::: AgilidA :::

team up with your dog


1 kommentar

Starten – mer än ett beteende

Agilitystarter är alltid en utmaning. I alla fall om man har en hund som älskar agility. Alla hundar vi har haft har haft bristfälliga starter, alla har också älskat agility. Är det då en godtagbar ursäkt. Självklart inte. Jag har tänkt på starten som vilken stadgeövning som möjligt. Om hunden kan sitta kvar med störningar så kan den det även i agilitysammanhang. För många hundar är det så, men absolut inte för alla. Många hundar sitter kvar perfekt i alla situationer utom i agilitystarten, kanske till och med endast i tävlingssituationer där stressnivån höjs ytterligare några nivåer.

Många nödlösningar finns. Att alltid starta tillsammans med hunden. Att backa bort från hunden så att man ser om hunden startar. Att sätta hunden på sådant avstånd från första hindret att man förhoppningsvis hinner en bit innan hunden startar. Och säkert en massa andra sätt som jag inte kommer på just nu. Men även om man till exempel önskar att starta med sin hund vid vissa tillfällen så finns det absolut många tillfällen då det är näst intill omöjligt att kommunicera till hunden vart den ska om man inte har möjlighet att ligga steget före. Alla bör alltså sträva efter ett säker startbeteende att använda sig av när omständigheterna kräver det.

Jag har funderat väldigt mycket sista veckan på det här med startbeteende. Jag har nämligen just läst Susan Garretts tankar kring det hela och verkligen fått upp ögonen för vad det är jag – och många med mig – gjort fel. Jag har sett på agilitystarten som ett beteende snarare än en kedja av beteenden. Och förståelsen för detta är verkligen a och o för att få till säkra agilitystarter och för att träna bort eventuella problem.

Yoga är en extremt otålig dam och jag kan mycket väl tänka mig att agilitystarterna blir en utmaning. Men hon har också en väldigt envis matte så vi kommer få till dem också är jag övertygad om. Men då gäller det att målbild av hur mina agilitystarter ska se ut. Att jag bryter upp starten i dess olika delar och får en startrutin som är fungerande och ger ett förväntansfullt fokus inför kommande uppgift. Starten är otroligt viktig för vad man presterar på banan. Om starten är konfliktfylld och höjer både förarens och hundens stressnivå är det väldigt svårt att få bra förutsättningar för att prestera väl inne på banan. Att lägga fokus på en riktigt bra startrutin kommer vara väl investerad tid och energi.

Startbeteendet är som sagt egentligen en kedja av beteenden. Det innebär att varje nytt beteende i kedjan kommer att förstärka förgående beteende. Att hunden får fortsätta kedjan kommer vara förstärkande för det beteende som hunden utför. Detta är essentiellt för att kunna forma ett startbeteende som vi är nöjda med. Varje beteende i kedjan måste uppfylla våra kriterier för att vi ska fortsätta kedjan. Om inte ska vi börja om från början. På så sätt blir det aldrig lönsamt för hunden att inte följa kriterierna, eftersom det alltid leder till att det tar längre tid för hunden att få sin belöning – att få springa agility.

Det innebär också att vi inte behöver gå tillbaka och belöna hunden hela tiden, istället så belönas hunden genom att kedjan fortsätter. Det hunden allra helst vill är att få starta, så den får jackpottbelöning varje gång den gör hela kedjan rätt. Och varje gång den gör varje enskilt beteende i kedjan rätt så fortsätter vi kedjan varför jackpottbelöningen kommer närmre och närmre – vilket också är förstärkande för hunden.

Kedjan av beteenden:

  • Innan: Innan vi är redo att röra oss in mot starten så önskar jag en rutin som skapar rätt sinnesställning hos hunden. För en hund som Yoga som lätt går upp i stress och tappar koncentrationen så blir det att bygga upp en rutin som innehåller övningar som handlar om fokus och kontakt. Det kan vara signaldiskriminering, stadgeövningar, kontaktövningar och så vidare. Har man istället en hund som naturligt är lugn och behöver komma upp i stressnivå så ser startrutinen såklart annorlunda ut. Här pratar vi om tricks som ökar aktiviteten, om övningar i explosivitet och om att bygga upp förväntan på olika sätt.
  • Entrén: Jag och hunden rör oss tillsammans mot vår position framför första hindret. Detta är ofta något som förbises, men ack så viktigt. För redan här lägger vi grunden för ett bra samarbete på agilityplanen. Vilket beteende vill vi att hunden ska ha? Ska den gå fotgående vid vår sida? Ska den söka ögonkontakt? Ska den söka blicken mot första hindret? Hur ser denna del i kedjan ut för tillfället? Luktar hunden i marken? Har hunden blicken fokuserad på publik eller andra hundar? Skäller och drar den i kopplet? Du bestämmer själv vilka kriterier du vill ha men försök vara tydlig med vad du önskar. Belöna hunden när den gör rätt genom att gå vidare i kedjan. Om det blir fel så börjar du om. Det vill säga att du går ett varv extra tillbaka. Först när hunden uppvisar det beteende som du önskar går du vidare till positioneringen.
  • Positionering: Nästa del i kedjan är att ta av hunden kopplet och att hunden intar startposition. Hur denna ser ut varierar, en del önskar att hunden placerar sig mellan förarens ben, andra låter hunden inta positionen vid sidan. Det är också olika om man önskar att hunden står upp, ligger ner eller sitter. Så om du är nöjd med hur entrén såg ut så är det bara att gå vidare med att ta av kopplet och ge hunden signal om att inta önskad position. Självklart måste hunden ha lärt sig denna del separat först. Jag håller för tillfället på att träna Yoga att sätta sig ner mellan mina ben, att sitta kvar samt att fokusera framåt på utlagt föremål/hinder. Målbilden är sedan att positioneringen ser ut som så att Yoga sätter sig mellan mina ben och fokuserar framåt på första hindret. Igen gäller det om man är nöjd med hundens beteende så fortsätter kedjan, medan om man inte är nöjd så börjar man om. Det vill säga sätter på kopplet och går några steg innan hunden får en ny chans.
  • Förarens placering: Därefter är det dags att jag som förare rör mig dit jag önskar. Det kan vara tala om ett halvt steg till sidan om jag önskar att starta med hunden men det kan också röra sig om en längre sträcka in på banan. Som förare ska man kunna röra sig utan stress och med vetskap att hunden väntar in sin startsignal. Självklart får detta byggas upp i små steg, kanske man inte lämnar hunden mer än något steg i början, det viktigaste är att det är lugnt och kontrollerat. Man ska kunna gå ut till sin placering och fundera lite på om man står rätt utan att hunden startar. Det är heller inte meningen att man ska behöva ha koll på hunden hela tiden, utan här handlar det om att man som förare ska kunna välja bästa placering och förbereda sig mentalt för loppet. Det är viktigt att man inte upprepar signaler såsom ”stanna”, ”sitt kvar” etc. Det ska inte behövas om hunden kan sitt startbeteende. Dessutom måste man vara medveten om att alla signaler belönar det hunden för tillfället gör. Om man kommenderar ”Stanna!” varje gång hunden rör sig något steg så belönar man hunden för att den rör sig framåt. Istället gäller det att vara konsekvent, gå tillbaka och börja om. Det kommer vara otroligt drygt för hunden att du ännu en gång ska sätta på koppel, gå ett litet varv, gå tillbaka till position, positionera hunden samt gå ut och placera dig innan den får en ny chans att starta. Mycket mer effektivt!
  • Startsignal: Sista steget i kedjan är att ge hunden sin startsignal. Denna ges ENDAST om man är nöjd med det hunden gör. Personligen vill jag att hunden ska sitta tyst och still, sitta balanserat med vikten förskjutet bakåt samt med blicken fäst på första hindret. Först då ger jag min startsignal. Jag vill inte att hunden ska trampa med framtassarna, rycka med rumpan, krypa framåt, skälla, titta på annat håll, nosa i marken etc. Ta dig tid att ta ett djupt andetag, titta bak på hunden och fundera på om du gillar vad du ser. Det ska inte vara så att du skyndar dig att ge startsignal så att hunden inte hinner tjuvstarta, det bygger bara stress hos dig och hunden. Startar hunden eller reser sig innan du gett signal? Börja om – inga genvägar.

Sammanfattningsvis så tror jag att många kan bli hjälpta av att ta en stund för att fundera – och helst skriva ner – hur just era startrutiner ser ut. Hur vill ni att de ska se ut? Vilka olika delar ingår i kedjan och fortsätter du även om du inte är nöjd med förgående beteende? Om du gör en målbild av hur du vill att de olika delarna ska se ut och bilda en perfekt startkedja, så har du något att jobba emot. Om du inte vet hur det ska se ut, hur ska då hunden veta vad den ska göra? Konsekvens och rutiner är a och o. Lycka till – nu börjar snart tävlingssäsongen! 😀

Glada hälsningar Ida

 

Annonser


Lämna en kommentar

Maximera din banvandring Pt. 3

Då är det dags för sista och tredje delen i bloggtemat ”Banvandring”.

Jag hoppas att de två första blogginläggen gav er lite nya tips och idéer som ni har fått användning för. Här kommer en genomgång av de två sista stegen i min banvandring.

Steg 4. Visualisering

Efter de tre första stegen så har jag lärt känna banan, funderat över vägval och handlingsalternativ och även gått banvandring så pass många gånger att jag har fått in min handling i kroppen. Nu är det dags att även få in banan i mitt mentala inre. Detta brukar jag göra genom en snabb visualisering i slutet av banvandringen. Jag sluter mina ögon och försöker se loppet spelas upp i mitt inre, precis så bra som jag önskar att loppet ska gå. Vilken väg hunden ska ta, vart jag ska befinna mig, vart jag lägger in mina byten, vilka muntliga signaler jag ska använda mig av och så vidare. Detta hjälper mig att skaffa en positiv bild av mitt kommande lopp och stärker självkänslan inför loppet. I visualiseringsövningen så märker jag dessutom om jag kan banan utantill även om jag inte har nummerskyltar till hjälp.

Steg 5. Fart

Ett sista och viktigt steg är att inte bara gå banan utan att även springa banan! Anledningen till detta är att det är först då jag märker om det är något ställe som jag fastnar på och som inte helt sitter som det ska. Kanske jag glömmer vart jag ska eller vilket byte jag ska göra. Då kan jag försöka springa denna del lite fler gånger samt visualisera det så pass att det känns som det har satt sig. När jag springer banan så gör jag det att jag verkligen springer i den hastighet som jag förväntar mig göra under själva loppet när hunden är med. Det vill säga att jag saktar ner i de tajta svängarna och springer fort på de ställen där jag behöver förflytta mig snabbt eller vill öka hundens fart. Jag upplever att många glömmer detta viktiga steg på banvandringen, men särskilt för nya agilityförare är detta är oerhört givande steg att ta med sig på sin banvandring.

Sammanfattning

För att sammanfatta så använder jag mig av fem steg när jag går banvandring för att verkligen maximera utbytet av banvandringen. Jag börjar med att memorera banan och välja hundens väg. Därefter går jag vidare till att handlingsval och när detta är på plats så går jag banan så att jag kommer ihåg den och min egna handling. Jag pausar banvandringen och gör en snabb visualisering för att säkra mig om att jag kommer ihåg banan även utan nummerskyltar samt för att få en positiv bild över hur loppet kommer att gå. Sedan avslutar jag med att springa banan i det tempo som jag förväntar att jag kommer springa banan under själva loppet, detta för att hitta eventuella ställen där flowet försvinner och jag tappar antingen handlingen eller banans väg. När jag har gått igenom dessa steg brukar jag ha en bra känsla inför loppet och känner mig mentalt och fysiskt redo för att ge allt vad jag har i kommande lopp.

————————————–

Det var min banvandringsmetodik. Alla väljer det som man tycker passar en själv bäst men jag hoppas att tror att ni har kunnat få lite nya tips och idéer. Lycka till på banvandringarna i sommar!

Glada hälsningar Ida ❤

 

 


Lämna en kommentar

Maximera din banvandring Pt. 2

I förra blogginlägget Maximera din banvandring Pt. 1 så gick jag igenom mina olika steg över hur jag lägger upp min banvandring. Nu är det dags att börja fördjupa sig i vart och ett av stegen.

Steg 1. Memorera banan

De två första varven handlar enbart om att memorera själva banan, i vilken ordningsföljd hindren ska tas helt enkelt. Här lägger jag varken in hundens väg eller min handling. Utan nu läggs hela min koncentration på att komma ihåg banan. Många agilityförare har svårt att komma ihåg banan och detta tror jag personligen många gånger handlar om att man försöker göra allt på en enda gång under banvandringen. Både memorera banan, kolla in hunden väg, tänka ut handlingsalternativ och stressa över fällor. Jag upplever att minnet blir hjälpt av att få de två första varven på banvandringen helt för sig själv.

Det jag också gör de första varven är att lära känna banan. Och med det menar jag inte bara att lära mig ordningsföljden utan att få en känsla av var hindren står i förhållande till varandra. Hur mycket plats är det mellan två parallella hinder, hur stora avstånd är det mellan hindren som ska tas och är det något hinder som är extra vinklat eller förskjutet i förhållande till övriga hinder?

Direkt härefter så börjar jag väga in hundens väg också. Vilka linjer vill jag att hunden ska få? I de fall som det går att välja på att ta hunden på höger eller vänster sida om ett hinder finns det flera olika aspekter att ta ställning till. Vilken sida man väljer kan vara individuellt och faktorer såsom omkringliggande hinder, hundens steglängd och hundens storlek på svängar kan spela roll. Men generellt brukar jag ställer mig tre frågor för att få vägledning i valet om vilken väg jag ska ta.

  1. När jag ser varifrån hunden kommer (hundens linje till hindret), har hunden lättare att svänga åt ett av hållen?
  2. Vilket håll ger närmst väg till nästa hinder?
  3. När jag ser på vart hunden ska (hundens linje efter hindret), vilket håll ger bäst linje vidare i banan?
Steg 2. Handlingsval

När jag memorerat banan och valt vilka linjer jag vill att hunden ska ha så går jag vidare till att bestämma min handling. Det finns lika många handlingsstilar som det finns agilityförare och det finns inget facit som passar alla. Här bestämmer man helt själv hur man vill göra. Det viktigaste jag har lärt mig på senaste tiden är att tänka linjer istället för enstaka hinder. Att min handling ska visa hundens väg och inte bara nästa hinder.

Exempel på faktorer som jag brukar ta hänsyn till:

  • Vill jag att hunden ska korta ner steget och svänga tajt eller behålla steglängden och därmed bibehålla farten över hindret? Vissa handlingsverktyg såsom framförbyten bromsar upp hunden vilket kan vara önskvärt ibland medan andra handlingsverktyg såsom blindbyten behåller hundens steglängd och fart vilket är önskvärt i andra situationer.
  • Är min handling tydlig eller lämnar den frågetecken om vilken väg hunden ska ta? Hur kan jag förtydliga min handling för hunden?
  • Lämnar jag hundens tänkta linje fri eller råkar jag hamna i vägen vilket skapar onödigt lång väg för hunden?
  • Vilken fart kommer hunden i? Hinner jag min önskade handling eller ska jag ha en reservplan?
Steg 3. Banvandring

Nu när jag både memorerat banan, tänkt till över hundens önskade linjer samt valt min handling är det dags att gå banvandring. Jag går några gånger och försöker föreställa mig att jag har hunden med mig.

Jag ser till att tänka över:

  • Vilka muntliga kommandon ska jag säga var? Jag använder svängsignaler, frikommandon, hundens namn och så vidare redan vid banvandringen så att jag inte glömmer av att använda dessa senare när jag har hunden med mig.
  • Att fokusera på hunden istället för på hindren. Ett klassiskt misstag av gröna agilityförare är att man gärna tittar mot nästa hinder istället för att söka kontakt med hunden vilket ofta innebär att hunden blir osäker, springer förbi hinder eller tar fel hinder.
  • Att alltid söka kontakt med hunden efter tunnlar och blindbyten där vår ögonkontakt avbrutits.
  • Vilken linje jag ska röra mig på för att skapa tydlig väg för hunden.
  • När jag ska ha is i magen och vänta in hunden och när jag ska se till att röra mig snabbt iväg.
  • Vart jag ska påbörja mina olika byten för att ge information i tid för hunden att det är dags att svänga.

*****

Genomgång av steg 4 och 5 kommer i nästa blogginlägg. Stay Tuned! 😀


Lämna en kommentar

Maximera din banvandring Pt. 1

Något som jag ofta reflekterar över är hur viktigt just banvandringen är i agility. Om jag slarvat under banvandringen, kanske för att jag fokuserat mer på att prata med mina medtävlande eller för att jag har varit trött, så märker jag det tydligt i min senare prestation med hunden på banan.

Men jag är inte ensam om att slarva med banvandringen. Jag ser otaliga gånger  att agilityförarna inte förberett sig ordentligt under banvandringen. Inte för att man inte vill, men för att man kanske saknar okunskap eller inte förstår vikten av en bra banvandring. Jag lägger väldigt mycket fokus på banvandringen på mina kurser, alla kurser börjar med att kursarna får gå själva ett par tre gånger och memorera banan samt fundera över handling. Därefter går vi gemensamt igenom banan och pratar om vilka alternativ till handling det finns och för och nackdelar med de olika alternativen. Därefter så får kursdeltagarna gå igen och finslipa sin handling.

Anledningen att jag lägger så mycket tid på banvandringen i mina kurser är för att det är här grunden till handling läggs. Utan hund. Det är under banvandringen som du lär känna banan och får en känsla i kroppen av vad de olika hindren står. Och det är i diskussionerna om handlingen som agilitytänket växer och utvecklas. Jag är övertygad om att mina kursare många gånger lär sig mer under våra gemensamma banvandringar än under själva loppet med sin hund. Faktum är att många kursdeltagare väljer att komma utan hund om det är att hunden är skadad eller dylikt, just för att det är så lärorikt.

I detta och nästkommande blogginlägg tänkte jag dela med mig om mina tankar kring banvandring och hur vi kan maximera vår banvandring för att höja vår prestation på banan med hunden.

Nedan ser ni hur jag lägger upp min banvandring:

  1. Memorera banan. De första två varven på banvandringen handlar om att memorera banan. Att lära känna banan och bestämma olika vägval. När jag skriver vägval menar jag hundens väg, inte vår handling. Det kan till exempel handla om ifall hunden ska ta ena eller andra hållet runt ett hinder.
  2. Handlingsval. Därefter går jag till att bestämma vilka handlingsval jag ska göra.
  3. Banvandring. När jag valt handling är det dags att börja gå banvandring enligt de vägval och den handling jag valt.
  4. Visualisering. Jag brukar även ta mig tid till att visualisera loppet för att se att jag kommer ihåg banan även när jag inte har siffror att titta på.
  5. Fart. Det jag avslutar med är att jag springer banan för att få in banan även i den fart som jag kommer ha när jag har hunden med mig. Detta är ett viktigt steg för att se om det är något ställe på banan som jag blir osäker på och stannar upp.

Denna ”mall” går jag efter när jag själv går banvandring (även om jag numera kan korta ner varje del betydligt) och jag försöker förmedla den till mina kursdeltagare också. I nästkommande blogginlägg tänkte jag gå in på de olika stegen lite mer i detalj. Stay Tuned! 😀


Lämna en kommentar

Tiga är silver, tala är guld – Pt 2

I ”Tiga är silver, tala är guld – Pt 1” skrev jag om varför jag anser verbala signaler kan vara till godo och hur viktigt det är att tänka linjer istället för hinder. Nu tänkte jag gå in på mer detaljer omkring valet av verbala signaler.

Tonen är viktig

När vi väljer verbala signaler är det viktigaste faktiskt inte vilket ord vi använder, utan vilken ton. Hundarna lyssnar på tonen, det vill säga hur ordet låter. Hundar kan inte svenska (eller andra mänskliga språk) så de bryr sig inte om vilka ord vi använder. Sneglar vi på internationellt framgångsrika agilityhandlers så använder många av dem läten istället för ord. Tjeckiskan Martina Magnoli Klimesova använder många olika ljud, slovenskan Siliva Trkman likaså och även min egen tränare kanadensiskan Susan Garrett. Det viktiga är inte att ha olika ord för olika beteenden utan det viktiga är att ha olika unika toner/ljud för dessa. Tonerna ska skiljas åt helt enkelt. Jag har till exempel ”Hoppa” och ”Hopp-hopp-hopp” vilket kan verka förvirrande för oss människor eftersom båda är varianter på ordet hopp. Men lyssna på orden, de låter väldigt olika i hundens öron, eller hur?! Så mitt råd är att ta ett ord som du kommer ihåg men som har en unik ton så att det inte påminner om andra verbala signaler som du har.

Ett sätt att verkligen dra nytta av detta är att dra ut på orden eller upprepa orden beroende på vilket beteende du vill hunden ska utföra. Jag upprepar alltid kommandon om jag vill att hunden verkligen ska sakta in, samla steget ordentligt och förbereda tajt sväng. Jag säger till exempel ”Hopp-hopp-hopp” om hunden ska hoppa hindret och svänga tajt tillbaka mot mig eller ”Runt-runt-runt” om jag vill att hunden ska ta hindret bakifrån och hoppa tajt tillbaka över hinderstödet. Däremot när jag vill att hunden ska behålla farten och ta stora utsträcka kliv så säger jag ett tydligt något utdraget ord istället, såsom ”Hoppa” eller ”Runt”.

dinoagility1

Tajmningen är a och o

De spelar ingen roll hur bra signaler man har om man inte ger dem i tid. Och här är vi många som behöver bli bättre. Signalerna ska ge information i förväg för att hunden ska kunna förbereda sina steg och sin hastighet. Det som händer när vi är för sena med våra verbala signaler är att hunden antingen utför det önskade beteendet (såsom att svänga) för sent, river hindret eller tappar fart. Tänk nu på GPS:en igen. Om vi har en GPS som säger till oss ”Sväng höger nu” istället för ”Om 200 meter, sväng höger” så hade vi förmodligen saktat ner för att vara säker på att vi hinner svänga i tid, eller hur?! Hundarna gör ofta likadant, inte bara när det kommer till muntliga signaler utan även våra fysiska handlingssignaler. Om vi konstant är sen i vår tajmning blir resultatet ofta att hunden blir långsammare för att anpassa sig till oss. Med andra ord, vi behöver arbeta på att ge vår signaler i tid.

Eftersom effektiva verbala signaler handlar om att hunden får information om hur den ska utföra ett hinder och vägen efter hindret behöver hunden ha signalen redan innan den når hindret så att den hinner respondera. Ofta är ett par steglängder innan hindret ett bra tumsmått. Så om jag vill min hund ska svänga efter ett hinder så ska svängsignalen ges innan hunden når hindret, inte när hunden hoppar eller har landat, då fyller signalen inte längre någon funktion.

Öva på att använda dina ord

Något som jag märker både när jag tränar själv och när jag tränar mina elever är att många glömmer att använda sina ord. Man har lärt in hunden svängkommandon men glömmer att använda dem. Detta är en ren och skär övning. Vi måste öva, öva, öva. Och detta börjar utan hunden! Precis som när vi memorerar banans väg och vår handling på banvandringen så kan vi memorera vilka verbala signaler vi ska säga var och när. Tänka över var du vill att hunden ska svänga tajt och var du vill att hunden ska explodera fram i full fart. Det samma när du visualiserar loppet (vilket många gör) efter eller innan banvandringen, använd igen dina verbala signaler. Det är bara övning som gäller – och ja, det känns konstigt i början och ja, du kommer råka använda fel ord. Men det kommer, ha tålamod, practice makes perfect.

hemsidanagility

Vilka behov har du?

Frågan är hur många verbala kommandon behöver man? Det finns inget korrekt svar på den frågan. Det är helt individuellt och många faktorer spelar in. Susan Garrett har 15 olika unika verbala signaler i agility vilket är otroligt många. Andra har inte en enda signal förutom hundens namn. Det ena är inte mer rätt än det andra, utan behovet är individuellt. Varje signal måste läras in grundligt och ju fler signaler desto mer inlärning och hundträning ligger bakom för att säkra hundens förståelse för varje verbal signal. Men den andra sidan av myntet är att ju fler verbala signaler, desto fler verktyg har vi att skapa de bästa vägarna och snabbaste tiderna. Man får fråga sig själv, vilka behov har jag och hur mycket energi och tid vill jag lägga ner på detta?

Om du är atletiskt och hinner med din hund på banan kanske du inte vill eller behöver offra träningstid på en massa verbala signaler. Men det man inte har i benen får man ha i huvudet så om du har svårt att förbereda vägen och ge information till hunden i tid bara genom din handling så kan verbala signaler vara räddningen.

För att hjälpa dig på traven med vilka verbala signaler du kan tänkas behöva kommer här en checklista med de vanligaste verbala signalerna:

  • Default-signal: En signal som betyder att hunden ska ta hindret utsträckt med fullt steg, det kommer ingen sväng efter hindret utan hunden ska fortsätta rakt fram. Så om du använder denna signal så vet hunden att den ska fortsätta på linjen och därför inte behöver bromsa in. Ett bra sätt att få hunden att inte sakta ner i onödan. Jag använder endast hindernamnen, såsom ”Hoppa” och ”Tunnel”. Det vill säga att enbart hindernamnen innebär alltid fortsätt framåt efteråt om jag inte ger information om annat.
  • Sväng-signal: En signal som betyder att efter nästa hinder så kommer en sväng och hunden ska driva mot den nya linjen som föraren visar. Förhindrar missförstånd och stora svängar.
  • Wrap-signaler: Två signaler som betyder att hunden antingen ska svänga tajt över hindret och runda hinderstödet mot föraren eller svänga tajt och runda hinderstödet bort från föraren. Genererar mycket tajta svängar/wraps.
  • Spurt-signal: En signal som betyder att hunden ska ta alla hinder på linjen i full fart. Väldigt händigt på upplopp till exempel.
  • Runt-signal: En signal som betyder att hunden ska hoppa hindret från motsatta sidan mot vad den ser. En nödvändighet för de flesta.
  • Ta inga hinder-signal: En signal som innebär att hunden ska driva mot föraren utan att ta några hinder. Väldigt praktiskt när det är hunden ska passera hinder som den inte ska ta.

Det finns självklart många fler signaler som man kan ha nytta av men dessa är några av de vanligaste som jag tycker att de flesta kan ha nytta av i sin agilityträning.

Så sammanfattningsvis så hoppas jag att ni känner att ni har fått lite tips och idéer om vilka verbala signaler ni själva kan ha behov för och hur ni ska tänka vid valet av dessa och även vid användningen av dem. Lycka till med din träning så hoppas jag att du kommer tillbaka!