ovanstående är bara förslag, självklart kan man aktivera sin hund på många fler sätt. Så sätt igång; du förebygger stress samtidigt som du stärker din relation till din hund.

Ovanstående är baserat främst på ett föredrag av Ulrika Bevreus på Bevreus Hundskola samt information från hundinstruktörsutbildningen på Hand med Hund.

hemsidaklickerkul


Lämna en kommentar

Det var en gång en varg – om hundens ursprung

Redan från början har hundar haft en stor betydelse för människan. Först som matresev, sedan för att varna för inkräktare eller rovdjur och även vakta mot dessa, sedan som en hjälp vid jakten och så småningom även vid vallning. Numera är hundar framförallt viktiga som sällskap och höjer många människors livskvalitet väsentligt. Men hundar har också en enorm betydelse genom många olika viktiga uppdrag i dagens samhälle.  Vi använder hundar som terapihundar, assistanshundar, polishundar, vakthundar, vallhundar, lavinhundar, narkotikahundar…listan kan göras lång. Men hur och när kom egentligen hunden till att bli en viktig följeslagare för människan? Teorierna har varit många och än idag är inte alla helt överens om hur och när det hela började.

Fram till det senaste sekelskiftet så har det varit arkeologiska fynd som givit oss svar på frågor angående hundens ursprung. Det är på detta sätt som man har klarlagt att hunden är människans äldsta husdjur och fanns hos människor redan flera tusen år före jordbruket, där de sedan kom att spela en betydande roll. Man har bland annat hittat gravplatser där människor begravts tillsammans med sina hundar vilket visar på starka band mellan hunden och människan redan då. Redan på denna tid så såg man att hundarna hade olika storlekar och proportioner och grunden lades till den stora rasvariation som vi ser idag.

Freddyvedema

Förfadern vargen

Men numera kan vi även få en hel del svar genom DNA-analyser. Genom att ha samlat DNA från hundar ifrån hela världen har man kunnat konstatera att alla hundar – oavsett utseende och egenskaper – härstammar från vargen. Det finns de som spekulerat att vissa raser kommer ifrån andra hunddjur än vargen – men detta har alltså visat sig vara felaktigt med modernare teknologi. Genom DNA har man också försökt klargöra när hunden domesticerades (förhusades/tämjdes) och de flesta är nu eniga om att domesticeringen av vår nuvarande hund påbörjades för omkring 15 000 år sedan.

Men man har också kommit fram till att innan domesticeringen ägde rum så hade vargar länge levt tillsammans med människor, kanske i tiotusentals år, eftersom de hade en ömsesidig nytta av varandra. En del vargar sökte sig till människor antagligen för att människornas avfall var en god födokälla. Människorna i sin tur tjänade på att vargarna jagade bort andra rovdjur som kunde innebära fara eller som kunde haffa åt sig byten. De vargar som lättast kunde anpassa sig till att leva tillsammans med människorna hade lättare att överleva och förmodligen har människorna så småningom tagit kontroll över vilka valpar som skulle få överleva och själva sedan bli föräldrar. Och det är just detta selektiva urval av individer över lång tid som är domesticering, och efter några generationer så har man skapat hunden.

Det man är inne på nu är att detta förmodligen hänt flera gånger under historien, men att hundlinjerna som skapats via tidiga domesticeringar har dött ut, kanske i samband med den senaste stora istiden. Detta skulle kunna förklara att man hittat arkeologiska fynd av hundar från över 30 000 år sedan – trots att DNA från dagens hundar motsäger ett så tidigt ursprung.

valpteo

Varifrån kommer de?

När det kommer till var hunden domesticerades för första gången råder det mer oenighet och forskningen pågår fortfarande för fullt för att kunna få ett säkert svar i frågan. En svensk forskningsgrupp med Peter Savolainen i spetsen menar att hundens ursprung stammar från södra Kina. Man tror att hundar ursprungligen tämjdes där och att människor som flyttade därifrån tog med sig hundar till olika kontinenter. Medan andra forskare har kommit fram till andra slutsatser. Många menar att hundarna härstammar från Mellanöstern, i samma område där jordbruket grundades, och ytterligare andra menar att hundarna troligen härstammar från europeiska vargar. Så i dagsdato har vi inget säkert svar på varifrån hunden har sitt ursprung.

Vargen i jämförelse med hunden

Vargen är hundens förfader – men det är viktigt att poängtera att en hund inte är en varg. Det finns mycket som är gemensamt för dem båda och det finns mycket vi kan förstå om våra hundar om vi blickar mot vargen. De är båda flockdjur och duktiga på att samarbeta med andra i flocken och deras språk och signaler är väldigt likartade. Hundarna är i många avseenden som en vargvalp, något som kallas för neotenisering = bibehållandet av valpdrag upp i vuxen ålder. Till exempel behåller de en lekfullhet som en vuxen varg sällan uppvisar och de skäller och gläfser vilket en vuxen varg normalt inte gör.

Men det finns också väldigt många olikheter mellan en varg och en hund som skylls de effekter domesticeringen har haft. Hundar är för det första mycket mindre skygga än vad en varg är. De har lättare att underordna sig och är mycket mindre självständiga än vad en varg är. De har en betydligt mindre strikt gruppsuppfattning, en lägre grad av revirförsvar och de har också lättare att anpassa sig till förändringar i miljön. Alla dessa olikheter är grunden till att hundar kan leva med oss människor på det sätt som vi lever i dagens samhälle. Föreställ dig att försöka ha att ha en varg som husdjur, inte så lyckat. Vilket man också sett på de varghybrider som människor avlat fram genom åren…

Alfa är en myt

Nu när vi ändå är inne på hundens ursprung och vargen så är det dags att avliva en myt. Hur många har inte hört talas om alfahanar? Och säkert fått höra att vi som hundägare ska visa vem som bestämmer, precis som en riktig alfahane gör. Då ska jag med glädje berätta att nästa gång du hör det så kan du ge svar på tal.

Uttrycket ”Alpha” myntades nämligen 1986 av vargforskaren David Mech som skrev en mycket välkänd bok om vargen. Författaren själv är fortfarande en av de ledande forskarna inom området varg och han har sedan denna bok skrivits förstått att de konklussioner han gjorde i sin första bok var felaktiga. Så här skriver han på sin hemsida:

The concept of the alpha wolf is well ingrained in the popular wolf literature at least partly because of my book ”The Wolf: Ecology and Behavior of an Endangered Species,” written in 1968, published in 1970, republished in paperback in 1981, and currently still in print, despite my numerous pleas to the publisher to stop publishing it. Although most of the book’s info is still accurate, much is outdated. We have learned more about wolves in the last 40 years then in all of previous history.

One of the outdated pieces of information is the concept of the alpha wolf. ”Alpha” implies competing with others and becoming top dog by winning a contest or battle. However, most wolves who lead packs achieved their position simply by mating and producing pups, which then became their pack. In other words they are merely breeders, or parents, and that’s all we call them today, the ”breeding male,” ”breeding female,” or ”male parent,” ”female parent,” or the ”adult male” or ”adult female.”

Abbe

Olika raser

Oavsett vilket utseende en hund har, kom ihåg att alla hundar har samma bakgrund och samma behov. De olika raser som finns är dels en följd av att hundar har varit grafiskt isolerade från varandra och därför anpassats till de krav som de olika omgivningarna ställt ,men också en följd av att vi genom aveln har designat olika former för hundar som skulle kunna användas till olika uppgifter. Det innebär att raserna inte bara skiljer sig från varandra till utseendet – men också till beteendet. Vi har helt enkelt lagt vikt och avlat efter att förstärka olika delar i vargens jaktbeteende och fått fram hundar som är specialiserade på att till exempel förfölja bytet eller på att bära hem bytet.

Det är otroligt viktigt att känna till rasers ursprungliga användningsområden, det vill säga vad de en gång i tiden blev avlade för att fylla för funktion i samhället. I detta hittar vi många gånger svar på både utseende och beteende – även om dagens exteriörinriktade avel har ändrat en del på detta.

Här är ett sätt att gruppera hundraserna efter olika användningsområden (från Hundens Hus) och en generalisering av vilka egenskaper man kan förvänta:

Polarhundar

Används som draghundar, till klövje och samojeder som vallhundar till samerna. Det är självständiga hundar med en stor aktionsradie (= det naturliga avstånd som hunden rör sig om den är ensam). De har ett stort jaktintresse. Kräver mycket motion och har ett stort arbetsbehov.

Exempel på raser: Alaska malamute, Siberian Husky, Samojed, Grönlandshund

Vinthundar

Användes för att mycket snabbt förfölja och fånga byten. De kan vara lite svårmotiverade men brukar gå igång på jaktbelöningar. De är ofta ointresserade av främmande människor och hundar. Även vinthundar har en oändlig aktionsradie och behöver få lov att galoppera. De har ett stort jaktintresse och de jagar med synen. De har en skör nacke och behöver därför sele eller extra breda halsband.

Exempel på raser: Whippet, Italiensk vinthund, Greyhound, Afganhund, Saluki

Drivande jakthundar

Deras arbetsuppgift är att finna bytet och driva bytet med skall. En del är långdistanslöpare som driver i över en halvtimme medan andra är kortdistanslöpare. Några raser ska även ställa bytet med ståndskall tills att skytten kommer fram (gråhund, jämthund, laijka, wachtel). En del av raserna kan vara skarpa men ofta är de lugna och stabila. De är självständiga hundar som har en väldigt stor aktionsradie. De har ett mycket stort jaktintresse på allt vilt och ofta stort doftintresse. De behöver mycket motion och har stort arbetsbehov.

Exempel på raser: Strövare, Beagle, Drever, Tax, Wachtelhund, Gråhund, Jämthund

Vallhundar

Här har vi en grupp hundraser vars arbetsuppgift förr var att hålla ordning på djuren och valla djuren till hagar, marknader och liknande. Många av raserna används fortfarande till vallning. Det är livliga och intensiva hundar som är mycket samarbetsvilliga men kan vara skygga för främmande människor. Många av dem har lätt till skall, särskilt om de vallar med skall. De har stor aktionsradie men vill gärna ha sin ägare inom synhåll och de kan ha stort jaktintresse. Många av dem har stort arbetsbehov och kan klassas som arbetsnarkomaner, och de kan därför också vara stressbenägna. De är väldigt signalkänsliga och rädslor är inte ovanligt.

Exempel på raser: Bordercollie, Shetland sheepdog, Australian kelpie, Australian shepherd, Belgisk vallhund, Schäfer, Collie, Pumi

Stående jakthundar

Dessa hundar söker efter sitt byte i långa drag och kan springa flera hundra meter med hög näsa, de vindmarkerar när de hittat bytet och väntar sedan till att fågeln flyger upp och jägaren kan skjuta. Det är ofta väldigt intensiva och livliga hundar som oftast är vänliga mot både människor och hundar. De har ett mycket stort doftintresse och behöver mycket motion och behöver få lov att galoppera. De kan vara benägna till stress.

Exempel på raser: Settrar, Vorsteh, Pointer, Münsterländer

Stötande jakthundar

Här har vi hundar som söker efter sitt byte i zick-zack i korta drag på ca 30 meter, de stöter upp bytet så att jägaren kan skjuta. Det är ofta livliga och intensiva hundar som är sociala och med stor samarbetsvilja. De har ofta lätt för skall och många älskar vatten. De har stort doftintresse och de behöver en hel del motion. De kan vara benägna till stress.

Exempel på raser: Cocker spaniel, Springer spaniel, Cavalier King Charles Spaniel, Papillon, Phalene

Avlade för att attackera bytet

Många av dessa hundraser användes som gårdshundar och hade som uppgift att både vakta gården och hålla gården ren från skadedjur. Några av raserna användes även till jakt av till exempel räv och grävling. De är ofta hetsiga, envisa och modiga hundar. De kan visa aggression mot andra hundar och många har stor tendens till skall. De är ofta självständiga då de var avlade för att jaga på egen tass och kan ha stor kroppszon. Många av dem har stort arbetsbehov.

Exempel på raser: diverse Terriers, Schnauzer, Pinscher, Dansk-svensk gårdshund

Kamphundar

Dessa hundar användes till tjurhetsning och senare även i hundfighter. De är ofta intensiva och envisa hundar med god samarbetsvilja. De älskar ofta människor och kan uppvisa aggression mot andra hundar. De har ofta ingen benägenhet till skall och vaktintresset är ofta litet. De har ofta väldigt hög tolerans för smärta. Motionsbehovet och arbetsbehovet är väldigt varierande från ras till ras, oftast kräver de stora raserna mer än de små. Många av raserna har problem med allergier.

Exempel på raser: American staffordshire terrier, Engelsk bulldog, Boxer, Staffordshire bullterrier, Fransk bulldog, Engelsk bullterrier, American pitbullterrier

Retrievers

Dessa hundarna har som arbetsuppgift att vänta på signal innan de ska markera skjutna fåglar och bära tillbaka dessa till jägaren. Oftast är dessa hundar livliga och vänliga med stor samarbetsvilja. En del av dem kan ha jaktintresse men tanken är att jaktintresset ska vara lågt eftersom de aldrig jagar bytet utan bara hämtar hem det. En del larmar gärna och andra kan vara benägna till att vakta. De har stort vattenintresse och relativt stort motions- och arbetsbehov.

Exempel på raser: Retrievers av olika slag, Lagotto romagnolo, Spansk vattenspaniel, Pudel, Portugisisk vattenhund

Väktare

Dessas primära arbete var att vakta och försvara gården och boskapen mot rovdjur och inkräktare. En del har även används som vallhundar och boskapsfösare och andra även som draghjälp eller vid jakt av till exempel vildsvin. De är ofta lugna, vaksamma och modiga hundar med mycket vaktintresse. För bruksraserna gäller det att de har stort motions- och arbetsintresse. De har stor kroppszon och behöver mycket hanteringsträning. Samarbetsviljan varierar men bör tränas upp tidigt.

Exempel på raser: Berner sennen, Dalmatiner, Briard, Dobermann, Hovawart, Old english sheepdog, Rottweiler

Herde- och vakthundar

Dessa hundar har haft som uppgift att vakta samt jaga till exempel björn, varg och vildsvin. De är lugna, modiga och vaksamma och ofta skarpa mot människor och andra hundar. De har stor aktionsradie och har ett mycket stort vaktintresse. Det är väldigt självständiga hundar som behöver tidig träning i samarbetsövningar och hantering.

Exempel på raser: Mastiff av olika slag, Kuvaz, Komondor

Larmhundar

Dessa har används som sällskapshundar men de har också haft i uppgift att larma när det kommer inkräktare. De är är ofta pigga och vakna hundar som har stort intresse för samarbete och med stor benägenhet till skall. De har ofta en mindre aktionsradie och har relativt litet motions- och arbetsbehov.

Exempel på raser: Bichon frisé, Bichon havanais, Chihuahua, Chinese crested dog, Japansk spets, Lhasa apso, Mops, Shih Tzu

Blandraser

Om man har en blandras får man ta hänsyn till vilka raser som ingår i korsningen. Tänk på att en blandras kan utseendemässigt likna en ras mycket men beteendemässigt påminna om en annan ras. Tänk på en blandras som en dåligt mixad smoothie; du vet inte vilken frukt du får mest av…

Det finns som ni ser många olika ursprungliga användningsområden för våra olika hundraser vilket förklarar många av de egenskaper vi ser hos de olika hundraserna idag. Allt för ofta så träffar jag på hundägare som inte vet något om sin ras ursprung och vilket användningsområde rasen har avlats för.

Jag uppmanar alla att verkligen läsa på om sin ras – eller om eventuell framtida ras – och se vad den har använts till. Fundera på vilka egenskaper man kan förvänta av den typ av hund och hur dessa skulle passa in i din vardag. Utseendet är en småsak – det är de mentala egenskaperna som är avgörande. Det finns så många olika raser med olika egenskaper – välj en ras som passar dig och som du kan ge ett gott liv med möjlighet att uppfylla sina behov!

Raja1


1 kommentar

Lugnande signaler

dog-licking-142024997

Till min praktiska examen i hundinstruktörsutbildningen så ingick det att hålla en kort lektion på 15 minuter. Jag blev tilldelad ämnet lugnande signaler, ett viktigt ämne som alla hundägare borde känna till. Därför tänkte jag att jag kunde delge min lektion även här i bloggen för er som skulle kunna vara intresserade.

Vad är lugnande signaler?

Lugnande signaler är de signaler som hunden använder som ”fredsmäklande” signaler, de talar om att hunden har vänliga avsikter och inte vill ha bråk. Dessa signaler används ofta i situationer som hunden av någon anledning upplever som hotfulla eller obehagliga. Det kan vara vid möten med andra hundar, när vi är lite krävande eller i en miljö som hunden inte är bekväm i. Signalerna kan användas vid kommunikation med både andra hundar eller människor men de används också för att lugna dem själva. De är universella och används av alla hundar över hela världen. De är speciellt viktiga för hunden eftersom de används för att undvika konflikter i flocken. Konflikter är förödande då de kan orsaka fysiska skador eller i värsta fall splittra flocken.

Varför lära sig om lugnande signaler?

Hundens språk består av en mängd olika signaler som involverar kroppshållning, ansiktsuttryck, öron, svans och rörelser. Hundar är duktiga på att uppfatta små detaljer såsom en snabb rörelse eller en liten skillnad i ansiktsuttryck. Hundar använder samma språk med oss människor som de gör med varandra, därför är det av största vikt att vi förstår deras signaler för att vi ska kunna kommunicera med dem och undvika missförstånd.

Om vi misslyckas med att se att hunden använder dämpande signaler till oss, och kanske till och med bestraffar hunden för att den använder dessa, kan det påverka vår relation till hunden. Risken är att hunden blir ängslig eller aggressiv p.g.a. den frustration den känner över att den inte kan göra sig förstådd. Vi vet ju själva hur frustrerande det är när vi försöker göra oss förstådda och mottagaren inte förstår oss. Risken är också att hunden slutar att använda sina lugnande signaler helt, även mot andra hundar, vilket bäddar för konflikter och hundmötesproblematik.

Om vi börjar använda lugnande signaler förstår vi hunden bättre och kan därmed bygga en bättre relation med vår egen hund, men vi kan även använda oss av dem själva i vår kommunikation med hunden. Till exempel när vi träffar på en osäker hund.

Vanliga lugnande signaler

Det finns omkring 30 olika dämpande signaler, de jag går igenom här använder i princip alla hundar, andra signaler är främst språkkunniga hundar som använder sig av. En hund kan använda flera signaler samtidigt och ett beteende som kan vara lugnande signal i en situation behöver inte vara det i en annan, t.ex. kan en hund gäspa för att den är trött. Det är viktigt att se till situationen.

  • GÄSPA
  • SLICKA SIG HASTIGT OM NOSEN – Används ofta av hundar vars ansiktsuttryck är svårare att tyda för andra hundar.
  • SMACKA/SMASKA
  • ANVÄNDA ÖGONEN – Då stirrande direkt in i ögonen upplevs hotfullt, så använder hunden ögonen som lugnande signal. Dennes ögon kan glida från sida till sida eller titta bort, eventuellt blinkar den också.
  • VRIDA BORT HUVUDET ELLER VÄNDA SIDAN/RYGGEN TILL – En vidareutveckling av att titta bort, helt enkelt ett förtydligande.
  • LEKSTÄLLNING – Frambenen i en bugning, om hunden står stilla i ett par sekunder i lekställning eller eventuellt går ner i lekställning för att direkt upp igen så vill den förmodligen bli vän med den främmande hunden. Om den rör benen från sida till sida är det ofta en lekinvit.
  • NOSA PÅ MARKEN – Ofta en hastig rörelse ned mot marken med nosen och sedan upp igen men ibland fortsätter den att nosa ett par minuter. Denna signal blir väldigt ofta missförstådd av oss människor.
  • LÅNGSAMMA RÖRELSER – Då snabba rörelser uppfattas som hotfulla, (vilket kan förklara varför många hundar upplever jobbare eller små barn skrämmande) används långsamma rörelser som en lugnande signal. Detta är också något som ofta missförstås av oss människor, hur ofta blir man inte irriterad om hunden kommer långsamt på inkallning när vi låter arga.
  • ”FRYSA” – En vidareutveckling av långsamma rörelser. Hunden fryser kroppen helt och står blickstilla.
  • SÄTTA ELLER LÄGGA SIG – Att sätta sig med ryggen emot kan man se om en annan hund gör hunden osäker. Att lägga sig ned används ofta av högrankade hundar när det är oro i flocken, för att lugna de andra hundarna i flocken.
  • GÅ I EN BÅGE – Då det framstår som hotfullt att gå rakt emot en annan hund går hunden ofta i en båge för att visa sin fredliga avsikt.

Vi kan också använda lugnande signaler

Vi kan också använda lugnande signaler för att göra oss mindre hotfulla, t.ex. när vi ska kommunicera med en osäker hund. Då kan vi till exempel använda långsamma rörelser, vrida bort huvudet eller titta bort eller om hunden är väldigt nervös, vända bort hela kroppen. Vi kan också gäspa eller smaska. Om vi måste gå fram till en främmande hund så kan det vara en bra idé att gå i en båge mot hunden. När vi kommer hem till någon med en osäker hund så kan vi sätta oss ner vilket upplevs mindre hotfullt än när vi står upp. När vi har en glad hund som hoppar på oss så kan vi vända bort kroppen för att lugna dem (det medför också att vi inte förstärker hoppandet med det den vill ha; uppmärksamhet).

Sammanfattning

Lugnande signaler används av hundar för att kommunicera sina fredliga avsikter och därmed undvika onödiga konflikter med andra individer. Och eftersom hundarna kommunicerar med oss som med andra hundar är det av största vikt att vi känner till dessa för att undvika missförstånd. Signaler som ofta missförstås av oss människor är långsamma rörelser, bortvänd kropp och nosandet. Om vi bestraffar hundens lugnande signaler så kan det medföra en osäker eller frustrerad hund. Om vi däremot använder oss av de lugnande signalerna kan vi själva lugna osäkra hundar och stärka vår relation till dem.

Vill du veta mer om lugnande signaler rekommenderar jag Turid Raagas bok ”I samspråk med hunden – lugnande signaler”, vars recension ni kan läsa här.

CalmingSignalsPoster


1 kommentar

Boktips: Lugnande signaler av Turid Rugaas

LugnandeSignalerOmslagFramsida

I samspråk med hunden – Lugnande Signaler Författare: Turid Rugaas

Nästa boktips är en liten nätt bok av den norska hundtränaren Turid Rugaas. Boken ser inte ut att vara mycket för världen med sina dryga 50 sidor men boken är ett måste för oss hundmänniskor.

Boken handlar om precis som man kan förstå på titeln; lugnande signaler. Alltså de signaler som hundar använder sig av för att lugna antingen sig själva eller andra, inklusive oss människor. Arton signaler beskrivs i boken med talande exempel så att man förstår vad som menas. Många av signalerna känner vi igen, som att hundar vrider bort huvudet eller vänder bort blicken. Men många av signalerna är tyvärr missförstådda av oss människor, som att hunden rör sig extra långsamt eller nosar på marken. Vår oförmåga att tolka dessa signaler leder inte allt för sällan till att vi blir irriterade och kanske rent ut av korrigerar våra hundar som egentligen bara använder en helt normal lugnande signal för situationen.

Något som gör boken levande är alla vackra bilder av duktiga hundfotografen Ida Kucera och de fallbeskrivningar som boken bjuder på. En riktigt trevlig bok som alla hundmänniskor borde ha hemma i bokhyllan.


1 kommentar

Boktips: Hundens språk och flockliv av Lars Fält

2015-01-31_20.15.02

Hundens språk och flockliv Författare: Lars Fält

De flesta av er känner säkert till boken ”Hundens språk och flockliv” av etologen Lars Fält och många av er ha säkert redan läst den mer än en gång. För boken gavs ut redan 2003 och har blivit en favorit hos flertalet hundtränare. Men av en eller annan anledning har det inte blivit av att jag fått läst denna bok fören alldeles nyligen.

Detta är en bok som borde läsas av alla som har någon form för kontakt med hundar. Oavsett om man är hundägare själv eller om man passar systerns hund två gånger om året. Boken borde läsas av alla som någon gång i livet ska försöka sig på att förstå och kommunicera med hundar.

Boken fokuserar nämligen på just detta, att vi ska förstå hundar, deras ursprung och bakgrunden till de beteende de uppvisar idag. Författaren förmedlar detta på ett lättförståeligt om än intressant sätt och man behöver inte vara hundexpert för att finna boken intressant, det räcker att man är en smula intresserad av biologi och beteende.

Boken tar upp hundens härstamning och hur det flockliv som hundens stamfader, vargen, levde var organiserat. Här efter kommer en grundlig genomgång av dominans, rangordning och ledarskap. Och myten om att en flockledare måste visa sig fysiskt stark och auktoritär slås hål på. Istället poängteras det att ledaren ska inge en trygghet, att den  oftast, men inte alltid, tar initiativ till aktiviteter och att man i en flock gärna undgår aggression eftersom det riskerar att splittra flocken.

Efter det så kommer en ordentlig genomgång av hundens sinnen på ett sätt som gör att man får en förståelse för hur hunden uppfattar omvärlden, nämligen ibland helt annorlunda än vi gör. Kopplat till sinnena genomgås de signaler som hunden använder i sin kommunikation. Författaren poängterar att kopplet många gånger gör hunden språkhandikappat och att de olika rasernas anatomi har gjort att de har svårare att använda mimik och kroppsspråk i sin kommunikation, vilket försvårar signalöverföringen och olika hundraser kan ha svårt att förstå varandra.

Till sist så presenteras hundens etogram vilket innebär en beteendekatalog över de vanligaste kategorier av beteende som hundar uppvisar. Återigen väldigt intressant.

Ni vet kanske sedan tidigare att jag har stor respekt för etologen Per Jensen men nu måste jag medge att även Lars Fält är en etolog att lyssna noggrant till så han har många kloka ord att dela med sig av. Denna bok ska du läsa om du inte har gjort det redan, du kommer få aha-upplevelser, jag lovar!