::: AgilidA :::

team up with your dog


Lämna en kommentar

Glädjespridare

Yoga är mitt egna lilla lyckopiller. Hon sprider verkligen glädje varje dag. Inte bara till mig utan även till alla andra i sin omgivning, människor som hundar. Hon är sprudlande glad konstant och tar livet med en klackspark.

Varje morgon får jag en energikick då Yoga hoppar och studsar och gnyr av glädje när jag stiger upp. När jag tar upp henne i famnen så blir jag överröst med pussar och mitt hjärta slår trippelslag. Jag är så tacksam för detta lilla yrväder. Det är verkligen hon och jag mot världen.

Som singel i en småstad så var livet ganska tråkigt stundtals. Men inte längre vill jag lova. Inga tråkiga stunder med Yoga i närheten. Om hon har tråkigt så sysselsätter hon mig genom att antingen bita i mina fötter under bordet eller genom att hitta förbjudna saker att tugga på som jag får fullt upp med att plocka bort. 😉

Nu har Yoga bott hos mig i drygt 2 månader och det har börjat bli vardag att dela mitt liv med henne. I början var det en ganska stor omställning och många saker fick anpassas efter henne. Numera känns det som bitarna fallit på plats och det känns helt normalt att ha en valp i hemmet. Nu skulle det kännas konstigt om jag inte hade henne hos mig.

Flera saker har blivit lättare också, till exempel blev hon rumsren för en månad sedan och det gör allt så mycket lättare. Jag behöver inte vaka över henne och hon håller sig flera timmar samt säger ifrån när hon behöver ut och rasta sig. Dessutom har hon blivit mycket lugnare, hon har börjat lära sig koppla av och det har också gjort vardagen mycket mer behaglig.

Numera finns det plats för lite egentid varje dag, något som jag saknade i början. Nu hinner jag både läsa böcker, titta på netflix, åka och träna och andra saker som fick stå till sidan när Yoga var yngre. I början var jag på helspänd hela tiden och kände att jag var tvungen att ha ett vakande öga på Yoga konstant. Så är det inte längre och jag kan även lämna henne ensam någon timme utan problem.

Jag var utmattad ett tag i början, att ha valp tog mer energi än vad det gav och jag var lite uppgiven ibland. Men nu är det tvärtom, Yoga ger mig så mycket inspiration och energi att jag känner mig mer levande än på länge. Vårt kapitel har bara börjat och jag ser så fram emot fortsättningen.

Ida & Yoga

Annonser


Lämna en kommentar

Efter regn kommer solsken!

Jag ska inte undanhålla att de sista veckorna har varit hårda. Valplivet med Yoga har varit slitigt och jag har varit uppgiven och orkeslös många gånger. Värst var det för en vecka sedan då jag bröt ihop efter en mardrömspromenad med en skällande, bitande och allmänt odräglig liten valp. Jag var så mentalt utmattad och trött att jag inte kunde hålla ihop helt. Jag var helt slutkörd helt enkelt. Rädslan för att gå in i väggen igen låg i bakhuvudet och faktumet att jag inte kunnat koppla av på 2 månader hade gjort sitt.

Men sen vände det. Den sista veckan har allting förändrats. Jag har sett en stor skillnad på Yoga. Hon är lugnare, mindre skällig och uppspelt och dessutom mer gosig. I morse låg vi en timme och gosade i sängen, det har aldrig hänt förr. Hon har inte haft tålamodet eller önskan att kela eller söka närhet till mig överhuvudtaget. Men i morse ville hon ligga nära och pussa på mig, småtugga också såklart men på ett gosigt sätt. Det var ren och skär lycka det. Att kunna ligga och mysa ihop med sin hund är ju det bästa, och jag hoppas verkligen det kommer fler stunder som dessa.

Nu undrar ni såklart vad jag gjort annorlunda för att märka sådan här skillnad? Jag har fått goda råd av hundtränaren Kickan Nikolic på K9 Education som jag har följt. Kickan har länge varit en förebild och jag värderar hennes kunskap och erfarenhet så högt och jag märker skillnad direkt när jag följer hennes råd och tips. Vi har diskuterat mycket hur vi ska få Yoga mer balanserad och kunna slappna av mer.

Fokus har handlat om att passivitet ska vara ett önskvärt beteende och något som belönas. Här gäller det att inte skilja på vardag och träning. I träning kan passivitet handla om att hunden ska vara lugn för att få lov att springa efter leksaken eller påbörja en övning men i vardagen är passiviteten ännu viktigare. Här handlar det om att lugna beteenden såsom att hon ligger och vilar på sin plats ger belöningar såsom en gåtur, ett träningspass, mat, ett tuggben och så vidare.

Jag har gjort några förändringar i vardagen som jag tror har gjort stor skillnad:

  • Jag har belönat passivitet med aktivitet. Yoga älskar lek och bus och därför har jag använt detta som belöning. Jag tänkte innan att jag ville belöna med passiva belöningar för att skapa lugn hos henne men det blev nästan motsatt effekt. Frustrationen och leklusten blev bara starkare. Nu känns hon mer nöjd och klarar av att vara lugn för att hon vet att hon kommer att få vara busig och aktiv också.
  • Promenaderna är en stor nyckel till det hela.
    • Jag har lagt mindre fokus på att hon ska vara lös och ”springa av sig” och istället lagt in lek och träningsstunder under promenaderna. Tidigare så försökte jag gå en runda i skogsdungen direkt på morgonen för att hon skulle kunna vara lös och rasta av sig. Men numera så går jag inte så långt hemifrån och kör lite lekövningar istället på morgonkvisten. Även på de andra promenaderna lägger jag in en hel del lek. När hon gått lugnt och fint ett tag så tar jag fram leksaken och kör ett lekpass. Sedan återgår vi till lugn promenad igen.
    • En annan förändring på promenaderna är att jag har lagt till fysisk korrigering när hon antingen skäller eller biter i mig. Jag är tyst men tar tag i hennes sele och väntar ut att hon ska vara lugn. Jag släpper sedan och går sedan vidare som om ingenting. Ingen hård korrigering med andra ord men än så länge så har det varit effektivt, hon förstår att beteendet inte accepteras och efter en vecka har jag sett stor förbättring!
    • Jag belönar mindre ofta på promenaderna. Tidigare så var jag rena godismaskinen och så fort Yoga gick vid sidan och tittade på mig så belönade jag. Men det resulterade i att belöningsförväntan blev för hög och hon gick mest och tittade på mig hela tiden, och frustrationsskall kom som ett brev på posten när belöningen inte kom. Jag belönar henne fortsatt men inte alls lika mycket och det har varit effektivt. Hon går och luktar och kollar in grejer men checkar in hos mig genom att gå vid sidan och söka ögonkontakt lite då och då. Ibland resulterar det i att hon får ett beröm, ibland en godbit, ibland en lekstund, ibland inte mer än ett ögonkast.
  • Inomhus så leker jag burlekar minst ett pass om dagen.
    • Träning: Jag övar på självkontroll genom att låta henne gå in i buren och stanna där (med öppen dörr) trots att jag lockar med belöningar utanför, hon blir belönad när hon stannar kvar liggandes med alla kroppsdelar inuti buren. Ibland får hon frisignal och kan komma ut och leka lite med leksakerna.
    • Avslappning: Vi börjar med att träna som ovan beskrivet och sedan så avslutar vi med att hon stannar i buren. Hon får ett tuggben eller dylikt, jag stänger dörren och så får hon ligga och gnaga en stund och sedan vila en stund.

Det är alltså dessa förändringar jag gjort senaste veckan och för första gången så känner jag att jag och Yoga är ett team. Det känns som vi jobbar åt samma håll (oftast åtminstone) och att vi äntligen njuter av varandras sällskap. För första gången på 2 månader så njuter jag av att ha valp. Hon blir dessutom sötare och sötare för varje dag som går. Vi får väl se hur länge det varar dock – sheltietonåringar brukar sällan vara så speciellt vackra…

Och som bonus har hon varit rumsren i över 2 veckor nu. Inte en enda liten olycka har hänt inomhus och då har hon ändå börjat sova utan bur på nätterna. Och hon har inte ens fyllt 4 månader. Envisheten från min sida har gett utdelning ser det ut som. Nu håller jag tummarna för att rumsrenheten håller i sig. 🙂

Så det är en glad (om än fortsatt trött) matte som skriver idag. Jag är framförallt tacksam för att jag har fått en så otroligt härlig valp från kennel Brainpool’s samt att jag har en duktig hundtränare som vägleder mig. 😀


Lämna en kommentar

Denna ljuva valptid…

Jag hade kurs igår och en av deltagarna berättade att hon hade blivit så glad av förgående blogginlägg. Hon menade att vi i sociala medier och bloggar gärna bara visar upp det glammiga och inte det som inte är fullt så imponerande. Hon tyckte att det var skönt att jag vågade skriva om att det faktiskt var jobbigt med valp också.

Det glädjer mig att höra. Jag tycker det är viktigt att jag som hundinstruktör visar att hundlivet inte alltid är enkelt och givande. Dels för att man ska tänka sig för innan man skaffar hund – och innan man väljer ras – och dels för att när man väl har hund inte ska deppa ihop fullständigt när det är jobbigt. För andra har det likadant och det innebär inte att man är en dålig hundägare.

För ett liv med hund är jobbigt. Hundlivet innebär uppoffring och det innebär att vara bunden. Jag har själv fått säga tack och hej till min forna livsstil där jag festade, hittade på diverse aktiviteter eller tog en liten resa på helgerna. Jag har fått säga hejdå till min hudterapeut då de pengarna numera går till hundförsäkring, hundmat, hundleksaker och hundgodis. Jag har även fått sluta med dansen och boxningen då tiden inte räcker till.

Och att ha valp är ännu värre än att ha vuxen hund. Det är krävande och det är tålamodsprövande. Sovmorgnar är ett minne blott och det är att bita ihop när man väntar på att Yoga ska bli färdig att bajsa och regnet står som spö i backen. När man får slänga sina favoritskor för att man glömde ställa undan dem efter morgonkissrundan så är det lätt att hålla inne skrattet.

Så JA det är jobbigt att vara valpägare. Åtminstone med en valp som Yoga. Men jag ÄLSKAR det. Jag älskar att se hur hon utvecklas från dag till dag, hur hon lär sig anpassa sig till denna värld och hur otroligt smart hon är. Jag älskar hur hennes oerhörda livsglädje smittar av sig och hur många leenden och skratt hon bjuder på. Hon är en helt fantastisk valp. Hon är värd varenda regndroppe, förlorad sömn, sönderbiten sko, förlorad ansiktsbehandling och utebliven resa. Hon är mitt lilla mirakel och även om det är sjukt jobbigt så är jag överlycklig över att hon är min.

Världens bästa Yoga ❤

 

 


Lämna en kommentar

Ingen dans på röda rosor…

Yoga är en fantastisk valp på så många sätt. Orädd och framåt med så mycket glädje och sprallighet i sig. Jag är så tacksam att hon är min.

Men allt är såklart inte en dans på röda rosor… Självklart har vi också våra utmaningar och hittills har jag två saker som bekymrar mig mer än andra. Eller bekymra är väl egentligen ett felaktigt ordval, jag oroar mig egentligen inte för jag tror visst vi kommer få bukt på detta men jag vet att det kommer krävas tid, konsekvens, envishet och en smula tålamod från min sida.

Gaphals

Yoga är en gaphals. Skäller gladeligen och ofta. Hon skäller alltid för att hon vill något och denna bestämda dam vill mycket kan jag tala om. Hon skäller när hon vill leka, hälsa, få lov att springa efter något, få något att äta, inte förstår vad jag menar eller liknande. Hennes skall är för närvarande extremt gällt och obehagligt så jag får faktiskt huvudvärk efter för mycket skällande. Jag är numera mer ljudkänslig och Yogas skall är helt klart ett irritationsmoment. Jag vill INTE ha en skällande mun. Hon får skälla när hon leker men jag vill absolut ha bort skällandet som tar till när hon vill ha något. Min plan är enkel – se till att skällandet aldrig leder till önskad konsekvens. Utan att tysthet och lugn istället leder till det hon vill ha. Jag har även börjat med ”Varsågod och lek” och ”Varsågod och hälsa” till exempel. Vi får se hur det hela artar sig.

Duracellkanin 

Missförstå mig rätt. Yoga är ett energiknippe utan dess like och det är så häftigt att se vilken livsglädje och driv det finns i denna lilla tjej. Jag vill inte plocka bort detta för allt i världen. MEN. Och detta är ett stort men. Baksidan på myntet är att avkoppling och vila är mindre uppskattat. Hon har väldigt svårt att koppla av för att vila, äta eller uträtta behov ibland. Att få henne att slappna av är otroligt svårt. Jag lyckas här hemma och på kliniken genom att begränsa hennes utrymme så att hon inte kan springa runt och sysselsätta sig med diverse saker (leka med leksaker eller tugga på inredning till exempel) men vid lek och i stökiga miljöer är det värre. Finns det andra hundar i närheten är det omöjligt för tillfället. Därför försöker jag hela tiden lägga in moment med passivitet och avkoppling i alla träningspass och varje gång vi leker. Balans mellan aktivitet och vila är a och o för en balanserad individ.

Hantering är också otroligt svårt då hon ogärna vill bli fasthållen. Jag har försökt vänja henne från början att hon ska vara i min famn vilket går bra. Problemet kommer när man ska göra något med henne, hon vill absolut inte bli fasthållen och att man gör något vid henne. Detta blir en stor utmaning att jobba vidare med. Hantering och medicinsk träning kommer få stort fokus hädanefter.

Så nu har vi något att jobba vidare med. 🙂

 


Lämna en kommentar

Det finns viktigare saker än trix

Yoga är nu 11,5 vecka gammal och växer så det knakar. Vi var på tävling igår och kollade in omgivningarna och hälsade på uppfödaren, det var otroligt kul att se hur denna unga tjej traskade omkring bland massor av hundar och människor utan några hämningar alls. Jag fick en fråga ställd flera gånger under dagen; vad tror jag, blir hon small eller medium? Vad jag tror är egentligen inte relevant för detta är ju något som man inte kan påverka det minsta, hon blir vad hon blir. 😉

En annan fråga som jag fått flera gånger sista tiden är vilka trix jag tränar på med Yoga. Svaret är enkelt: inga!

Det är lite en trend och nästan en hets i vissa kretsar att lära sin valp så många trix som möjligt. En 12-veckors valp som kan en massa häftiga trix är såklart imponerande men en 12-veckors valp som är trygg i olika miljöer, börjar bli rumsren, klarar av att vara ensam kortare stunder, kan sova och koppla av i bilburen, som kommer när man kallar på den och som kan visa självbehärskning runt saker den vill ha är för mig mycket mer imponerande.

Så jag väljer att inte trixträna alls första tiden med valpen. Jag vet att Yoga skulle kunna lära sig en massa roliga trix lekande lätt men tiden som det tar att träna trix lägger jag på annat. Jag kanske väljer att ta en busstur eller att gå till skateboardparken för miljöträning. Saker som jag tycker är viktigare. Socialiseringperioden är som starkast före 3 månader och det är då vi har störst chans att få valpen familjär med allt som ska vara en del av vardagen. Så det är nu eller aldrig. Trix kan man alltid lära in senare så länge hunden har fått en generell förståelse för inlärningens principer.

Mitt råd är att inte ha för bråttom. Jag vet att vi agilitynördar alltid tänker agility och är ivriga att komma igång med agilityträningen så fort som möjligt. Men varför denna brådska? Hunden är först tävlingsklar tidigast vid 18 månaders ålder och med rätt träning så behöver man inte börja med agilitygrunderna förrän vid 5-8 månaders ålder. Det finns mest troligt viktigare saker att fokusera på först, för hunden är trots allt en familjemedlem först och främst. Det är vardagen som vi måste lägga fokus på till att börja med, vi har igen det i det långa loppet.

När jag säger att jag inte tränar trix betyder det inte att jag inte tränar alls. Jag tränar små pass dagligen, ofta i samband med måltid och på kvällarna efter jobbet.

Exempel på vad vi tränar på:

  • Burlekar – det vill säga att hon ska gilla sin bur, slappna av här inne och stanna kvar tills tillåtelse att gå ut ges (dörren öppen).
  • Självbehärskning – det vill säga att hon förstå principen att man måste avstå för att få. Hon ska inte kasta sig över allt hon vill ha utan lära sig att det alltid är mer lönsamt att behärska sig.
  • Hantering – vi tränar en hel del på att hon ska slappna av i min famn (hon gillar inte att bli fasthållen) och att jag ska kunna undersöka och göra saker med henne såsom att klippa klor och dylikt.
  • Passivitet – att hon ska kunna gå från aktivitet till passivitet.
  • Lekutveckling – Lek stärker relationen och skapar en bra träningskompis för framtiden. Många grundprinciper kan läras in i lekutvecklingen. Just för tillfället jobbar vi mycket med att komma tillbaka med leksaken, att kunna skifta mellan matbelöning och lekbelöning och att det är belöningen som jag valt som gäller för tillfället.
  • Sätta på sig selen – Yoga har börjat undgå sin sele då hon inte gillar när den dras över huvudet så vi har börjat träna på att hon själv sticker in huvudet i selen när den ska på.
  • Lek på olika underlag, bland annat underlag som rör sig eller känns konstigt under tassarna.
  • Skramla-övningar. Det vill säga att hon själv ska producera ljud för belöning för att förebygga ljudrädsla.

Med andra ord, det finns massor att träna på som ger hjärngympa för lilla valpen och som ger kroppskontroll och förståelse för viktiga inlärningsprinciper. Till exempel så har jag alltid belöningen på golvet och tränar därmed ”It’s yer choice” vid varje träningstillfälle. Yoga väljer att träna för sin belöning istället för att ta den på golvet, oavsett om det är mat eller leksak, hon har lärt sig att det är det som är mest lönsamt och roligast. Jag använder dessutom mycket shaping, det vill säga att jag låter Yoga lista ut själv vad som ger belöning och formar fram slutbeteendet. Så även om vi inte trixtränar så tränar jag övningar som ger självförtroende, initiativförmåga, kroppskontroll och självbehärskning. Fyra viktiga grundstenar för framtiden.

Så vi tränar på för fullt. Yoga kan inga trix men hon blir förhoppningsvis en trygg, stabil och självsäker hund som lär sig att anpassa sig till min vardag samtidigt som hon får alla grundprinciperna för vidare träning. Det är iallafall målet! 😀

 


2 kommentarer

Rumsrenhet är ett fulltidsjobb!

Något av det jobbigaste med att vara valpägare är helt klart rumsrenhetsträningen. Man är aldrig ledig från detta utan måste alltid vara förbered på att springa ut med valpen.

Jag har haft Yoga i 2 veckor idag och det har gått riktigt bra med rumsrenheten. Första veckan kissade hon inomhus fyra gånger, det var alltid efter lek och när jag borde förutsett att en olycka skulle hända om jag inte tog ut henne. Så det var helt enkelt mitt eget fel. Nu andra veckan har jag lärt känna hennes signaler och toalettrutiner så det har varit lättare. Hon har kissat inne en gång och det var hos pappa (som inte lärt känna hennes signaler på samma sätt såklart) och så har hon bajsat inne i min källare. Jag hade nyss varit ute med henne och då hade hon både bajsat och kissat men hon var uppenbarligen inte klar med sina behov.

Jag tycker det är ett riktigt fint facit på våra första veckor tillsammans. Men det har inte kommit gratis! Jag är som en hök och vakar över henne dygnet runt. Jag har försökt ha rutiner som jag följer, enormt tålamod (inte min starka sida) och självklart massor av beröm varje gång hon gör ute.

Här kommer lite tips för en lyckad rumsrenhetsträning:

  • Valpen behöver göra sina behov efter lek, vila och mat så gör det till rutin att ta ut hunden efter dessa.
    • Håll ytterkläder och skor redo att få på i farten.
  • Håll isär promenad och toalettbesök.
    • Förvänta dig inte att valpen ska göra ifrån sig på promenaderna den första tiden – det är så mycket annat att upptäcka där och kanske lite otryggt.
    • Bättre med en fast ”toalettplats” nära hemmet i en lugn, störningsfri miljö där valpen känner sig trygg. Ha tålamod här och låt den få ha lite tråkigt så är chansen större att valpen gör sina behov.
  • Skäll aldrig när den misslyckas inne!
    • Detta skapar en otrygg och stressad valp. Det är ditt ansvar att ta ut valpen så att den får som vana att alltid göra sina behov utomhus.
  • Håll ett vakande öga på valpen inomhus, ha alltid valpen under uppsyn när den inte sover, sitter i en bur/valphage etc. De flesta hundar är renliga och vill inte göra ifrån sig där de vilar/äter och kommer därför att söka sig bort för att kissa och bajsa.
    • Om hunden går in i ett eget rum eller drar sig bort kan det vara en signal på att den behöver ut och kissa.
    • Om hunden piper när den är nödig – uppmuntra detta. Det är jättebra att den säger till när den vill ut.
  • Om natten:
    • Ge ej mat senare än kl 20 och ta bort vattenskålen en timme innan läggdags.
    • Ha hunden sovandes i en valphage eller bur där den är stilla och inte kan gå iväg och kissa. Detta minskar risken för att hunden blir nödig mitt i natten. Om den skulle bli nödig kommer den förmodligen pipa och väcka dig så att du kan gå ut med den. Hellre det än att den vaknar och går iväg och kissar någonstans inomhus då det lätt blir en vana som är svår att bryta.

När det kommer till nätterna är Yoga fantastisk. Hon sover gladeligen 7-8 timmar i sträck i sin bur bredvid sängen. Endast två gånger (tredje och fjärde natten) har jag behövt rasta henne på natten men annars så sover hon tills det är dags att gå upp. Jag som är väldigt beroende av min sömn är djupt tacksam för detta.  Det jag alltid ser till är att ha kläder och skor redo att bara slänga på sig snabbt och kunna ta ut henne direkt på morgonen. Jag öppnar buren och bär henne direkt ut så att inga olyckor skulle hända inomhus.

Jag tycker Yoga håller sig jättebra och jag hoppas att hon är rumsren om någon månad. 🙂

Ida & Yoga

 


Lämna en kommentar

Socialisering och miljöträning skapar en trygg hund

En period i hundens liv som är otroligt viktig är de första tre-fyra månaderna. Denna period kallas socialiseringsperioden och är viktigt för att valpen ska lära sig knyta sociala band till både andra hundar och till människor. Valpen är socialt nyfiken och lär känna den nya spännande världen för första gången. Här efter så blir valpen ofta mer lättskrämd och det som den inte sett förut kan upplevas skrämmande.

Dino är ett skolexempel på detta. Hans socialisering uteblev till stor del. Dels var han uppvuxen ute på landet och hade innan vi hämtade honom knappt träffat andra hundar eller människor annat än uppfödaren själv och hennes hundar. Sedan så blev mamma sjuk samma dag som han hämtades och månaden som följde satte vår värld i gungning. Därav var det ingen som hade tid eller energi att ta tag i hans socialisering. Följden blev en osäker kille som tyckte det mesta var otäckt. Nu vid fyra års ålder är han en relativt stabil hund men som vi har fått kämpa för detta, så mycket lättare det hade varit om vi tagit till vara på hans socialiseringsperiod!

Så prio 1 de första par månaderna av Yogas liv hos mig är socialisering och miljöträning. Mycket annat kan vänta men inte detta. Det är nu jag har chansen att skapa en trygg hund som fungerar bra i vardagen. Jag försöker att tänka på att hon ska träffa så många olika människor, hundar och andra djur som möjligt för att kunna generalisera och ha samma positiva känsla vid möten i framtiden.

Som veterinär får jag ofta höra myten ”inte träffa andra hundar innan 12-veckors sprutan”. Detta är verkligen ett motto som stjälper mer än hjälper! Det  är jätteviktigt att valpen tidigt börjar umgås med andra hundar för att öka hundens språkskicklighet och förebygga osäkerhet vid hundmöten.

Så jag låter mer än gärna Yoga träffa andra hundar som är vaccinerade och snälla. Jag vill att hon ska ha goda erfarenheter med sig och inte bli skrämd såklart. Att träffa någon surtant som ska läxa upp henne är jag inte intresserad av i nuläget, det kan i denna ålder skapa en osäkerhet hos valpen och det är självsäkerhet och trygghet som är viktigt nu.

Jag lägger också stort fokus på miljöträning. Jag har suttit ner och gjort en lista på vilka miljöer och situationer som kommer att ingå i Yogas vardag och så tränar jag på dessa. Listan kan bli lång men jag fokuserar på de viktigaste platserna först. Hon har varit i centrala Kristianstad flera gånger nu, och hon har skött sig exemplariskt. Sovit i min famn på uteservering och busat på torget.

I morse gick vi förbi Maxi och jag insåg att hon tyckte de skramlande kundvagnarna var lite otäcka. Vi slog oss ner på en bänk och kollade in dem en stund och sedan var det inget som bekom henne mer.

Yoga har också varit med på de två veterinärkliniker som arbetar på och följt med på hembesök. Jag var orolig för hur det skulle gå, om hon skulle hålla låda och använda sina röstresurser till max. Men tjejen har imponerat stort och tagit på sig rollen som klinikhund med bravur.

Nu ska vi socialisera och miljöträna vidare. Ha en fortsatt bra sensommar!

Ida & Yoga