::: AgilidA :::

team up with your dog


Lämna en kommentar

Det finns viktigare saker än trix

Yoga är nu 11,5 vecka gammal och växer så det knakar. Vi var på tävling igår och kollade in omgivningarna och hälsade på uppfödaren, det var otroligt kul att se hur denna unga tjej traskade omkring bland massor av hundar och människor utan några hämningar alls. Jag fick en fråga ställd flera gånger under dagen; vad tror jag, blir hon small eller medium? Vad jag tror är egentligen inte relevant för detta är ju något som man inte kan påverka det minsta, hon blir vad hon blir. 😉

En annan fråga som jag fått flera gånger sista tiden är vilka trix jag tränar på med Yoga. Svaret är enkelt: inga!

Det är lite en trend och nästan en hets i vissa kretsar att lära sin valp så många trix som möjligt. En 12-veckors valp som kan en massa häftiga trix är såklart imponerande men en 12-veckors valp som är trygg i olika miljöer, börjar bli rumsren, klarar av att vara ensam kortare stunder, kan sova och koppla av i bilburen, som kommer när man kallar på den och som kan visa självbehärskning runt saker den vill ha är för mig mycket mer imponerande.

Så jag väljer att inte trixträna alls första tiden med valpen. Jag vet att Yoga skulle kunna lära sig en massa roliga trix lekande lätt men tiden som det tar att träna trix lägger jag på annat. Jag kanske väljer att ta en busstur eller att gå till skateboardparken för miljöträning. Saker som jag tycker är viktigare. Socialiseringperioden är som starkast före 3 månader och det är då vi har störst chans att få valpen familjär med allt som ska vara en del av vardagen. Så det är nu eller aldrig. Trix kan man alltid lära in senare så länge hunden har fått en generell förståelse för inlärningens principer.

Mitt råd är att inte ha för bråttom. Jag vet att vi agilitynördar alltid tänker agility och är ivriga att komma igång med agilityträningen så fort som möjligt. Men varför denna brådska? Hunden är först tävlingsklar tidigast vid 18 månaders ålder och med rätt träning så behöver man inte börja med agilitygrunderna förrän vid 5-8 månaders ålder. Det finns mest troligt viktigare saker att fokusera på först, för hunden är trots allt en familjemedlem först och främst. Det är vardagen som vi måste lägga fokus på till att börja med, vi har igen det i det långa loppet.

När jag säger att jag inte tränar trix betyder det inte att jag inte tränar alls. Jag tränar små pass dagligen, ofta i samband med måltid och på kvällarna efter jobbet.

Exempel på vad vi tränar på:

  • Burlekar – det vill säga att hon ska gilla sin bur, slappna av här inne och stanna kvar tills tillåtelse att gå ut ges (dörren öppen).
  • Självbehärskning – det vill säga att hon förstå principen att man måste avstå för att få. Hon ska inte kasta sig över allt hon vill ha utan lära sig att det alltid är mer lönsamt att behärska sig.
  • Hantering – vi tränar en hel del på att hon ska slappna av i min famn (hon gillar inte att bli fasthållen) och att jag ska kunna undersöka och göra saker med henne såsom att klippa klor och dylikt.
  • Passivitet – att hon ska kunna gå från aktivitet till passivitet.
  • Lekutveckling – Lek stärker relationen och skapar en bra träningskompis för framtiden. Många grundprinciper kan läras in i lekutvecklingen. Just för tillfället jobbar vi mycket med att komma tillbaka med leksaken, att kunna skifta mellan matbelöning och lekbelöning och att det är belöningen som jag valt som gäller för tillfället.
  • Sätta på sig selen – Yoga har börjat undgå sin sele då hon inte gillar när den dras över huvudet så vi har börjat träna på att hon själv sticker in huvudet i selen när den ska på.
  • Lek på olika underlag, bland annat underlag som rör sig eller känns konstigt under tassarna.
  • Skramla-övningar. Det vill säga att hon själv ska producera ljud för belöning för att förebygga ljudrädsla.

Med andra ord, det finns massor att träna på som ger hjärngympa för lilla valpen och som ger kroppskontroll och förståelse för viktiga inlärningsprinciper. Till exempel så har jag alltid belöningen på golvet och tränar därmed ”It’s yer choice” vid varje träningstillfälle. Yoga väljer att träna för sin belöning istället för att ta den på golvet, oavsett om det är mat eller leksak, hon har lärt sig att det är det som är mest lönsamt och roligast. Jag använder dessutom mycket shaping, det vill säga att jag låter Yoga lista ut själv vad som ger belöning och formar fram slutbeteendet. Så även om vi inte trixtränar så tränar jag övningar som ger självförtroende, initiativförmåga, kroppskontroll och självbehärskning. Fyra viktiga grundstenar för framtiden.

Så vi tränar på för fullt. Yoga kan inga trix men hon blir förhoppningsvis en trygg, stabil och självsäker hund som lär sig att anpassa sig till min vardag samtidigt som hon får alla grundprinciperna för vidare träning. Det är iallafall målet! 😀

 

Annonser


Lämna en kommentar

Maximera din banvandring Pt. 3

Då är det dags för sista och tredje delen i bloggtemat ”Banvandring”.

Jag hoppas att de två första blogginläggen gav er lite nya tips och idéer som ni har fått användning för. Här kommer en genomgång av de två sista stegen i min banvandring.

Steg 4. Visualisering

Efter de tre första stegen så har jag lärt känna banan, funderat över vägval och handlingsalternativ och även gått banvandring så pass många gånger att jag har fått in min handling i kroppen. Nu är det dags att även få in banan i mitt mentala inre. Detta brukar jag göra genom en snabb visualisering i slutet av banvandringen. Jag sluter mina ögon och försöker se loppet spelas upp i mitt inre, precis så bra som jag önskar att loppet ska gå. Vilken väg hunden ska ta, vart jag ska befinna mig, vart jag lägger in mina byten, vilka muntliga signaler jag ska använda mig av och så vidare. Detta hjälper mig att skaffa en positiv bild av mitt kommande lopp och stärker självkänslan inför loppet. I visualiseringsövningen så märker jag dessutom om jag kan banan utantill även om jag inte har nummerskyltar till hjälp.

Steg 5. Fart

Ett sista och viktigt steg är att inte bara gå banan utan att även springa banan! Anledningen till detta är att det är först då jag märker om det är något ställe som jag fastnar på och som inte helt sitter som det ska. Kanske jag glömmer vart jag ska eller vilket byte jag ska göra. Då kan jag försöka springa denna del lite fler gånger samt visualisera det så pass att det känns som det har satt sig. När jag springer banan så gör jag det att jag verkligen springer i den hastighet som jag förväntar mig göra under själva loppet när hunden är med. Det vill säga att jag saktar ner i de tajta svängarna och springer fort på de ställen där jag behöver förflytta mig snabbt eller vill öka hundens fart. Jag upplever att många glömmer detta viktiga steg på banvandringen, men särskilt för nya agilityförare är detta är oerhört givande steg att ta med sig på sin banvandring.

Sammanfattning

För att sammanfatta så använder jag mig av fem steg när jag går banvandring för att verkligen maximera utbytet av banvandringen. Jag börjar med att memorera banan och välja hundens väg. Därefter går jag vidare till att handlingsval och när detta är på plats så går jag banan så att jag kommer ihåg den och min egna handling. Jag pausar banvandringen och gör en snabb visualisering för att säkra mig om att jag kommer ihåg banan även utan nummerskyltar samt för att få en positiv bild över hur loppet kommer att gå. Sedan avslutar jag med att springa banan i det tempo som jag förväntar att jag kommer springa banan under själva loppet, detta för att hitta eventuella ställen där flowet försvinner och jag tappar antingen handlingen eller banans väg. När jag har gått igenom dessa steg brukar jag ha en bra känsla inför loppet och känner mig mentalt och fysiskt redo för att ge allt vad jag har i kommande lopp.

————————————–

Det var min banvandringsmetodik. Alla väljer det som man tycker passar en själv bäst men jag hoppas att tror att ni har kunnat få lite nya tips och idéer. Lycka till på banvandringarna i sommar!

Glada hälsningar Ida ❤

 

 


Lämna en kommentar

Maximera din banvandring Pt. 2

I förra blogginlägget Maximera din banvandring Pt. 1 så gick jag igenom mina olika steg över hur jag lägger upp min banvandring. Nu är det dags att börja fördjupa sig i vart och ett av stegen.

Steg 1. Memorera banan

De två första varven handlar enbart om att memorera själva banan, i vilken ordningsföljd hindren ska tas helt enkelt. Här lägger jag varken in hundens väg eller min handling. Utan nu läggs hela min koncentration på att komma ihåg banan. Många agilityförare har svårt att komma ihåg banan och detta tror jag personligen många gånger handlar om att man försöker göra allt på en enda gång under banvandringen. Både memorera banan, kolla in hunden väg, tänka ut handlingsalternativ och stressa över fällor. Jag upplever att minnet blir hjälpt av att få de två första varven på banvandringen helt för sig själv.

Det jag också gör de första varven är att lära känna banan. Och med det menar jag inte bara att lära mig ordningsföljden utan att få en känsla av var hindren står i förhållande till varandra. Hur mycket plats är det mellan två parallella hinder, hur stora avstånd är det mellan hindren som ska tas och är det något hinder som är extra vinklat eller förskjutet i förhållande till övriga hinder?

Direkt härefter så börjar jag väga in hundens väg också. Vilka linjer vill jag att hunden ska få? I de fall som det går att välja på att ta hunden på höger eller vänster sida om ett hinder finns det flera olika aspekter att ta ställning till. Vilken sida man väljer kan vara individuellt och faktorer såsom omkringliggande hinder, hundens steglängd och hundens storlek på svängar kan spela roll. Men generellt brukar jag ställer mig tre frågor för att få vägledning i valet om vilken väg jag ska ta.

  1. När jag ser varifrån hunden kommer (hundens linje till hindret), har hunden lättare att svänga åt ett av hållen?
  2. Vilket håll ger närmst väg till nästa hinder?
  3. När jag ser på vart hunden ska (hundens linje efter hindret), vilket håll ger bäst linje vidare i banan?
Steg 2. Handlingsval

När jag memorerat banan och valt vilka linjer jag vill att hunden ska ha så går jag vidare till att bestämma min handling. Det finns lika många handlingsstilar som det finns agilityförare och det finns inget facit som passar alla. Här bestämmer man helt själv hur man vill göra. Det viktigaste jag har lärt mig på senaste tiden är att tänka linjer istället för enstaka hinder. Att min handling ska visa hundens väg och inte bara nästa hinder.

Exempel på faktorer som jag brukar ta hänsyn till:

  • Vill jag att hunden ska korta ner steget och svänga tajt eller behålla steglängden och därmed bibehålla farten över hindret? Vissa handlingsverktyg såsom framförbyten bromsar upp hunden vilket kan vara önskvärt ibland medan andra handlingsverktyg såsom blindbyten behåller hundens steglängd och fart vilket är önskvärt i andra situationer.
  • Är min handling tydlig eller lämnar den frågetecken om vilken väg hunden ska ta? Hur kan jag förtydliga min handling för hunden?
  • Lämnar jag hundens tänkta linje fri eller råkar jag hamna i vägen vilket skapar onödigt lång väg för hunden?
  • Vilken fart kommer hunden i? Hinner jag min önskade handling eller ska jag ha en reservplan?
Steg 3. Banvandring

Nu när jag både memorerat banan, tänkt till över hundens önskade linjer samt valt min handling är det dags att gå banvandring. Jag går några gånger och försöker föreställa mig att jag har hunden med mig.

Jag ser till att tänka över:

  • Vilka muntliga kommandon ska jag säga var? Jag använder svängsignaler, frikommandon, hundens namn och så vidare redan vid banvandringen så att jag inte glömmer av att använda dessa senare när jag har hunden med mig.
  • Att fokusera på hunden istället för på hindren. Ett klassiskt misstag av gröna agilityförare är att man gärna tittar mot nästa hinder istället för att söka kontakt med hunden vilket ofta innebär att hunden blir osäker, springer förbi hinder eller tar fel hinder.
  • Att alltid söka kontakt med hunden efter tunnlar och blindbyten där vår ögonkontakt avbrutits.
  • Vilken linje jag ska röra mig på för att skapa tydlig väg för hunden.
  • När jag ska ha is i magen och vänta in hunden och när jag ska se till att röra mig snabbt iväg.
  • Vart jag ska påbörja mina olika byten för att ge information i tid för hunden att det är dags att svänga.

*****

Genomgång av steg 4 och 5 kommer i nästa blogginlägg. Stay Tuned! 😀


Lämna en kommentar

Maximera din banvandring Pt. 1

Något som jag ofta reflekterar över är hur viktigt just banvandringen är i agility. Om jag slarvat under banvandringen, kanske för att jag fokuserat mer på att prata med mina medtävlande eller för att jag har varit trött, så märker jag det tydligt i min senare prestation med hunden på banan.

Men jag är inte ensam om att slarva med banvandringen. Jag ser otaliga gånger  att agilityförarna inte förberett sig ordentligt under banvandringen. Inte för att man inte vill, men för att man kanske saknar okunskap eller inte förstår vikten av en bra banvandring. Jag lägger väldigt mycket fokus på banvandringen på mina kurser, alla kurser börjar med att kursarna får gå själva ett par tre gånger och memorera banan samt fundera över handling. Därefter går vi gemensamt igenom banan och pratar om vilka alternativ till handling det finns och för och nackdelar med de olika alternativen. Därefter så får kursdeltagarna gå igen och finslipa sin handling.

Anledningen att jag lägger så mycket tid på banvandringen i mina kurser är för att det är här grunden till handling läggs. Utan hund. Det är under banvandringen som du lär känna banan och får en känsla i kroppen av vad de olika hindren står. Och det är i diskussionerna om handlingen som agilitytänket växer och utvecklas. Jag är övertygad om att mina kursare många gånger lär sig mer under våra gemensamma banvandringar än under själva loppet med sin hund. Faktum är att många kursdeltagare väljer att komma utan hund om det är att hunden är skadad eller dylikt, just för att det är så lärorikt.

I detta och nästkommande blogginlägg tänkte jag dela med mig om mina tankar kring banvandring och hur vi kan maximera vår banvandring för att höja vår prestation på banan med hunden.

Nedan ser ni hur jag lägger upp min banvandring:

  1. Memorera banan. De första två varven på banvandringen handlar om att memorera banan. Att lära känna banan och bestämma olika vägval. När jag skriver vägval menar jag hundens väg, inte vår handling. Det kan till exempel handla om ifall hunden ska ta ena eller andra hållet runt ett hinder.
  2. Handlingsval. Därefter går jag till att bestämma vilka handlingsval jag ska göra.
  3. Banvandring. När jag valt handling är det dags att börja gå banvandring enligt de vägval och den handling jag valt.
  4. Visualisering. Jag brukar även ta mig tid till att visualisera loppet för att se att jag kommer ihåg banan även när jag inte har siffror att titta på.
  5. Fart. Det jag avslutar med är att jag springer banan för att få in banan även i den fart som jag kommer ha när jag har hunden med mig. Detta är ett viktigt steg för att se om det är något ställe på banan som jag blir osäker på och stannar upp.

Denna ”mall” går jag efter när jag själv går banvandring (även om jag numera kan korta ner varje del betydligt) och jag försöker förmedla den till mina kursdeltagare också. I nästkommande blogginlägg tänkte jag gå in på de olika stegen lite mer i detalj. Stay Tuned! 😀


Lämna en kommentar

Tiga är silver, tala är guld – Pt 2

I ”Tiga är silver, tala är guld – Pt 1” skrev jag om varför jag anser verbala signaler kan vara till godo och hur viktigt det är att tänka linjer istället för hinder. Nu tänkte jag gå in på mer detaljer omkring valet av verbala signaler.

Tonen är viktig

När vi väljer verbala signaler är det viktigaste faktiskt inte vilket ord vi använder, utan vilken ton. Hundarna lyssnar på tonen, det vill säga hur ordet låter. Hundar kan inte svenska (eller andra mänskliga språk) så de bryr sig inte om vilka ord vi använder. Sneglar vi på internationellt framgångsrika agilityhandlers så använder många av dem läten istället för ord. Tjeckiskan Martina Magnoli Klimesova använder många olika ljud, slovenskan Siliva Trkman likaså och även min egen tränare kanadensiskan Susan Garrett. Det viktiga är inte att ha olika ord för olika beteenden utan det viktiga är att ha olika unika toner/ljud för dessa. Tonerna ska skiljas åt helt enkelt. Jag har till exempel ”Hoppa” och ”Hopp-hopp-hopp” vilket kan verka förvirrande för oss människor eftersom båda är varianter på ordet hopp. Men lyssna på orden, de låter väldigt olika i hundens öron, eller hur?! Så mitt råd är att ta ett ord som du kommer ihåg men som har en unik ton så att det inte påminner om andra verbala signaler som du har.

Ett sätt att verkligen dra nytta av detta är att dra ut på orden eller upprepa orden beroende på vilket beteende du vill hunden ska utföra. Jag upprepar alltid kommandon om jag vill att hunden verkligen ska sakta in, samla steget ordentligt och förbereda tajt sväng. Jag säger till exempel ”Hopp-hopp-hopp” om hunden ska hoppa hindret och svänga tajt tillbaka mot mig eller ”Runt-runt-runt” om jag vill att hunden ska ta hindret bakifrån och hoppa tajt tillbaka över hinderstödet. Däremot när jag vill att hunden ska behålla farten och ta stora utsträcka kliv så säger jag ett tydligt något utdraget ord istället, såsom ”Hoppa” eller ”Runt”.

dinoagility1

Tajmningen är a och o

De spelar ingen roll hur bra signaler man har om man inte ger dem i tid. Och här är vi många som behöver bli bättre. Signalerna ska ge information i förväg för att hunden ska kunna förbereda sina steg och sin hastighet. Det som händer när vi är för sena med våra verbala signaler är att hunden antingen utför det önskade beteendet (såsom att svänga) för sent, river hindret eller tappar fart. Tänk nu på GPS:en igen. Om vi har en GPS som säger till oss ”Sväng höger nu” istället för ”Om 200 meter, sväng höger” så hade vi förmodligen saktat ner för att vara säker på att vi hinner svänga i tid, eller hur?! Hundarna gör ofta likadant, inte bara när det kommer till muntliga signaler utan även våra fysiska handlingssignaler. Om vi konstant är sen i vår tajmning blir resultatet ofta att hunden blir långsammare för att anpassa sig till oss. Med andra ord, vi behöver arbeta på att ge vår signaler i tid.

Eftersom effektiva verbala signaler handlar om att hunden får information om hur den ska utföra ett hinder och vägen efter hindret behöver hunden ha signalen redan innan den når hindret så att den hinner respondera. Ofta är ett par steglängder innan hindret ett bra tumsmått. Så om jag vill min hund ska svänga efter ett hinder så ska svängsignalen ges innan hunden når hindret, inte när hunden hoppar eller har landat, då fyller signalen inte längre någon funktion.

Öva på att använda dina ord

Något som jag märker både när jag tränar själv och när jag tränar mina elever är att många glömmer att använda sina ord. Man har lärt in hunden svängkommandon men glömmer att använda dem. Detta är en ren och skär övning. Vi måste öva, öva, öva. Och detta börjar utan hunden! Precis som när vi memorerar banans väg och vår handling på banvandringen så kan vi memorera vilka verbala signaler vi ska säga var och när. Tänka över var du vill att hunden ska svänga tajt och var du vill att hunden ska explodera fram i full fart. Det samma när du visualiserar loppet (vilket många gör) efter eller innan banvandringen, använd igen dina verbala signaler. Det är bara övning som gäller – och ja, det känns konstigt i början och ja, du kommer råka använda fel ord. Men det kommer, ha tålamod, practice makes perfect.

hemsidanagility

Vilka behov har du?

Frågan är hur många verbala kommandon behöver man? Det finns inget korrekt svar på den frågan. Det är helt individuellt och många faktorer spelar in. Susan Garrett har 15 olika unika verbala signaler i agility vilket är otroligt många. Andra har inte en enda signal förutom hundens namn. Det ena är inte mer rätt än det andra, utan behovet är individuellt. Varje signal måste läras in grundligt och ju fler signaler desto mer inlärning och hundträning ligger bakom för att säkra hundens förståelse för varje verbal signal. Men den andra sidan av myntet är att ju fler verbala signaler, desto fler verktyg har vi att skapa de bästa vägarna och snabbaste tiderna. Man får fråga sig själv, vilka behov har jag och hur mycket energi och tid vill jag lägga ner på detta?

Om du är atletiskt och hinner med din hund på banan kanske du inte vill eller behöver offra träningstid på en massa verbala signaler. Men det man inte har i benen får man ha i huvudet så om du har svårt att förbereda vägen och ge information till hunden i tid bara genom din handling så kan verbala signaler vara räddningen.

För att hjälpa dig på traven med vilka verbala signaler du kan tänkas behöva kommer här en checklista med de vanligaste verbala signalerna:

  • Default-signal: En signal som betyder att hunden ska ta hindret utsträckt med fullt steg, det kommer ingen sväng efter hindret utan hunden ska fortsätta rakt fram. Så om du använder denna signal så vet hunden att den ska fortsätta på linjen och därför inte behöver bromsa in. Ett bra sätt att få hunden att inte sakta ner i onödan. Jag använder endast hindernamnen, såsom ”Hoppa” och ”Tunnel”. Det vill säga att enbart hindernamnen innebär alltid fortsätt framåt efteråt om jag inte ger information om annat.
  • Sväng-signal: En signal som betyder att efter nästa hinder så kommer en sväng och hunden ska driva mot den nya linjen som föraren visar. Förhindrar missförstånd och stora svängar.
  • Wrap-signaler: Två signaler som betyder att hunden antingen ska svänga tajt över hindret och runda hinderstödet mot föraren eller svänga tajt och runda hinderstödet bort från föraren. Genererar mycket tajta svängar/wraps.
  • Spurt-signal: En signal som betyder att hunden ska ta alla hinder på linjen i full fart. Väldigt händigt på upplopp till exempel.
  • Runt-signal: En signal som betyder att hunden ska hoppa hindret från motsatta sidan mot vad den ser. En nödvändighet för de flesta.
  • Ta inga hinder-signal: En signal som innebär att hunden ska driva mot föraren utan att ta några hinder. Väldigt praktiskt när det är hunden ska passera hinder som den inte ska ta.

Det finns självklart många fler signaler som man kan ha nytta av men dessa är några av de vanligaste som jag tycker att de flesta kan ha nytta av i sin agilityträning.

Så sammanfattningsvis så hoppas jag att ni känner att ni har fått lite tips och idéer om vilka verbala signaler ni själva kan ha behov för och hur ni ska tänka vid valet av dessa och även vid användningen av dem. Lycka till med din träning så hoppas jag att du kommer tillbaka!