::: AgilidA :::

team up with your dog


1 kommentar

Till minne av världens vackraste Björnhund

Igår fick jag låta min vackre björnhund Freddy somna in, hans kropp hade gett upp då den var fylld med cancer. Jag kommer sakna att titta in i hans blå, kloka ögon. Sakna att borra ner näsan i hans fantastiska päls. Freddy var speciell på många sätt. Han var sheltien som vägrade att vara sheltie. Han såg inte alls ut som en sheltie, stor och klumpig, men han hade otroligt vackert utseende. Folk blev ständigt tagna av hans skönhet. Han var dessutom otroligt social och orädd, något som inte hör till vanligheterna för att vara sheltie. Han älskade uppmärksamhet och att bli klappad. Dessutom var han tyst för att vara sheltie, han skällde när han blev väldigt uppspelt men annars var han tyst och fin.

Freddy var mammas hund. Hon åkte till kennel Zarvo’s i Danmark för att kolla in föräldrarna till en planerad kull. Det fanns en kull med 8-veckors valpar hos uppfördaren och bland dessa fanns en bjässe som stal mammas hjärta, och planerna blev ändrade och hem kom Freddy. Mamma älskade denna hund. När mamma gick bort för fyra år sedan så tog pappa och jag hand om honom, och största delen av tiden har Freddy bott hos mig. Och jag är så tacksam för att jag fick dessa åren på tu man hand med Freddy. Han hjälpte mig när jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom och jag vet inte hur det hade gått utan honom, han var mitt stöd och höll mig alltid sällskap. När pappas två äldre hundar båda hade gått bort fick Freddy flytta hem till honom för att hålla Dino sällskap. Glad för det var han nog för odågan Yoga som flyttade hem till mig var han inget fan av. Usch och fy för små ligister som henne.

Nu har han dock fått frid. Inga smärtor och inga odågor. Som en vän till mig uttryckte det; hans uppgift på jorden var klar, nu var det dags för honom att återförenas med sin matte. Jag är säker på att det var mamma som tog tillbaka honom. Nu får hon titta in i hans blå, kloka ögon igen och borra ner ansiktet i hans päls.

Sov gott Freddy. Tack för allt och pussa mamma från mig. ❤

Annonser


3 kommentarer

Min största utmaning

Det blir mer och mer klart för mig att Yoga kommer bli min största utmaning som hundägare hittills. I familjen har vi haft en hel del försiktiga och rädda hundar vilket har medfört att vi har blivit bra på att handskas, träna och forma dessa typer av hundar. Yoga är helt på andra sidan myntet. Hon är i princip orädd. Hennes motto är att allting är fantastiskt till motsatsen är bevisad.

Det som är Yogas akilleshäl är att hon ligger högt i stressnivå. Visst kan hon slappna av, jag har aldrig sett någon av våra hundar sova så avslappnat som hon gör, liggandes på rygg med benen spretande åt alla håll. Men hon blir väldigt lätt uppjagad. hon går i taket av stress när hon blir exalterad och glädjefylld. Hon blir helt blockerad och jag når inte fram till henne. Detta märks främst vid möten med för henne kända hundar eller människor. Hon skriker av glädje och det spritter i hela kroppen. Det går varken att få henne tyst, stilla eller få hennes uppmärksamhet. Jag var naiv och trodde jag kunde lösa detta med skvallerträning, för att få förväntan hos mig istället, men icke. Hennes glädje över mötet med en kompis triumferar både korv, köttbullar och favoritleksaken. Nu tänkte jag istället försöka mig på Premack’s princip. Att vänta ut henne, och när hon inser att hon inte få hälsa så lugnar hon förhoppningsvis ner sig och belöning blir att få hälsa. Detta är dock tålamodsprövande och många gånger har folk inte tid att vänta så länge som det behövs för att få Yoga att lugna ner sig.

Jag hoppas och tror att det hela handlar till viss del om mognad. Men samtidigt får jag inse att jag har en hund som ligger högt i stressnivå och att detta är något jag kommer få jobba med om jag ska kunna använda henne till agility. Detta kommer bli min hittills största utmaning som hundtränare. Att få en högdriven lättstressad hund att kunna samla sig och använda sin energi till att fokusera på att göra sitt jobb. Vägen dit kommer att vara lång. Den kommer att vara ojämn, backig och svårframkomlig emellanåt. Men det handlar inte bara om målet, resan är lika viktigt för mig. Jag är övertygad om att Yoga kommer göra mig till en bättre hundtränare på många plan, vilket gör att jag ändå ser fram emot resan och ställer mig ödmjuk till vad som komma skall.

Just för tillfället är fokus passivitet, stadga och att jobba in upphetsning i små steg i vår träning. Under lugna förhållanden utan störning är hon en stjärna, nu börjar jag jobba in små störningar för att få upp hennes stressnivå något och försöka få henne att fortsätta fokusera på sin uppgift. Små, små steg. Klarhet som bygger förståelse och självförtroende som sedan följs av gradvisa utmaningar för att bygga upp säkerhet och motstånd mot störningar.

Det känns ofta som att jag står och stampar på samma plats med Yoga, men så påminns jag om att vi inte tränar mer än några gånger i veckan och att jag inte har bråttom. Det är lätt att bli stressad när man ser hur mycket jämngamla unghundar kan. Men det är också nyttigt, det lär mig att fokusera inåt, på mina mål och på min relation med min hund. Jag VET att Yoga kommer bli en superstjärna oavsett vad. Hon är mitt lilla mirakel och med henne är resan målet.

Kram från Ida & Yoga


Lämna en kommentar

Årskrönika: 2017

 

Nu är du snart till ända, kära 2017. Och vilket år du bjöd på.

Nytt jobb

Året inleddes med slutfasen av min sjukskrivning. Firman låg på is och pappa hjälpte mig hålla de kurser som var inplanerade. De fem första månaderna handlade framförallt om att lära känna mig själv och ställa från ”Ida, vad vill du? Ingen annan, utan du?” Svaret kom till slut. Jag vill prova något nytt. Jag vill kunna utveckla alla mina idéer och se var de bär. Jag vill öppna min egen veterinärverksamhet.

I slutet av maj avslutade jag min tjänst som klinikveterinär i Kristianstad. Jag hade fått en halvtidstjänst på en privat smådjursklinik i Ronneby. Jag visste att pendlingen var i längsta laget men jag behövde börja om på ny kula efter sjukskrivningen. Det kunde inte ha blivit bättre. Jag bävade för att lämna mina underbara kollegor i Kristianstad som jag verkligen tyckte om. Men i Ronneby fick jag en handfull nya underbara kollegor som tog emot mig med öppna armar. Jag trivs jättebra och är så glad att jag hamnade på kliniken i Ronneby. En klinik med ett nyfiket och öppet klimat där vi lär av varandra hela tiden. Utbildning står högt på prioriteringslistan och jag har fått gå flera mindre kurser redan och i början på nästa år så ska jag på en större kurs som jag verkligen ser fram emot.

Och det bästa av allt, i somras kunde jag starta upp min egna veterinärverksamhet som hemveterinär. Med bilen som min utgångspunkt tar jag mig till djurägare och patienter runt om i nordöstra Skåne. Jag har tagit det successivt men intresset växer sig större och större och tanken är att utveckla efterhand. Jag älskar att kunna ge djuret vård i deras trygga hemmiljöer. Jag trivs riktigt bra med att kombinera arbete på klinik med hembesök i egen regi. Passar mig perfekt!

Nytt kursformat

En annan nyhet under 2017 är att jag lanserade min första onlinebaserade kurs. Projekt Älska Slalom har hunnit med två omgångar, intresset har varit stort och deltagarna har varit nöjda. Idén om onlinekurser har jag haft ett tag men tiden och orken fanns inte till. Men efter att ha återhämtat mig efter sjukskrivningen var det dags att sätta planerna i verket. Jag får mycket förfrågningar om kurser och jag har inte tid att arrangera lika mycket kurser som förr eftersom min veterinärverksamhet tar tid och energi. Men jag älskar rollen som instruktör och ville för allt i världen inte sluta att hålla kurser. Där blir onlinebaserad undervisning min räddning. Jag har dessutom på detta vis kunnat nå ut till hundägare runt omkring hela vårt avlånga land. Jag har till och med haft deltagare från våra grannländer vilket glädjer mig enormt. Så onlineverksamheten kommer att utvecklas betydligt under nästkommande år, det kan ni vara säkra på!

Ny hund

Och det bästa av allt – 2017 bjöd mig på Yoga. Som jag har längtat efter en ny hund. Och när saker började falla på sin plats så kände jag mig mer och mer redo att ta hand om en liten valp. Men jag hade inga förhoppningar om att det skulle ske redan i år. Jag stod på intresselista hos kennel Brainpool’s men visste att de haft otur med tikar som gått tomma och att det var många som väntade på valp. Jag visste att jag skulle ha en hund från den kenneln, oavsett hur länge det skulle dröja. Så när uppfödaren kontaktade mig i somras och frågade om jag kunde tänka mig en liten tikvalp i augusti så behövde jag inte tänka över svaret, svaret var ett ruggande JA. Jag var i extas. Äntligen skulle jag få en ny liten träningskompis. En hund som var min, bara min. Vars misstag och framgångar skulle bero på mig.

Jag åkte och tittade på valparna när de var 5 veckor gamla. Det var två tikvalpar, och mammans ägare Elin skulle få välja valp först. Jag tyckte blue merle valpen var löjligt söt och höll tummarna att den skulle bli min, men visste att Elin också hade denna som favorit. Dagen innan jag skulle upp till valparna så berättade Elin att hon valt valp och mycket riktigt blev det blue merle valpen. Så kvar var den trefärgade tiken som fick bli min Yoga. Yoga var nämligen ett namn jag vetat i flera år att min nästa hund skulle heta. När jag träffade Yoga dagen efter så visste jag direkt att det var helt rätt. Hon var som en kopia av min gamla krigarprinsessa, Ally. Både till temperamentet och utseendet. Liten och söt men ettrig och energisk. Jag blev störtförälskad och visste att det verkligen var meningen att det skulle vara vi två.

När jag hämtade Yoga första helgen i augusti hade jag förberett mig väl, läst varenda valpbok jag hade hemma i bokhyllan, köpt leksaker för allt för mycket pengar och bokat in besök i en stor hundaffär på vägen hem för att köpa nödvändigheter. Jag var så lycklig. Och min himmel vilken livsomställning det blev. Helt plötsligt kunde jag glömma avkopplande stunder. Första månaden var enormt jobbig, jag älskade den lilla krabaten som var toksöt och jätterolig men otroligt krävande. Men efter ungefär en månad så började det bli lättare. Jag hade vant mig vid livet med en ligist till valp och Yoga hade börjat lära sig att anpassa sig till mitt liv och vardag.

Varje dag sedan dess har varit en fröjd. Jag är så otroligt tacksam att denna hund är min. Hon är min lilla stjärna. Hon följer med mig på jobbet, på kalas, i skogen, på kurser och hembesök. Hon anpassar sig så fint till alla situationer och jag är så stolt över henne. Vi har inte tränat så mycket men det lilla vi tränar gör hon framsteg i och visar både arbetsvilja och intelligens. Vi kommer garanterat ha mycket roligt ihop. Älskade lilla Yoga. ❤

Så sammanfattningsvis så har 2017 varit ett riktigt spännande år och bjudit på många glädjeämnen. Jag ser fram emot nästa år tillsammans med min älskade Yoga då vi tillsammans kommer bjuda på nya onlinekurser och då min veterinärverksamhet kommer att fortsätta växa! Välkommen 2018! Let’s do this!


Lämna en kommentar

Glädjespridare

Yoga är mitt egna lilla lyckopiller. Hon sprider verkligen glädje varje dag. Inte bara till mig utan även till alla andra i sin omgivning, människor som hundar. Hon är sprudlande glad konstant och tar livet med en klackspark.

Varje morgon får jag en energikick då Yoga hoppar och studsar och gnyr av glädje när jag stiger upp. När jag tar upp henne i famnen så blir jag överröst med pussar och mitt hjärta slår trippelslag. Jag är så tacksam för detta lilla yrväder. Det är verkligen hon och jag mot världen.

Som singel i en småstad så var livet ganska tråkigt stundtals. Men inte längre vill jag lova. Inga tråkiga stunder med Yoga i närheten. Om hon har tråkigt så sysselsätter hon mig genom att antingen bita i mina fötter under bordet eller genom att hitta förbjudna saker att tugga på som jag får fullt upp med att plocka bort. 😉

Nu har Yoga bott hos mig i drygt 2 månader och det har börjat bli vardag att dela mitt liv med henne. I början var det en ganska stor omställning och många saker fick anpassas efter henne. Numera känns det som bitarna fallit på plats och det känns helt normalt att ha en valp i hemmet. Nu skulle det kännas konstigt om jag inte hade henne hos mig.

Flera saker har blivit lättare också, till exempel blev hon rumsren för en månad sedan och det gör allt så mycket lättare. Jag behöver inte vaka över henne och hon håller sig flera timmar samt säger ifrån när hon behöver ut och rasta sig. Dessutom har hon blivit mycket lugnare, hon har börjat lära sig koppla av och det har också gjort vardagen mycket mer behaglig.

Numera finns det plats för lite egentid varje dag, något som jag saknade i början. Nu hinner jag både läsa böcker, titta på netflix, åka och träna och andra saker som fick stå till sidan när Yoga var yngre. I början var jag på helspänd hela tiden och kände att jag var tvungen att ha ett vakande öga på Yoga konstant. Så är det inte längre och jag kan även lämna henne ensam någon timme utan problem.

Jag var utmattad ett tag i början, att ha valp tog mer energi än vad det gav och jag var lite uppgiven ibland. Men nu är det tvärtom, Yoga ger mig så mycket inspiration och energi att jag känner mig mer levande än på länge. Vårt kapitel har bara börjat och jag ser så fram emot fortsättningen.

Ida & Yoga


Lämna en kommentar

AgilidA har blivit H-märkt!

hmarktNi har väl inte missat att IMMI har bytt namn till Sveriges Hundföretagare? Sveriges Hundföretagare är hundföretagarnas branschorganisation och som medlem blir man kvalitetskontrollerad.

För att bli en H-märkt företagare har ens utbildningsnivå granskats och att man har godkänt den gemensamma policyn som alla medlemmar ska jobba efter. Genom att vara ett H-märkt företag står man för ett respektfullt förhållningssätt till hund. En H-märkt företagare är intresserad av att fortbilda sig och fokuserar på etik, omtanke, individanpassade lösningar och kompetens.

logga_shfJag ser det som mycket positivt med en granskande branschorganisation och är stolt medlem sedan några veckor. AgilidA är därmed numera ett H-märkt företag då min utbildning genomgick kvalitetskontrollen. Är du intresserad mer av min utbildning kolla in mitt CV.

2017 blir ett bra år. Mycket är på gång. Stay Tuned! 😀

 


1 kommentar

Till minne av världens bästa fjollhund

odinlek4

❤ Odin 2003-10-24 – 2016-02-19 För evigt i mitt hjärta. ❤

När Myra var ungefär 2 år gammal så var tanken att hon skulle ha valpar eftersom vi var fodervärdar till henne. Av en slump fick mina föräldrar träffa på hennes kullbror hemma hos uppfödaren när de var där för att lämna Myra. Hans matte hade blivit sjuk och kunde inte ta hand om honom längre och därför hade han hamnat hos uppfödaren. Denna hund måste gjort ett bra intryck för pappa kunde inte sluta att prata om denna hund som han sa hette Ådi. Det slutade med att vi ringde till uppfödaren efter en tid för att höra hur det gick med denna Ådi. Odin som han visade sig heta (inte lätt med olika dialekter…) hade varit på prov hos två olika uppfödare som tilltänkt avelshane men ingen ville ha kvar honom av olika anledningar. Självklart ville vi ta hand om honom. ❤odingladjeSå i samband med SM-finalen i Uppsala 2006 var mamma och hämtade Odin hos en uppfödare i närheten. Och den dagen förgylldes våra liv på alla sätt! När vi fick honom var han osäker och hade fruktansvärd separationsångest. Jag kunde inte ens stänga toalettdörren för då satt han och ylade på andra sidan. När vi var ute och gick så blev han rädd om det stod en skylt på fel ställe, om något lät konstigt eller om något fladdrade i vinden. Hans kondition var katastrofal och han flåsade i säkert 20 minuter efter att vi hade varit ute på en 30 minuters promenad. Han var livrädd för att sitta i bur eftersom han förväntade att bli lämnad i denna i flera timmar. Det var tydligt att han hade dåliga erfarenheter från livet innan vi fick honom.Men väldigt snabbt insåg Odin att livet hade tagit en positiv vändning och började få förtroende för oss. Han slutade att vara osäker och rädd, separationsångesten försvann, jag fick arbetat upp hans kondition och han kunde börja träna agility så smått och jag fick tränat burlekar och helt plötsligt var buren inte alls otäck längre. Efter det så har livet med Odin varit det lättaste i världen. Aldrig har jag träffat en gladare hund än denna fjollhund. Alltid svansen på topp och älskade livet. Och dessutom genomsnäll mot alla, vuxna, barn, andra hundar, andra djur. You name it.194861_10150875394806770_1208853233_oOdin var min drömhund på alla sätt. När han låg vid mina fötter på nätterna så var det bara kärlek rakt igenom. Han blev aldrig någon stor agilitystjärna men han var en hundstjärna varje dag, varje minut. Jag hittade detta gamla inlägg som jag skrivit 2010 om hur mycket jag kände för denna hund. Han är helt enkelt den där Hunden med stort H som stal ens hjärta fullkomligt. Han kommer alltid att vara min finaste fjollhund och jag vet inte om jag någonsin kommer få en hund som jag älskade såsom jag älskade denna hund.38517_412021841769_3562913_n (1)Men det senaste året har tiden kommit i kapp oss. Odins 12 år var helt plötsligt väldigt tydliga och krämporna kom en efter en. Vi insåg att den glada Odin blev mindre och mindre närvarande och ersatts med en trött Odin som hade ont i kroppen. Så idag åkte vi till stranden och lekte en timme med favoritleksaken och åt korv. Gamla glada fjollhunden var tillbaka. Efteråt var han trött men nöjd och brydde sig inte alls när jag gav honom ett spruta utan somnade fint in i bagaget på bilen. 309262_10151005799136770_1516783361_nNu springer han på de eviga ängarna ihop med våra andra änglahundar; Charlie, Fanny, Tilda, Tania, Ally och Neo. Dessutom har han världens bästa matte där som kastar pinnar till honom. Han har det bra nu. Älskade fjollhund, tack för allt och sov gott. ❤37872_412026046769_1463296_nLite minnen:

Leka är livet var Odins måtto. 

På äldre dagar fick Odin prova på rallylydnad, detta var första och enda gången han provade en hel bana.

Odin på tävling i september 2010.

Odin vinner sin första klass 1 i oktober 2007. 38118_412024321769_2308265_n


Lämna en kommentar

AgilidA håller semesterstängt!

Nu är det dags för mig att få lite semester. AgilidA håller därför stängt den 24 augusti fram till den 20 september.

Jag kommer inte vara tillgänglig per telefon under denna tiden. Jag kommer dock svara på mail i begränsad omfattning.

Höstens kurser ligger ute på hemsidan. Alla kurser är fullbokade utom AgilidA’s valpkurs – Förskolan – som startar upp den 8 oktober.

Trevlig höst!

hemsidanlowstress