::: AgilidA :::

team up with your dog


2 kommentarer

Medicinsk träning – lika viktigt för hundar som för zoodjur

För ett vilt djur som lever i fångenskap i ett laboratorium eller ett zoo, kantas vardagen av diverse hanteringar, mätningar och provtagningar. Det har länge varit standard att man genom positiv förstärkning lär djuren att självmant samarbeta vid olika procedurer såsom undersökning och diverse provtagningar. Samma procedurer som företas genom att, med positiv förstärkning, få de vilda djuren i fångenskap att samarbeta, företar vi på hundar dagligen, genom fysisk eller medicinsk fasthållning.

Vi lyckas lära våra hundar allt från cirkuskonster, att söka efter människor i ruiner till att vara behjälpliga när vi själva är funktionshindrade. Men att lära dem samarbeta vid medicinska procedurer, misslyckas vi ständigt med. Vi brukar våld, för att vi kommer undan med det, något vi inte skulle göra med de vilda djuren. Hos de vilda djuren är det många gånger nödvändigt att få dem att samarbeta för att undvika att stressa upp dem vid hanteringen och för att undvika att ge dem lugnande i tid och otid.

Jag anser att vi har en del att lära från träningen av vilda djur i fångenskap. Om man kan få vilda, icke domesticerade djur att samarbeta vid medicinska procedurer är det klart att vi även kan lära våra hundar detta. Hunden som genom årtionden har formats att leva i symbios med oss människor, och som lärt sig att det lönar sig att samarbeta med oss.

lpn47-4-7

Träning av vilda djur i fångenskap

Vid träningen av vilda djur i fångenskap används olika former för inlärningstekniker som alla har en gemensam nämnare; allt sker av egen vilja utan någon form för tvång. Detta sätt att träna kallas för Positive Reinforcement Training, förkortat PRT. Nyckeln bakom PRT är djurets vilja till samarbete. PRT är en form för operant inlärning där djuret får en belöning (ofta mat) från tränaren när den utför ett önskat beteende. PRT ger djuret ett val mellan att samarbeta eller inte, utan att involvera tvång av något slag. Djuret väljer att samarbeta för att det är ett lönsamt beteende som leder till en eftertraktad belöning. Denna form för träning har man framgångsrikt använt för att träna in medicinska moment på bland annat apor, fåglar, elefanter, kattdjur, sjölejon och björnar. En av nycklarna bakom varför PRT fungerar så bra är att djuret behåller kontrollen av situationen, vilket är en avgörande faktor för att reducera stress i samband med hanteringen.

Men många gånger så är det inte tillräckligt med PRT då flera av momenten, såsom att få en injektion eller lämna blod, kan upplevas obehagliga och skrämmande för djuren, då de ska bli hanterade och även utsättas för en viss mån av smärta. Man använder sig därför även av desensibilisering, en process där djuret lär sig tolerera stressfulla eller obekväma stimuli av olika slag. Man parar ihop belöningar med en åtgärd eller ett objekt som normalt orsakar stress eller rädsla. Målet är att denna åtgärd eller objekt successivt ska bli mindre och mindre skrämmande. Det är nödvändigt att desensibilisera alla aspekter av ett medicinskt moment, ett djur kommer inte att samarbeta frivilligt om proceduren inducerar rädsla.

PRT och desensibilisering föregår på samma sätt oavsett djurslag med mindre justeringar för att skräddarsy träningen till djurslaget, individen, miljön och det mål man har med träningen. Man har sett att om djuret är tränat till att samarbeta vid flera olika moment, går det relativt snabbt att introducera det för nya likartade moment. Exempel på beteenden som vilda djur i fångenskap tränas i att utföra frivilligt är; temperaturtagning, intramuskulär injektion, oral medicinering, ultraljudsundersökning, sårrengöring, blodprovstagning och urinuppsamling.

Exempel på vad man lärt djuren

De moment som de vilda djuren i fångenskap tränas att frivilligt utföra är allt från basala beteenden såsom att förflytta sig mellan olika burar till mer avancerade beteende såsom att självmant sticka in sin arm i en specialdesignad hylsa och hålla fast i en pinne längst in i hylsan samtidigt som det blir taget ett blodprov från venen i armen. För att kunna utföra intramuskulära injektioner lär man dem också att trycka benet mot buren för att komma åt att injicera i lårmuskeln. Och för att kunna utföra urinprov lär man dem att urinera i en skål som hålls under dem genom staketet. Vid djurförsök i samband med diabetesforskning, lär man apor att sticka ut en tå genom burgallret för att få denna desinficerad och stucken med en nål, och därefter fortsatt hålla kvar tån så att skötaren kan trycka ut lite blod som kan analyseras på en glukosmätare.

Det är inte bara apor man tränar. Bland annat har man använt PRT för att lära jättesköldpaddor att acceptera blodprovstagning. Man har tränat sköldpaddorna att sträcka sig efter en target och hålla fast i denna, medan en person tar ett blodprov från ett bakben. Även fåglar som används till djurförsök, har tränats till att samarbeta vid medicinska procedurer. Bland annat har man lärt fåglarna att svälja oral lösning frivilligt samt att acceptera en intramuskulär injektion. Man har även lyckas utföra dräktighetsultraljud av buken vaket på både snöleopard, hjortsvin och jättepanda genom positiv förstärkning.

injection-dog

Medicinsk träning av hund

Vi hundägare får ofta veta att vi redan när hunden är valp, ska lära den att bli hanterad. Vi ska tidigt titta på tänder, i öron och klippa klorna så att det inte uppstår problem längre fram i livet. Men det som skiljer denna medicinska träning från den vi nyss läst om, Positive Reinforcement Training, är att vi ofta i hundvärlden fokuserar på att de ska tillåta att vi håller fast dem medan vi företar ovanstående. Om vi istället fokuserar på att få hunden att samarbeta i den grad att vi i största mån slipper fasthållning och tvång, så har vi mycket att vinna. Hundens egenkontroll ökar, vilket i sin tur innebär minskad stress och rädsla för hunden, vilket leder till en ökad välfärd för våra hundar.

Framvisning av olika kroppsdelar och desensibilisering av medicinska instrument (såsom klotång och liknande) och behandlingar kan tillåta oss att undersöka och behandla hunden utan fasthållning. Även om detta i början kan upplevas tidskrävande, uppvägs det snabbt av att kloklippningen, pälsvården och veterinärbesöken går smidigare. Det typiska mönstret är också att rädslan, och medförande hanteringssvårigheter, ökar från gång till gång när det är att hunden upplever obehag vid hantering såsom kloklippning eller veterinärundersökning.

Vid träning av de vilda djuren i djurparker och laboratorium så har man sett att det är svårare att träna de djur som redan haft flera negativa upplevelser i forma av tvång och fasthållning i samband med de medicinska momenten. Detsamma gäller hundar. Det innebär att det bästa sättet för att få en hund som samarbetar och frivilligt deltar vid de medicinska moment är att starta träningen så tidigt som möjligt i hundens liv, innan den hinner få negativa associationer till kloklippning, hantering och veterinärbesöken. Nedan kommer mina förslag på vad som kan var viktigt att träna på med sin hund.

 

Medicinsk filt

Ett sätt att öka trygghet vid medicinsk hantering är att man använder sig av en så kallad ”medicinsk filt”. Det är en filt som hunden förknippar med trygghet, lugn och att bli ompysslad. Hunden vet att det kommer bli hanterad och undersökt på denna men att det föregår under lugna former och att den blir belönad för detta. Denna filt introduceras i hemmiljön och kan därefter tas med till veterinären eller hundfrisören och till exempel läggas på undersökningsbordet för att skapa en igenkänningsfaktor och därmed en känsla av trygghet hos hunden. När denna ska tränas in kan man börja med att bara träna hunden att den ska gå upp på filten självmant och att då blir det belöning, gärna en belöning med lugnande verkan såsom slickgodis eller ett tuggben. Därefter kan man introducera att hunden ska vara kvar på filten för mys och pyssel för att sedan ge den lov att lämna filten. På denna plats så ska hunden trivas och känna sig trygg och kunna både stå, sitta och ligga ned. När hunden gör det kan man gå vidare och introducera olika former för hanteringsmoment.

Vet-dog-on-exam-table-2-1024x682

Ligga på sidan

När man ska till exempel undersöka tassar och mage eller klippa klorna, är det lättast om hunden ligger på sidan. Att lära hunden att självmant lägga sig på antingen höger eller vänster sida och ligga kvar när den blir undersökt eller behandlad, är ett beteende som borde vara ett av de första moment man lär hunden för att slippa onödigt tvång eller obehag i samband med medicinsk hantering. När man har hunden på den medicinska filten i liggande position kan man gradvis börja forma fram att den lägger sig ner på sidan. Man kan smeka hunden längs med kroppen samtidigt som man försiktigt lägger sin hand på ena höften och pressar försiktigt. När man märker att hunden lägger sig lite snett med vikten mest på den motsatta skinkan belönar man hunden. Man kan smeka hunden lugnt och försiktigt från huvud till höft och för varje gång man märker att hunden självmant lägger mer och om mer vikt åt det motsatta hållet så belönar man. När hunden till slut lägger sig helt ner på sidan kan det vara lämpligt att ge extra belöning. Om man tränar detta ofta under lugna former kommer handen på höften blir en signal för hunden att den självmant ska lägga sig på sidan (det kan vara en bra idé att variera vilken sida man får hunden att lägga sig på) och då kan man börja lägga på ett muntligt kommando om man önskar detta.

Undersökning

Det är viktigt att man som ägare lär sig att undersöka sin hund eftersom man förmodligen då snabbare upptäcker när något förändrats och kanske behöver kollas av en veterinär. Träningen går ut på att hunden ska lära sig att vara stilla och låta oss grundligt undersöka hela kroppen. Det är av absolut vikt att denna träning sker under lugna och korta stunder på maximalt 5 minuter, gärna ett par gånger om dagen. Det kan vara en god idé att ställa en klocka på 5 minuter för att vara säker på att man inte håller på för länge. Det man inte hinner med får man fortsätta med vid nästa tillfälle. Man kan göra träningen till en rutin, genom att spendera 5 minuter på den medicinska filten efter varje promenad. För att hunden inte ska få negativa förväntningar kan det vara en god idé att ibland inte träna på undersökning utan endast bjuda på mys och kel.

I undersökningsträningen så gäller det att träna på att hunden blir duktig på att vara stilla när man undersöker varje del av kroppen. Är det någon kroppsdel hunden inte gillar att man undersöker gäller det att man inte frestas att undvika denna, utan att man istället tränar oftare på denna kroppsdel. Det är viktigt att tänka på att träningen ska ske frivilligt från hundens sida och att belöningen hela tiden ska vara synlig. I början så ska minsta lilla tendens till samarbete belönas. Det kan vara att hunden är stilla, inte backar undan, sträcker fram kroppsdelen eller liknande. När man tränat detta grundligt och hunden är trygg vid att man undersöker den hemma kan man börja ta med sig den medicinska filten till olika platser för att träna i andra miljöer. Därefter kan man utöka svårigheten genom att även låta vänner och bekanta undersöka hunden under samma lugna former och med riklig belöning. Då blir steget mindre när man kommer till veterinären och denne ska stå för undersökningen.

complementary-dog-medicine

Ansiktet

Det kan vara en bra idé att träna från nos till svans då det är i denna ordningsföljd som veterinären undersöker hunden. Detta skapar då en igenkänningsfaktor vid veterinärbesök. När man ska undersöka ansiktet kan man börja med att fokusera på ögonen. En start kan vara att man sätter handen försiktigt bredvid ena ögat, om hunden är stilla får den belöning. Därefter så kan man stegvis gå vidare till att man lyfter på ögonlocken och kanske till och med droppar en ögondroppe i ögat. Men det är viktigt att man går stegvis fram och att hunden hela tiden deltar frivilligt utan tvång. Har hunden hudfoldrar i ansiktet så bör man träna på att torka rent dessa. Man ska också träna på att man kan titta i munnen och svalget. Här kan man börja med att försiktigt röra läpparna och belöna extra mycket om hunden visar tendens till att självmant öppna munnen. Blickar vi tillbaka till träningen av vilda djur så lär man dem att öppna munnen på egen hand eftersom man inte gärna kan stoppa in fingrarna i munnen på en gorilla. Successivt kan man öva på att man känner inne i munnen, på tandkött och tänder, lyfter försiktigt på tungan osv. Även om man lärt hunden att öppna munnen på egen hand så bör man också vänja den vid att man öppnar munnen på den eftersom man vid svalgundersökning behöver ha helt öppen mun för att se ordentligt.

veterinary-care-cost-too-much

Öronen

Undersökning och rengöring av öron är viktigt att träna på då detta är något som många hundar finner obehagligt. Även här handlar det om att gå stegvis fram och att man lär hunden att frivilligt samarbeta, det vill säga att vara stilla. I början kan det vara att man bara rör örat försiktigt men att man gradvis ökar hanteringen och att den till slut kan vara stilla när man rengör öronen med öronrengöring för hund. Detta är som sagt ett moment som kan upplevas som obehagligt av hunden, så här gäller det att ta små steg och att man belönar rikligt, så att hunden vänjer sig vid att acceptera viss grad av obehag.

Känna och klämma

Efter att veterinären har undersökt ansikte och öron så brukar denne gå vidare med att känna igenom hela kroppen. I detta moment ingår det att lära hunden att stå, sitta eller ligga stilla medan man känner och kanske även klämmer på olika delar av kroppen. Man känner över rygg, bröst och mage och gärna även klämmer lite på magen (något som veterinären alltid gör). Man känner också igenom alla fyra ben och tassar. Detta är oftast det som hundarna upplever mest obehagligt, många hundar är rädda om sina tassar. Därför behöver man lägga ner extra träning på detta moment. Det kan också vara fördelaktigt att lära hunden att själv hålla upp tassen. Man kan till exempel hålla en hand framför tassen som en signal att hunden ska lägga tassen i ens hand. När hunden gör detta frivilligt så kan man successivt gå vidare med att man undersöker mellan trampdynorna och klorna. Härifrån är det sedan möjligt att träna vidare för att kunna klippa klorna och pälsen under tassarna, mer om detta nedan. Glöm heller inte att vänja hunden vid att man känner igenom juver, vulva, penis och pung.

Okända föremål

När man har lärt hunden att vara trygg och samarbeta vid undersökning av alla kroppens delar, kan man gå vidare med att vänja hunden vid att man berör olika kroppsdelar med okända föremål. Då blir det mindre otäckt att få ett stetoskop på bringan eller ett otoskop i örat hos veterinären. Man kan träna med alla olika föremål man kan komma på, allt från köksredskap till en borste eller en klotång. Målet är att hunden inte ska tycka det är obehagligt med ett okänt föremål som närmar sig kroppen. Träna på att föra föremålet mot öronen, att hålla det mot nackskinnet eller mot klorna.

dog-vaccination-terrier-110687510-01

Kloklippning

Att klippa klor är något av de värsta som en del hundar vet – och deras hundägare! Jag träffar väldigt många hundägare som berättar att de blir väldigt nervösa om de ska klippa klorna, oroliga att de ska klippa för långt och klippa i pulpan.

Föreställ dig att du ska till tandläkaren. Du sitter i stolen och tandläkaren kommer in och hälsar nervöst. Du ser hur han svettas och skakar på händerna när han tar fram instrumenten. Han berättar med hela kroppsspråket att han är rädd att han ska göra något fel. Känner du dig trygg?

Nej, jag skulle inte heller gjort det. Och inte heller känner sig våra hundar trygga om vi är nervösa. Så steg ett är att själv vara lugn och trygg. Klarar du inte detta, låt någon som är trygg med situationen klippa klorna istället så att du inte för över din rädsla på hunden. Du kan ta över när du är mogen.

I övrigt så föregår träningen precis såsom all annan träning beskrivet ovan. Hunden ska ha kontroll, känna sig trygg och veta att det lönar sig att samarbeta. Med min pappas unghund som har väldigt svårt för hantering har jag tränat mycket kloklippning. Jag började med att desensibilisera klotången genom att se till att han bara fick leverpastej när klotången var framme. Jag lovar att han blir lika glad oavsett om jag håller fram klotång eller leverpastejtub.

Från början så klippte jag inte ens klorna utan jag tog bara fram tången och petade honom med den, först överallt och sen främst på tassarna (precis som träningen med okända föremål). Så småningom så höll jag klotången mot klorna en stund och sedan längre stunder. All samarbete belönades med muntligt beröm och att han fick slicka på sin tub. Till slut så kunde jag även gå vidare till att klippa någon klo och han var helt lugn och väntade på sin belöning. I början så belönade jag mellan varje klo men ganska snart så belönar jag efter varje tass och sedan efter att kloklippningen är över. Här finns en film som visar hur man gör väldigt bra.

Åsa Jakobsson har skrivit en väldigt bra artikel om just kloklippning som jag dessutom rekommenderar.

Om din hund redan är väldigt rädd och kanske blir aggressiv vid kloklippning så kan man behöva träna på ett annat sätt. Här är en film av Dr. Sophia Yin som visar hur träningen kan föregå, men jag rekommenderar att du får hjälp med träningen i början för att det ska blir så bra som möjligt.

klippa_klor

Sammanfattning

Medicinsk träning inför medicinska moment är viktigt hos vilda djur i fångenskap. För att få dem att samarbeta frivilligt använder man sig av Positive Reinforcement Training. Man har tack vare denna träning sett minskad stress och aggression och dessutom fått en effektivare hantering av medicinska moment. På hundsidan ligger vi efter när det kommer till medicinsk träning då vi fortfarande använder tvång och straff för att kunna utföra medicinska moment på hundarna. Genom att lära hunden redan som valp eller unghund att självmant delta i medicinska moment har vi mycket att vinna. Genom att fokusera på samarbete och egenkontroll bidrar vi framförallt till ökad välfärd för hundarna men också ökad tillit till oss människor.

Annonser


1 kommentar

Stress hos hund

I detta inlägg så tänkte jag fokusera lite på stress hos hund. Många av dagens hundar är stressade, jag ser många av dem i mitt yrke som veterinär men jag träffar också många stressade individer i hundträningssammanhang. Egentligen är det inte så konstigt att hundarna blir stressade, vi kräver väldigt mycket av våra hundar i dagens samhälle. De ska kunna bo i stadsmiljö med allt vad det innebär. De ska kunna vara ensamma stora delar av dygnet. De ska samtidigt kunna vara med överallt. De ska uppföra sig vänligt och väluppfostrat i diverse situationer. De ska kunna prestera väl vid träning och tävling. Och så vidare.

hemsidanlowstress

Vad är stress?

Det finns många orsaker och symptom på stress som jag kommer försöka sammanfatta här. Men först behöver vi bli på det klara med vad stress faktiskt är. Stress har för de flesta av oss en negativ association. Men stress är egentligen inte något dåligt, stress är egentligen en viktig kroppsfunktion som finns hos alla däggdjur. Stress är nödvändigt för individens överlevnad och handlar egentligen om helt naturliga reaktioner. Vid stress förändras normaltillståndet i kroppen genom frisättning av adrenalin, noradrenalin och kortisol som en reaktion på hot eller krav. Stress kan delas in i tre faser; alarmreaktionsfasen, motståndsfasen och utmattningsfasen.

Alarmreaktionsfasen är den fas då nervimpulser och hormonfrisättning gör att kroppen får en optimal reaktionsberedskap. Detta gör individen vaken, alert och kvicktänkt och möjliggör en ökad prestation. Om stressen fortsätter inträder nästa fas, den så kallade motståndsfasen. Under denna töms kroppens energireserver för att kunna behålla motståndet mot stressen och individen kämpar för att  kunna klara situationen. När stressen pågått för länge eller en kraftigt stressande situation uppstår upprepande gånger, kommer kroppen till slut in i utmattningsfasen. Kroppen klarar inte längre att stå emot stressen. Om kroppen inte får möjlighet att återhämta sig tillräckligt länge kan detta leda till allvarliga konsekvenser såsom fysiska sjukdomar eller problembeteenden.

Det är med andra ord inte farligt med stress i normal mängd. Det är fullt normalt att hunden upplever stress och är stressad ibland. Det som är farligt är när hunden konstant utsätts för stress och inte får möjlighet att återhämta sig mellan kraftigt stressande situationer. Det tar 1-2 dygn för kroppen att återställa sig efter stark stress. Vid konstant stresspåslag hinner inte kroppens kortisolnivåer att normaliseras och blir konstant höga, vilket påverkar och sliter på flera kroppsliga funktioner. Vi ser försämrat immunförsvar, mag- och tarmbesvär, högt blodtryck och skador på binjurarna för att nämna några exempel.

hemsidamyra

Orsaker till stress

Stress utlöses av olika faktorer, de kan vara yttre faktorer, sociala faktorer, psykiska faktorer, prestationsfaktorer eller att otillfredsställda primära behov. Det är omöjligt att lista alla orsaker till stress i detta inlägg men jag tänkte nämna de viktigaste eller de som man kanske inte är medveten om. Observera att det oftast är flera faktorer som spelar in.

Sjukdom: Om hunden inte är frisk och kroppens funktioner är nedsatta så utlöser detta stress, varför det är viktigt att utesluta sjukdom när en hund uppvisar förändrat beteende.

Utebliven socialisering och miljöträning som valp: Om hunden inte har blivit exponerad och van vid olika platser, individer, situationer redan under den viktiga socialiseringsperioden så kommer det med stor säkerhet leda till stress i vuxen ålder. Jag har själv en hund som på grund av olyckliga omständigheter inte fick någon socialisering eller miljöträning innan 6 månaders ålder. Detta har gjort att han upplever stor rädsla – och därmed stress – i många olika situationer i vardagen.

Brist på vila och sömn: Jag har nyligen fått lära mig att en vuxen hund behöver i genomsnitt 17 timmars vila per dygn. Alltså inte sömn utan möjlighet att koppla av under 17 timmar varje dygn. Det innebär att om hunden är med överallt, till exempel på arbetet eller går på hunddagis, är det otroligt viktigt att hunden kan slappna av och vila under denna tiden. Har man en hund som har svårt att koppla av borta kanske inte det är den bästa idén att ha den med varje dag.

Överdriven ensamhet: Hundar är flockdjur och har ett stort socialt behov. Självklart så ska de kunna vara ensamma (de kan faktiskt bli precis lika stressade av att aldrig vara ensamma) men det handlar om ungefär 6-9 timmar per dygn, inte mer. Och när jag skriver vara ensamma så menar jag att vara utan social kontakt, utestängd från gemenskap. Det innebär att hunden även är ensam om den sover själv i köket under natten eller om den är instängd i en bur på arbetet även om vi sitter i samma rum, de är nämligen avskärmade och kan inte välja att ta social kontakt. Tyvärr är det inte helt ovanligt att folk först låter hunden sova ensam på natten, sedan åker på jobbet och är borta i 9 timmar för att sedan på kvällen lämna hunden ensam hemma när de åker iväg på aktiviteter med barnen. Hunden kanske får vara ensam 18-20 timmar per dygn! Tyvärr, men det duger inte! Har man hund så måste man förstå att de är sociala varelser med ett socialt behov som vi är ansvariga för att uppfylla. Så om de ska vara ensamma hemma 9 timmar varje dag medan vi är på arbetet, då får vi inse att vi inte kan boka upp alla vardagskvällar med aktiviteter som utelämnar hunden och att hunden kanske ska ha lov att sova i samma rum som oss (de behöver inte sova i sängen såklart om man inte vill). Det är ingen rättighet att ha en hund, man kan inte ha en hund för att kan tycker det är mysigt att ut och gå med den på söndagseftermiddagarna – när vädret tillåter – men inte har tid med den resten av veckan. Att ha hund är en livsstil och ett ansvarstagande som inte passar alla.

Oförutsägbarhet och oförmåga att kontrollera sin situation: Detta är en stark stressfaktor, både för hundar och andra djurslag, inklusive människor. Att frånta en individs möjlighet att förutsäga vad som händer eller påverka sin situation är bland det mest stressfulla man kan utsättas för. Det ser man på människor i fångenskap, på råttor i laboratorieförsök och på våra hundar i vardagen. Att skapa rutiner är en bra idé eftersom det gör det möjligt för hunden att förutsäga vad som ska ske. Har vi dessutom ett fåtal tydliga regler som vi efterlever så blir det också en förutsägbarhet för hunden – men det kräver såklart att vi är konsekventa och inte menar olika beroende på humör, dag eller plats. Men att ha för många regler är inte bra, då förlorar hunden sin egenkontroll och kan sällan påverka sin egen situation, låt istället hunden få ha lite fri vilja och bara vara hund ibland också. Sedan tror jag, precis som etologen Per Jensen, att en annan bra sak för att skapa förutsägbarhet för hunden är att prata mer med den. Hundar förstår mer än vad vi tror, de lär sig känna igen ord/fraser så som ”handla”, ”ut och gå”, ”träna”, ”toaletten” och så vidare och förstår mer vad som ska hända på så sätt. Jag pratar med min hund Freddy hela tiden och jag är fullt övertygad om att han förstår vad jag säger för det mesta.

Ovana situationer: Ovana situationer som inte tillhör vardagslivet är alltid stressande, även om det ibland kan vara en förväntansfull stress. Resor, hundpensionat, veterinärbesök, besök till hundfrisören, kurser, utställningar och tävlingar med flera. Detta är ofta inget vi behöver vara oroliga för om vi tillåter hunden att återhämta sig ordentligt efteråt.

Hundträning/Lek: Hundträning kan vara väldigt stressande för hunden, särskilt om den inte förstår vad som förväntas av den. Om den tillåts göra misstag efter misstag så att frustrationen växer ökar stresspåslaget. Detta kan vi undvika genom att planera vår träning på ett sätt så att hunden hela tiden har möjlighet att göra rätt, att successivt höja våra kriterier så att hunden fortsätter att utvecklas men inte misslyckas för ofta. Om vi använder väldigt hårda metoder och hunden är rädd för att göra fel är det också väldigt stressande för hunden. Men även i de fall där vi tränar schysst och lägger upp träningen på ett sätt så att hunden förstår vad den ska göra, så kan hundträning vara en stor stressfaktor. Lek och hundsporter såsom agility höjer hundens aktivitetsnivå rejält och innebär därför ett stresspåslag. Detta kan vara ett problem om vi inte tillåter hunden återhämta sig ordentligt (till exempel tränar för ofta) eller om hunden redan ligger högt i stress på grund av andra faktorer.

Rädslor och reaktivitet: Att blir rädd är såklart väldigt stressfullt. En hund som ständigt tycker saker är obehagliga och skrämmande har förmodligen relativt konstant en hög stressnivå. En hund som är reaktiv på promenaderna och till exempel gör utfall mot andra hundar varje promenad får därmed ett stort stresspåslag kanske flera gånger per dag. Det är därför otroligt viktigt att arbeta med sådana här hundar för att hjälpa dem att handskas med situationen på ett annat sätt och på så sätt gå ner i stress.

Understimulering: Jag får dagligen prata om aktivering med djurägare eftersom jag ofta träffar på hundar vars ägare inte aktiverar alls, eller aktiverar på ett felaktigt sätt. En hund kan vara understimulerad vilket var ett stort problem förr i tiden, men har blivit mer ovanligt. Tyvärr träffar jag dock fortfarande understimulerande hundar, en del fysiskt men framförallt träffar jag många som inte stimuleras mentalt. Det är inte tillräckligt med aktivering för en hund att ta ut sig fysiskt genom till exempel bollkastning eller cykling. Hunden måste få använda hjärnan och lösa problem för att mår bra. När det kommer till små hundraser så träffar jag också ägare som inte gör annat med sina hundar än går kiss- och bajspromenader, eftersom de har intrycket av att små hundar inte behöver aktiveras. Vilket är helt fel! Alla hundar behöver aktiveras, mer om det nedan.

Överstimulering: Överstimulering har blivit vanligare på senare tid, kanske för att man som hundägare har blivit väldigt uppmärksam på att hunden måste aktiveras. Man är rädd att den ska bli understimulerad och ser därför till att den aktiveras med råge. Jag tror detta problem är vanligast bland oss hundtränare och riktiga hundnördar. Vi älskar att träna med våra hundar och hitta på saker ihop med dem. Oftast ser hunden också ut att uppskatta alla upptåg tillsammans med oss. Men problemet är det att kroppen behöver återhämtning. Jämställ det med människor som drabbas av utmattningssyndrom. Det kan mycket väl vara att de har haft fullt upp med roliga och berikande aktiviteter, men även av dessa kan vi bli utbrända. Min lärare på hundinstruktörsutbildningen sa alltid att om hunden inte klarade av minst en vilodag i veckan – då man inte gjorde något annat än låg i soffan och åt praliner – utan att bli otålig och rastlös så var det ett tecken på att hunden var överstimulerad.

odin14

Symptom på stress

Det finns många symptom som kan tyda på stress, men som även kan vara symptom på annat eller inte betyda så mycket överhuvudtaget om det inte sätt i sammanhang med andra symptom eller faktorer som tyder på stress. Och kom ihåg; att hunden blir stressad, och därför visar upp stressymptom, i en situation behöver inte vara konstigt eller oroväckande.Det är ständiga stresspåslag eller kronisk stress som är farligt.

Kroppsliga symptom: Störningar i mag-tarmkanalen, allergier, bristande aptit/glupskhet, spända muskler, mjäll/håravfall/andra hudproblem, flämtande, extrem salivering, tungan hänger som en slips utanför munnen, rinnande nos, darrningar…

Generella mentala symptom: Nervöst beteende, rastlöshet, överdrivna reaktioner, aggression, rädsla, destruktiva beteenden, överdriven sexualdrift, dålig koncentration…

Beteende symptom: Mycket ljudande, biter i kopplet eller i kläder, fixerar med blicken, jagar svansen, nafsar i luften eller andra stereotypa beteenden, vankar fram och tillbaka, generell olydnad, vill inte ta godis eller leksak, hoppande, uppspärrade ögon och flackande blick, mycket kissande och bajsande, lugnande signaler…

Åtgärder om hunden är stressad och hur man förebygger stress

Om man misstänker att en hund är stressad bör man alltid börja med att kontakta en veterinär för att utesluta en underliggande sjukdom. Om hunden är klinisk frisk så är nästa steg att ta kontakt med en diplomerad hundpsykolog eller hundinstruktör med kunskaper på området så att hunden kan få hjälp.

Det bästa är såklart att förebygga stress och då är det bra att börja redan på valpstadiet. Kanske man bör välja en uppfödare som lägger vikt vid att valparna blir socialiserade och miljötränade redan innan 8 veckors ålder. Och att när man väl får hem sin valp, fortsätta med den viktiga socialiseringen och miljöträningen. Se till att valpen får sova så mycket som den behöver och inte släpa med valpen överallt eller låta barnen leka med valpen dagarna i ända. Lära den regler tidigt – på ett lugnt och lekfullt sätt – så att den vet vad som förväntas av den och lära den att slappna av och bli trygg i olika miljöer och situationer.

För en vuxen hund så handlar det om att se över vardagen. Se till att alla medfödda behov blir tillgodosedda. Att hunden får tillräckligt med vila – kom ihåg 17 timmar per dygn – men också att den inte är ensam för mycket. Ha lagom med krav och regler samt skapa rutiner som ger hunden en förutsägbarhet och samtidigt ger hunden möjlighet att kontrollera sin egen tillvaro. Träna på ett sätt som gör att hunden inte upplever frustration och osäkerhet i onödan. Se till att hunden har en möjlighet att återhämta sig mellan stressfulla upplevelser och ha åtminstone en vilodag i veckan då ni inte har några aktiviteter inplanerade. Skapa en balans i vardagen mellan fartfyllda aktiviteter såsom lek och lugna aktiviteter och att träna mycket självbehärskning och avslappningsövningar. Och sist men absolut inte minst, aktivera hunden på ett bra sätt.

agilityfound

Aktivering kan se ut på många sätt men här kommer förslag på fyra områden som man kan lägga vikt vid.

Nosarbete: I artikeln om hundens sinnen kan ni läsa om hur viktigt luktsinnet är för hunden. Hunden är skapt för att använda sin nos på samma sätt som vi använder våra ögon varför vi självklart ska hitta på aktiviteter som går ut på att använda denna. Luktsinnet är dessutom ett långsamt sinne som kräver mycket koncentration från hundens sida så hunden blir verkligen mentalt stimulerad. Många hundägare som jag pratar med angående detta hävdar bestämt att deras hund använder nosen väldigt mycket och blir aktiverade på egen hand. De luktar ju febrilt under promenaderna! Och det är toppen, klart de ska det, men det är föga ansträngande för hunden. Det motsvarar att de läser veckotidningen, och hur ansträngande är det egentligen? Vi är mer ute efter att hunden ska koppla på hjärnan och lösa korsord. Exempel på nosarbete kan vara luktdiskriminering (t.ex. nosework), viltspår, godisspår, leta godis i träd, godissök, leta upp gömda föremål med flera. Alla aktiviteter där luktsinnet kopplas på är varmt välkomna.

Problemlösning: En annan utmärkt aktivitet för hunden är problemlösning. Hundar gillar utmaningar och vi vet ju att de gärna hittar egna om de ges lov, såsom hur man lättast bryter sig in i soptunnan eller öppnar dörren. Att lösa problem ger dessutom självförtroende och stärker hundens egenkontroll. Problemlösning kan vara i princip vad som helst, bara fantasin sätter gränser. Exempel kan vara att trassla ur kopplet på egen hand, komma över på rätt sida av stolpen igen, att öppna paket med godis i, aktiveringsspel, lyckas vända en uppochnedvänd plasttallrik som är nedkletad med leverpastej under, att lyckas komma åt maten som är längst ner i lådan fylld med hundleksaker och så vidare.

Inlärning: Precis som hundar gärna löser problem så är hundar skapta för att lära sig nya saker, de lär genom hela livet. Att träna sin hund och lära den nya saker är dessutom ett jättebra sätt att stärka sin relation till hunden. Så träna hundsporter, träna vardagslydnad eller lär in olika cirkuskonster.

Kroppskontroll/Balans: Att få hunden att använda hela sin kropp, träna upp sin balans och bygga styrka är också ett sätt att kanalisera sin stress, eftersom det är svårt att koncentrera sig och stressa samtidigt. Man kan till exempel låta hunden promenera i terräng, låta den klättra på/krypa under/hoppa över stenar, stockar och liknande på promenaderna, träna olika trix som främjar kroppskontroll eller träna på balansbollar.

Ovanstående är bara förslag, självklart kan man aktivera sin hund på många fler sätt. Så sätt igång; du förebygger stress samtidigt som du stärker din relation till din hund.

Ovanstående är baserat främst på ett föredrag av Ulrika Bevreus på Bevreus Hundskola samt information från hundinstruktörsutbildningen på Hand med Hund.

hemsidaklickerkul


Lämna en kommentar

Resan mot att bli hundpsykolog startade idag.

Idag så började instruktörsutbildningen hos Hand med Hund. Den är otroligt omfattande med fem tredagarsträffar, instuderingsfrågor, projektarbete, projekthundar och praktik. Det ska bli väldigt roligt och jag ser fram emot att utvecklas till att bli en bra läromästare för framtida kursekipage. Tanken är att vi ska kunna hålla diverse grundkurser i vardagslydnad på ett motiverande och inspirerande sätt.

Utbildningen är ett steg mot att jag så småningom vidareutbildar mig till hundpsykolog/problembeteendekonsult. Inne i mitt huvud ligger det ju en dröm om att bli en veterinär som kan binda samman medicinska utredningar med beteendeutredningar för att hitta roten till problemet.

Idag började resan – nu kör vi!

image


Lämna en kommentar

Aversiva metoder ger roligare TV?

Jag trillade över ett examensarbete från SLU som handlar om de träningsmetoder som används i TV-program för att träna bort rädsla hos hundar.  Arbetet hittar ni här.

Intressant läsning eftersom arbetet konkluderar att man främst använder positiv bestraffning och negativ förstärkning för att behandla rädslan. Inget som överraskar mig, jag har länge bekymrat mig över de metoder som vanliga oerfarna hundägare ser när de slår på sin TV.

Titta på detta klippet till exempel. Som ljusår från den inkallningsträning jag själv är igång med. Att vara bestämd är melodin tydligen. Absolut inte låta glad, strängt förbjudet. Klippet är från september 2013 men kunde lika gärna vara från september 1993, det är som om tiden stått still i Go´kväll-studion.

Sen kommer jag sent glömma Jeppe Stridh’s program för några år sedan där hundägarna fick lära sig att dra i koppel och inte använda godis. Sen kom allas guru; mannen som kunde tala med hundar. Wow, vilken superhjälte. Han visade minsann hur en riktig ”pack leader” ska vara. Sen kom Hundcoachen som tack och lov började visa att hundträning inte bara behöver handla om korrigering, korrigering och åter korrigering.

Som examensarbetet också konkluderar är det övervägande aversiva metoder som används i de flesta program när det kommer till att träna bort oönskade beteenden såsom rädsla. Skrämmande. Jag är själv rädd för att flyga till exempel, jag är jäkligt glad att ingen slår eller skäller på mig när jag går i panik under flygturens gång, utan istället distraherar mig och försöker få mig på bättre tankar genom snacks eller en bra film. Och självklart ska jag behandla hundar som jag själv vill bli behandlad, det vill säga med respekt och förståelse.

Det TV-program som både jag och författaren till arbetet gillar bäst är ”It’s Me or the Dog” med brittiska hundtränaren Victoria Stilwell. Förr älskade jag att titta på Super Nanny på TV för att jag tyckte att det var så intressant att hon använde hundträning till att uppfostra barnen. Nja att kalla det hundträning kanske är att ta i, men hon använder samma positiva och belöningsbaserade grundtänk som jag, och många med mig, gör när vi tränar våra hundar. Och precis så tänkte Victoria Stilwell när hon såg Super Nanny. Hon kontaktade till och med producenten och fick sitt eget TV-program. I programmet jobbar hon med hundar med diverse beteendeproblem och detta enbart genom positiva metoder. Och det ger resultat. Och det är bra TV.

Så frågan är varför TV envisas med att nästan uteslutande anlita hundtränare enligt ”gamla skolan” när det finns så många duktiga moderna hundtränare som använder vetenskapliga metoder som ej tummar på etiken? Jag förstår det helt enkelt inte. Är det inte tillräckligt bra TV att se hur en rädd stackars hund genom desensibilisering och mycket positiva associationer omvänder sin rädsla? Är det roligare att se hur de ställs i situationer som är så ångestfyllda att de inte ser någon annan utväg än att bita?

 

1012213.large


1 kommentar

Workshop med Sophia Yin

2014-05-10 11.14.25

Dags för att sammanfatta helgens workship med Dr. Sophia Yin.

Först och främst: Vem är Dr. Sophia Yin?

Sophia Yin är veterinär, djurbeteendespecialist och författare. Hon har utformat särskilda ”djur-vänliga tekniker” för djurhantering och beteendemodifikation som hon hoppas ska bli den nya standarden hos veterinärkliniker och annan djurrelaterad verksamhet. För tillfället arbetar hon vid San Francisco Veterinary Specialists samt åker världen runt för att undervisa i Low-Stress Handling och djurbeteende.

Den 10-11 maj höll hon en workshop på Barkarby Gård och Konferens i Stockholm, arrangerad av Dogma. Workshopen var en blandning av olika teoretiska föreläsningar och sessioner där Sophia undervisade frivilliga deltagare i allt från gångtekniker till hundträning.

Under lördagen låg fokus på mer basal beteendevetenskap och inlärningsteori. Hon pratade om skillnaderna mellan klassisk och operant betingning, om skillnaderna mellan positiv/negativ förstärkning och positiv/negativ bestraffning, om hur man ser om en hund är rädd, om hur man hälsar på en osäker/rädd hund och om hur man arbetar bort rädsla och aggression.

2014-05-11 11.41.16

Mycket av ovanstående har jag redan läst i hennes böcker och i annan litteratur. Men det var ändå intressant, hon är helt klart en engagerad och duktig föreläsare. Hon hade också undervisning i hur snabbt man måste vara på att leverera godiset till hundens mun samt fotteknik. Just det sistnämnda kände jag upptog lite väl lång tid av workshopen. Jag kan se att man tjänar på att kunna röra sig snabbt och kunna avleda hunden i olika situationer, man jag tyckte inte det var givande att sitta i över en timme och se hur hon genomgick detta med en handfull deltagare. Underhållande till viss del men jag hade hellre använt den tiden till att höra mer om hennes idéer om beteendemodifikation eller sett henne träna hund live.

Guldklimpen från lördagen var helt klart hennes idé om att ha en socialiseringsklass för valpar från 8 veckors ålder upp till 16 veckors ålder där valparna fick möjlighet att vänjas vid människor, djur, objekt, ljud, etc. Just eftersom den känsligaste perioden för socialisering är från 3 veckors ålder upp till 3 månaders ålder. Detta var en idé som jag tände till på och absolut något jag ska spåna vidare på.

2014-05-11 11.22.18

Under söndagen blev föreläsningarna mer intressanta eftersom det var mer nya infallsvinkar och saker jag inte hört om tidigare. Hon genomgick grundligt sitt Earn-to-Learn program bland annat. Programmet innebär att vi som ägare ska ändra vårt ledarskap från att bara vara ”kompis” med hunden till att vara den mentor/coach/ledare som visar vägen för hunden. Programmets grundstenar är riktigt bra men inte allt är förenligt med hur jag vill leva med mina hundar, jag önskar lite mer frihet och egen vilja hos mina hundar. Men om man har en krävande hund med mycket rädsla och aggressioner, så tror jag Sophias Learn-to-Earn program kan vara vägen att gå.

Sophia pratade om ledarskap.  Ett ord som klingat dåligt  i mina öron länge. Just för att jag förknippat ordet ledarskap med dominans och bestraffning enligt gamla skolan. Men Sophia pratade om ledarskap på ett helt annat sätt. En ledare får andra att göra saker som de annars inte skulle gjort. Hunden hade inte gått fint vid vår sida utan att vi sagt åt den det. Men hur man leder är skillnaden. Sophia beskrev vårt ledarskap som djurägare som att ägaren ska vara den som för i en dans – ”Leader in a dance”. Vi måste tänka på att varje rörelse eller interaktion vi gör påverkar vår partner, vi måste ge konsekventa och tydliga signaler, vi måste ha korrekt tajming och vi måste ha en partner som tror på att vi kan leda den.

Hon pratade också en hel del om ärftlighet och gener i samband med beteenden. Återigen ett ämne jag redan har stiftat bekantskap med och därför inte så mycket nytt för mig. Däremot så avslutades helgen med det bästa av allt. En föreläsning om hur man ska handskas med beteendeproblem. Denna var mycket matnyttig och jag sög åt mig hennes råd och tips som en svamp.

2014-05-11 11.56.31

Den generella approachen för att arbeta med en rädd/aggressiv hund är:

Steg 1. Identifiera i vilka situationer hunden uppvisar rädsla eller aggression. Identifiera ytterligare situationer där hunden visar överexaltering. Undvik dessa situationer när dessa inte tränas. Steg 1 handlar om säkerhet, att se till att hunden ej utsätts för situationer där den kan uppvisa rädsla/aggression annat än när detta specifika beteende ska tränas.

Steg 2: Genomgå Learn-to-Earn programmet för att lära hunden att du är en bra ledare och för att lära hunden självkontroll.

Steg 3. Kontrabetinga det primära problembeteendet (t.ex. hund är rädd för främmande människor). Träna i säkra situationer först och se till att alltid hålla sig under hundens tröskel.

Steg 4. Ta tag i andra mindre bekymmer (tex hund är rädd för damsugare).

För att sammanfatta var helgen väldigt givande och inspirerande. Jag lärde mig massor och fick nya infallsvinklar. Jag hoppas att jag får möjlighet att lära mig mer av Sophia i framtiden och att förmedla min kunskap vidare till hundägare här hemma.

2014-05-12 08.38.34

 

 


4 kommentarer

Boktips: Klickerträning och lugnande signaler av Emma Parsons

Jag läser väldigt mycket hundböcker och tänkte som nyhet på hemsidan recensera några av dem böcker jag får läst så att ni kan få lite tips på litteratur som ni själva kanske kunde ha nytta av.

Först ut är en bok som jag läste till och från Stockholm i helgen.

Klickerträning och lugnande signaler. Så här tränar du bort aggressionsproblem hos hundar. Författare: Emma Parsons

Engelsk titel: Click to calm: Healing the aggressive dog. 

Jag köpte boken för ett tag sedan då jag länge har gått och funderar på hur man på bästa sätt arbetar bort rädsla och aggression hos våra hundar. På ett sätt som stärker våra relationer och som får hunden att känna förtroende för oss som ägare.

Boken går inte så djupt in i inlärningsteori och etologi, så det krävs att man har en djupare förståelse för dessa områden innan man tar sig an denna bok. Men det jag gillar med boken är att den lägger fram förslag på hur man kan arbeta med problemen i praktiken. Boken innehåller olika ”recept” på hur man kan träna diverse grundläggande beteenden, minska aggression, lära hunden lugnande signaler, lära hunden att kommunicera stressfritt och lugnt med andra hundar samt mer ingående metoder för att hantera ett specifikt problem.

Jag har inte själv testat dessa olika träningsrecept, och kan därför ej uttala mig om hur väl de fungerar. Men författaren Emma Parsons har utformat de olika recepten efter många års erfarenhet med egna hundar och klienters hundar. Men man ska komma ihåg att dessa recept inte är en mall som passar in på alla hundar och i alla situationer. Det kräver tålamod, flexibilitet och konsekvens för att arbeta med dessa typer av beteendeproblem och många gånger får man anpassa övningarna till den specifika hunden.

I boken gör författaren det klart att aggression i sig inte är ett onormalt beteende för en hund. Men när de lever med människor så är det många gånger inte önskvärt och till och med farligt med en hund som visar aggression för att försvara sina resurser eller för att hålla andra hundar/människor på avstånd. Därför behövs detta beteende kontrolleras. Hon gör också en uppmärksam på att en hund som bitit aldrig kommer att kunna ”botas” så att denne hund aldrig biter igen. Därför är det ägarens ansvar att ha minutiös kontroll på sin hund så att den aldrig får chansen att upprepa beteendet och även förarens ansvar att genom träning hjälpa hunden att forma om sin attityd mot obehagliga situationer.

Klickerträning kan användas för att ändra hundens känslomässiga association till den obehagliga miljön och man kan effektivt belöna varje riktigt beslut hunden väljer att ta. Vi kan lära hunden att se oss som en ledare som har full kontroll över situationen och därför kan de vara trygga med att vi tar hand om problemen.

Boken har mycket bra att komma med, och även om den kan vara lite trögläst ibland med alla olika träningsrecept, så är det en bok man bör ha i sin bokhylla om man har en hund som har tendens till aggression eller om man arbetar med hundar som har aggressionsproblem. Jag tror man får mest utbyte av boken om man läser igenom hela en gång, inklusive skummar igenom recepten, samt kommer tillbaka till de olika träningsrecepten när man väl ska arbeta med en hund som visar oönskade beteenden.

Om ni vill läsa mer om författaren Emma Parsons så kan ni göra det på hennes hemsida.

emmaparsons


Lämna en kommentar

Hand i hand.

När jag läste nedanstående blogginlägg så kände jag att jag är på rätt väg. Det är här jag passar in. Det är här min passion ligger. Det är det här jag kan bidra med. När är det hunden visar tecken på sjukdom och när är det hunden visar tecken på beteendeproblem? För det går ju hand i hand med varandra… Det är då det är bra att ha en veterinärexamen samt kunskap om etologi och problembeteenden. Det är den här vägen jag ska gå…

http://drsophiayin.com/blog/entry/medical-issues-in-pets-may-lead-to-behavior-problems