::: AgilidA :::

team up with your dog


Lämna en kommentar

Ingen dans på röda rosor…

Yoga är en fantastisk valp på så många sätt. Orädd och framåt med så mycket glädje och sprallighet i sig. Jag är så tacksam att hon är min.

Men allt är såklart inte en dans på röda rosor… Självklart har vi också våra utmaningar och hittills har jag två saker som bekymrar mig mer än andra. Eller bekymra är väl egentligen ett felaktigt ordval, jag oroar mig egentligen inte för jag tror visst vi kommer få bukt på detta men jag vet att det kommer krävas tid, konsekvens, envishet och en smula tålamod från min sida.

Gaphals

Yoga är en gaphals. Skäller gladeligen och ofta. Hon skäller alltid för att hon vill något och denna bestämda dam vill mycket kan jag tala om. Hon skäller när hon vill leka, hälsa, få lov att springa efter något, få något att äta, inte förstår vad jag menar eller liknande. Hennes skall är för närvarande extremt gällt och obehagligt så jag får faktiskt huvudvärk efter för mycket skällande. Jag är numera mer ljudkänslig och Yogas skall är helt klart ett irritationsmoment. Jag vill INTE ha en skällande mun. Hon får skälla när hon leker men jag vill absolut ha bort skällandet som tar till när hon vill ha något. Min plan är enkel – se till att skällandet aldrig leder till önskad konsekvens. Utan att tysthet och lugn istället leder till det hon vill ha. Jag har även börjat med ”Varsågod och lek” och ”Varsågod och hälsa” till exempel. Vi får se hur det hela artar sig.

Duracellkanin 

Missförstå mig rätt. Yoga är ett energiknippe utan dess like och det är så häftigt att se vilken livsglädje och driv det finns i denna lilla tjej. Jag vill inte plocka bort detta för allt i världen. MEN. Och detta är ett stort men. Baksidan på myntet är att avkoppling och vila är mindre uppskattat. Hon har väldigt svårt att koppla av för att vila, äta eller uträtta behov ibland. Att få henne att slappna av är otroligt svårt. Jag lyckas här hemma och på kliniken genom att begränsa hennes utrymme så att hon inte kan springa runt och sysselsätta sig med diverse saker (leka med leksaker eller tugga på inredning till exempel) men vid lek och i stökiga miljöer är det värre. Finns det andra hundar i närheten är det omöjligt för tillfället. Därför försöker jag hela tiden lägga in moment med passivitet och avkoppling i alla träningspass och varje gång vi leker. Balans mellan aktivitet och vila är a och o för en balanserad individ.

Hantering är också otroligt svårt då hon ogärna vill bli fasthållen. Jag har försökt vänja henne från början att hon ska vara i min famn vilket går bra. Problemet kommer när man ska göra något med henne, hon vill absolut inte bli fasthållen och att man gör något vid henne. Detta blir en stor utmaning att jobba vidare med. Hantering och medicinsk träning kommer få stort fokus hädanefter.

Så nu har vi något att jobba vidare med. 🙂

 

Annonser


Lämna en kommentar

Det finns viktigare saker än trix

Yoga är nu 11,5 vecka gammal och växer så det knakar. Vi var på tävling igår och kollade in omgivningarna och hälsade på uppfödaren, det var otroligt kul att se hur denna unga tjej traskade omkring bland massor av hundar och människor utan några hämningar alls. Jag fick en fråga ställd flera gånger under dagen; vad tror jag, blir hon small eller medium? Vad jag tror är egentligen inte relevant för detta är ju något som man inte kan påverka det minsta, hon blir vad hon blir. 😉

En annan fråga som jag fått flera gånger sista tiden är vilka trix jag tränar på med Yoga. Svaret är enkelt: inga!

Det är lite en trend och nästan en hets i vissa kretsar att lära sin valp så många trix som möjligt. En 12-veckors valp som kan en massa häftiga trix är såklart imponerande men en 12-veckors valp som är trygg i olika miljöer, börjar bli rumsren, klarar av att vara ensam kortare stunder, kan sova och koppla av i bilburen, som kommer när man kallar på den och som kan visa självbehärskning runt saker den vill ha är för mig mycket mer imponerande.

Så jag väljer att inte trixträna alls första tiden med valpen. Jag vet att Yoga skulle kunna lära sig en massa roliga trix lekande lätt men tiden som det tar att träna trix lägger jag på annat. Jag kanske väljer att ta en busstur eller att gå till skateboardparken för miljöträning. Saker som jag tycker är viktigare. Socialiseringperioden är som starkast före 3 månader och det är då vi har störst chans att få valpen familjär med allt som ska vara en del av vardagen. Så det är nu eller aldrig. Trix kan man alltid lära in senare så länge hunden har fått en generell förståelse för inlärningens principer.

Mitt råd är att inte ha för bråttom. Jag vet att vi agilitynördar alltid tänker agility och är ivriga att komma igång med agilityträningen så fort som möjligt. Men varför denna brådska? Hunden är först tävlingsklar tidigast vid 18 månaders ålder och med rätt träning så behöver man inte börja med agilitygrunderna förrän vid 5-8 månaders ålder. Det finns mest troligt viktigare saker att fokusera på först, för hunden är trots allt en familjemedlem först och främst. Det är vardagen som vi måste lägga fokus på till att börja med, vi har igen det i det långa loppet.

När jag säger att jag inte tränar trix betyder det inte att jag inte tränar alls. Jag tränar små pass dagligen, ofta i samband med måltid och på kvällarna efter jobbet.

Exempel på vad vi tränar på:

  • Burlekar – det vill säga att hon ska gilla sin bur, slappna av här inne och stanna kvar tills tillåtelse att gå ut ges (dörren öppen).
  • Självbehärskning – det vill säga att hon förstå principen att man måste avstå för att få. Hon ska inte kasta sig över allt hon vill ha utan lära sig att det alltid är mer lönsamt att behärska sig.
  • Hantering – vi tränar en hel del på att hon ska slappna av i min famn (hon gillar inte att bli fasthållen) och att jag ska kunna undersöka och göra saker med henne såsom att klippa klor och dylikt.
  • Passivitet – att hon ska kunna gå från aktivitet till passivitet.
  • Lekutveckling – Lek stärker relationen och skapar en bra träningskompis för framtiden. Många grundprinciper kan läras in i lekutvecklingen. Just för tillfället jobbar vi mycket med att komma tillbaka med leksaken, att kunna skifta mellan matbelöning och lekbelöning och att det är belöningen som jag valt som gäller för tillfället.
  • Sätta på sig selen – Yoga har börjat undgå sin sele då hon inte gillar när den dras över huvudet så vi har börjat träna på att hon själv sticker in huvudet i selen när den ska på.
  • Lek på olika underlag, bland annat underlag som rör sig eller känns konstigt under tassarna.
  • Skramla-övningar. Det vill säga att hon själv ska producera ljud för belöning för att förebygga ljudrädsla.

Med andra ord, det finns massor att träna på som ger hjärngympa för lilla valpen och som ger kroppskontroll och förståelse för viktiga inlärningsprinciper. Till exempel så har jag alltid belöningen på golvet och tränar därmed ”It’s yer choice” vid varje träningstillfälle. Yoga väljer att träna för sin belöning istället för att ta den på golvet, oavsett om det är mat eller leksak, hon har lärt sig att det är det som är mest lönsamt och roligast. Jag använder dessutom mycket shaping, det vill säga att jag låter Yoga lista ut själv vad som ger belöning och formar fram slutbeteendet. Så även om vi inte trixtränar så tränar jag övningar som ger självförtroende, initiativförmåga, kroppskontroll och självbehärskning. Fyra viktiga grundstenar för framtiden.

Så vi tränar på för fullt. Yoga kan inga trix men hon blir förhoppningsvis en trygg, stabil och självsäker hund som lär sig att anpassa sig till min vardag samtidigt som hon får alla grundprinciperna för vidare träning. Det är iallafall målet! 😀

 


2 kommentarer

Rumsrenhet är ett fulltidsjobb!

Något av det jobbigaste med att vara valpägare är helt klart rumsrenhetsträningen. Man är aldrig ledig från detta utan måste alltid vara förbered på att springa ut med valpen.

Jag har haft Yoga i 2 veckor idag och det har gått riktigt bra med rumsrenheten. Första veckan kissade hon inomhus fyra gånger, det var alltid efter lek och när jag borde förutsett att en olycka skulle hända om jag inte tog ut henne. Så det var helt enkelt mitt eget fel. Nu andra veckan har jag lärt känna hennes signaler och toalettrutiner så det har varit lättare. Hon har kissat inne en gång och det var hos pappa (som inte lärt känna hennes signaler på samma sätt såklart) och så har hon bajsat inne i min källare. Jag hade nyss varit ute med henne och då hade hon både bajsat och kissat men hon var uppenbarligen inte klar med sina behov.

Jag tycker det är ett riktigt fint facit på våra första veckor tillsammans. Men det har inte kommit gratis! Jag är som en hök och vakar över henne dygnet runt. Jag har försökt ha rutiner som jag följer, enormt tålamod (inte min starka sida) och självklart massor av beröm varje gång hon gör ute.

Här kommer lite tips för en lyckad rumsrenhetsträning:

  • Valpen behöver göra sina behov efter lek, vila och mat så gör det till rutin att ta ut hunden efter dessa.
    • Håll ytterkläder och skor redo att få på i farten.
  • Håll isär promenad och toalettbesök.
    • Förvänta dig inte att valpen ska göra ifrån sig på promenaderna den första tiden – det är så mycket annat att upptäcka där och kanske lite otryggt.
    • Bättre med en fast ”toalettplats” nära hemmet i en lugn, störningsfri miljö där valpen känner sig trygg. Ha tålamod här och låt den få ha lite tråkigt så är chansen större att valpen gör sina behov.
  • Skäll aldrig när den misslyckas inne!
    • Detta skapar en otrygg och stressad valp. Det är ditt ansvar att ta ut valpen så att den får som vana att alltid göra sina behov utomhus.
  • Håll ett vakande öga på valpen inomhus, ha alltid valpen under uppsyn när den inte sover, sitter i en bur/valphage etc. De flesta hundar är renliga och vill inte göra ifrån sig där de vilar/äter och kommer därför att söka sig bort för att kissa och bajsa.
    • Om hunden går in i ett eget rum eller drar sig bort kan det vara en signal på att den behöver ut och kissa.
    • Om hunden piper när den är nödig – uppmuntra detta. Det är jättebra att den säger till när den vill ut.
  • Om natten:
    • Ge ej mat senare än kl 20 och ta bort vattenskålen en timme innan läggdags.
    • Ha hunden sovandes i en valphage eller bur där den är stilla och inte kan gå iväg och kissa. Detta minskar risken för att hunden blir nödig mitt i natten. Om den skulle bli nödig kommer den förmodligen pipa och väcka dig så att du kan gå ut med den. Hellre det än att den vaknar och går iväg och kissar någonstans inomhus då det lätt blir en vana som är svår att bryta.

När det kommer till nätterna är Yoga fantastisk. Hon sover gladeligen 7-8 timmar i sträck i sin bur bredvid sängen. Endast två gånger (tredje och fjärde natten) har jag behövt rasta henne på natten men annars så sover hon tills det är dags att gå upp. Jag som är väldigt beroende av min sömn är djupt tacksam för detta.  Det jag alltid ser till är att ha kläder och skor redo att bara slänga på sig snabbt och kunna ta ut henne direkt på morgonen. Jag öppnar buren och bär henne direkt ut så att inga olyckor skulle hända inomhus.

Jag tycker Yoga håller sig jättebra och jag hoppas att hon är rumsren om någon månad. 🙂

Ida & Yoga

 


Lämna en kommentar

Socialisering och miljöträning skapar en trygg hund

En period i hundens liv som är otroligt viktig är de första tre-fyra månaderna. Denna period kallas socialiseringsperioden och är viktigt för att valpen ska lära sig knyta sociala band till både andra hundar och till människor. Valpen är socialt nyfiken och lär känna den nya spännande världen för första gången. Här efter så blir valpen ofta mer lättskrämd och det som den inte sett förut kan upplevas skrämmande.

Dino är ett skolexempel på detta. Hans socialisering uteblev till stor del. Dels var han uppvuxen ute på landet och hade innan vi hämtade honom knappt träffat andra hundar eller människor annat än uppfödaren själv och hennes hundar. Sedan så blev mamma sjuk samma dag som han hämtades och månaden som följde satte vår värld i gungning. Därav var det ingen som hade tid eller energi att ta tag i hans socialisering. Följden blev en osäker kille som tyckte det mesta var otäckt. Nu vid fyra års ålder är han en relativt stabil hund men som vi har fått kämpa för detta, så mycket lättare det hade varit om vi tagit till vara på hans socialiseringsperiod!

Så prio 1 de första par månaderna av Yogas liv hos mig är socialisering och miljöträning. Mycket annat kan vänta men inte detta. Det är nu jag har chansen att skapa en trygg hund som fungerar bra i vardagen. Jag försöker att tänka på att hon ska träffa så många olika människor, hundar och andra djur som möjligt för att kunna generalisera och ha samma positiva känsla vid möten i framtiden.

Som veterinär får jag ofta höra myten ”inte träffa andra hundar innan 12-veckors sprutan”. Detta är verkligen ett motto som stjälper mer än hjälper! Det  är jätteviktigt att valpen tidigt börjar umgås med andra hundar för att öka hundens språkskicklighet och förebygga osäkerhet vid hundmöten.

Så jag låter mer än gärna Yoga träffa andra hundar som är vaccinerade och snälla. Jag vill att hon ska ha goda erfarenheter med sig och inte bli skrämd såklart. Att träffa någon surtant som ska läxa upp henne är jag inte intresserad av i nuläget, det kan i denna ålder skapa en osäkerhet hos valpen och det är självsäkerhet och trygghet som är viktigt nu.

Jag lägger också stort fokus på miljöträning. Jag har suttit ner och gjort en lista på vilka miljöer och situationer som kommer att ingå i Yogas vardag och så tränar jag på dessa. Listan kan bli lång men jag fokuserar på de viktigaste platserna först. Hon har varit i centrala Kristianstad flera gånger nu, och hon har skött sig exemplariskt. Sovit i min famn på uteservering och busat på torget.

I morse gick vi förbi Maxi och jag insåg att hon tyckte de skramlande kundvagnarna var lite otäcka. Vi slog oss ner på en bänk och kollade in dem en stund och sedan var det inget som bekom henne mer.

Yoga har också varit med på de två veterinärkliniker som arbetar på och följt med på hembesök. Jag var orolig för hur det skulle gå, om hon skulle hålla låda och använda sina röstresurser till max. Men tjejen har imponerat stort och tagit på sig rollen som klinikhund med bravur.

Nu ska vi socialisera och miljöträna vidare. Ha en fortsatt bra sensommar!

Ida & Yoga


Lämna en kommentar

Tiga är silver, tala är guld – Pt 2

I ”Tiga är silver, tala är guld – Pt 1” skrev jag om varför jag anser verbala signaler kan vara till godo och hur viktigt det är att tänka linjer istället för hinder. Nu tänkte jag gå in på mer detaljer omkring valet av verbala signaler.

Tonen är viktig

När vi väljer verbala signaler är det viktigaste faktiskt inte vilket ord vi använder, utan vilken ton. Hundarna lyssnar på tonen, det vill säga hur ordet låter. Hundar kan inte svenska (eller andra mänskliga språk) så de bryr sig inte om vilka ord vi använder. Sneglar vi på internationellt framgångsrika agilityhandlers så använder många av dem läten istället för ord. Tjeckiskan Martina Magnoli Klimesova använder många olika ljud, slovenskan Siliva Trkman likaså och även min egen tränare kanadensiskan Susan Garrett. Det viktiga är inte att ha olika ord för olika beteenden utan det viktiga är att ha olika unika toner/ljud för dessa. Tonerna ska skiljas åt helt enkelt. Jag har till exempel ”Hoppa” och ”Hopp-hopp-hopp” vilket kan verka förvirrande för oss människor eftersom båda är varianter på ordet hopp. Men lyssna på orden, de låter väldigt olika i hundens öron, eller hur?! Så mitt råd är att ta ett ord som du kommer ihåg men som har en unik ton så att det inte påminner om andra verbala signaler som du har.

Ett sätt att verkligen dra nytta av detta är att dra ut på orden eller upprepa orden beroende på vilket beteende du vill hunden ska utföra. Jag upprepar alltid kommandon om jag vill att hunden verkligen ska sakta in, samla steget ordentligt och förbereda tajt sväng. Jag säger till exempel ”Hopp-hopp-hopp” om hunden ska hoppa hindret och svänga tajt tillbaka mot mig eller ”Runt-runt-runt” om jag vill att hunden ska ta hindret bakifrån och hoppa tajt tillbaka över hinderstödet. Däremot när jag vill att hunden ska behålla farten och ta stora utsträcka kliv så säger jag ett tydligt något utdraget ord istället, såsom ”Hoppa” eller ”Runt”.

dinoagility1

Tajmningen är a och o

De spelar ingen roll hur bra signaler man har om man inte ger dem i tid. Och här är vi många som behöver bli bättre. Signalerna ska ge information i förväg för att hunden ska kunna förbereda sina steg och sin hastighet. Det som händer när vi är för sena med våra verbala signaler är att hunden antingen utför det önskade beteendet (såsom att svänga) för sent, river hindret eller tappar fart. Tänk nu på GPS:en igen. Om vi har en GPS som säger till oss ”Sväng höger nu” istället för ”Om 200 meter, sväng höger” så hade vi förmodligen saktat ner för att vara säker på att vi hinner svänga i tid, eller hur?! Hundarna gör ofta likadant, inte bara när det kommer till muntliga signaler utan även våra fysiska handlingssignaler. Om vi konstant är sen i vår tajmning blir resultatet ofta att hunden blir långsammare för att anpassa sig till oss. Med andra ord, vi behöver arbeta på att ge vår signaler i tid.

Eftersom effektiva verbala signaler handlar om att hunden får information om hur den ska utföra ett hinder och vägen efter hindret behöver hunden ha signalen redan innan den når hindret så att den hinner respondera. Ofta är ett par steglängder innan hindret ett bra tumsmått. Så om jag vill min hund ska svänga efter ett hinder så ska svängsignalen ges innan hunden når hindret, inte när hunden hoppar eller har landat, då fyller signalen inte längre någon funktion.

Öva på att använda dina ord

Något som jag märker både när jag tränar själv och när jag tränar mina elever är att många glömmer att använda sina ord. Man har lärt in hunden svängkommandon men glömmer att använda dem. Detta är en ren och skär övning. Vi måste öva, öva, öva. Och detta börjar utan hunden! Precis som när vi memorerar banans väg och vår handling på banvandringen så kan vi memorera vilka verbala signaler vi ska säga var och när. Tänka över var du vill att hunden ska svänga tajt och var du vill att hunden ska explodera fram i full fart. Det samma när du visualiserar loppet (vilket många gör) efter eller innan banvandringen, använd igen dina verbala signaler. Det är bara övning som gäller – och ja, det känns konstigt i början och ja, du kommer råka använda fel ord. Men det kommer, ha tålamod, practice makes perfect.

hemsidanagility

Vilka behov har du?

Frågan är hur många verbala kommandon behöver man? Det finns inget korrekt svar på den frågan. Det är helt individuellt och många faktorer spelar in. Susan Garrett har 15 olika unika verbala signaler i agility vilket är otroligt många. Andra har inte en enda signal förutom hundens namn. Det ena är inte mer rätt än det andra, utan behovet är individuellt. Varje signal måste läras in grundligt och ju fler signaler desto mer inlärning och hundträning ligger bakom för att säkra hundens förståelse för varje verbal signal. Men den andra sidan av myntet är att ju fler verbala signaler, desto fler verktyg har vi att skapa de bästa vägarna och snabbaste tiderna. Man får fråga sig själv, vilka behov har jag och hur mycket energi och tid vill jag lägga ner på detta?

Om du är atletiskt och hinner med din hund på banan kanske du inte vill eller behöver offra träningstid på en massa verbala signaler. Men det man inte har i benen får man ha i huvudet så om du har svårt att förbereda vägen och ge information till hunden i tid bara genom din handling så kan verbala signaler vara räddningen.

För att hjälpa dig på traven med vilka verbala signaler du kan tänkas behöva kommer här en checklista med de vanligaste verbala signalerna:

  • Default-signal: En signal som betyder att hunden ska ta hindret utsträckt med fullt steg, det kommer ingen sväng efter hindret utan hunden ska fortsätta rakt fram. Så om du använder denna signal så vet hunden att den ska fortsätta på linjen och därför inte behöver bromsa in. Ett bra sätt att få hunden att inte sakta ner i onödan. Jag använder endast hindernamnen, såsom ”Hoppa” och ”Tunnel”. Det vill säga att enbart hindernamnen innebär alltid fortsätt framåt efteråt om jag inte ger information om annat.
  • Sväng-signal: En signal som betyder att efter nästa hinder så kommer en sväng och hunden ska driva mot den nya linjen som föraren visar. Förhindrar missförstånd och stora svängar.
  • Wrap-signaler: Två signaler som betyder att hunden antingen ska svänga tajt över hindret och runda hinderstödet mot föraren eller svänga tajt och runda hinderstödet bort från föraren. Genererar mycket tajta svängar/wraps.
  • Spurt-signal: En signal som betyder att hunden ska ta alla hinder på linjen i full fart. Väldigt händigt på upplopp till exempel.
  • Runt-signal: En signal som betyder att hunden ska hoppa hindret från motsatta sidan mot vad den ser. En nödvändighet för de flesta.
  • Ta inga hinder-signal: En signal som innebär att hunden ska driva mot föraren utan att ta några hinder. Väldigt praktiskt när det är hunden ska passera hinder som den inte ska ta.

Det finns självklart många fler signaler som man kan ha nytta av men dessa är några av de vanligaste som jag tycker att de flesta kan ha nytta av i sin agilityträning.

Så sammanfattningsvis så hoppas jag att ni känner att ni har fått lite tips och idéer om vilka verbala signaler ni själva kan ha behov för och hur ni ska tänka vid valet av dessa och även vid användningen av dem. Lycka till med din träning så hoppas jag att du kommer tillbaka!


Lämna en kommentar

Agility <3 Hundträning = Sant

Detta inlägg har jag gått och funderat över ett tag. Efter de sista dagarnas diskussioner i Facebook-gruppen ”Agilitynytt i Sverige” blev jag slutligen motiverad nog att sätta mig ner och fatta pennan (eller åtminstone trycka på tangenterna). Diskussionerna har om jag uppfattat det hela rätt handlat om de många agilityförare som av ålder eller annan grund, inte kan springa så snabbt som en del andra agilityförare kan göra. Hur man upplever att motivationen för att tävla och träna agility minskat rejält när man inte känner att man klarar av att genomföra dagens banor eftersom man inte hinner placera sig för att ge hunden rätt väg. Svårast upplevs det när det är tal om hinder som ska tas bakifrån. Att agilityn verkar att ha utvecklas på ett sett så att endast atletiska agilityförare som kan röra sig fort över banan har möjlighet att genomföra banorna och att sporten kommit att handla mer om människan än hunden än tidigare. Kort sammanfattat och väldigt generaliserat.

Först och främst så kan jag säga att jag förstår precis. Jag har känt likadant. Några av er tänker nu att jag som är ung inte borde ha något att klaga över. Men faktum kvarstår att jag aldrig har kunnat springa lika snabbt som många av mina jämnåriga. Och jag kan definitivt inte springa lika fort som de flesta hundar kan. Jag har ofta känt mig otillräcklig och när banorna blev svårare så dalade min motivation för agilitytävling rejält. Jag kan inte sticka under stolen med att jag jag är en tävlingsmänniska. Jag vill kunna åtminstone känna att jag har förutsättningarna för att lyckas. Och så kände jag inte, så jag tröttnade. Jag borde kanske bli sporrad att träna hårdare och kämpa vidare men efter bakslag på bakslag fanns det roligare saker att ägna min tid åt.

Handling 360 var min räddning

Men under mina icke-agilityaktiva år saknade jag agilityn. Jag saknade att tävla och ruset man får när man sätter ett klockrent lopp med ett härlig flow. Men så för ungefär ett år sedan så ändrades allt. Det som hände var att jag satt hemma framför datorn och hörde min stora förebild och inspiration, den kanadensiske hundtränaren Susan Garrett, berätta om hur hon under ett världsmästerskap insett att hon inte räckte till längre. Hennes fysiska förutsättningar var på grund av hennes stigande ålder och problem med hälsan begränsade. Hon kunde inte springa lika snabbt längre och kunde inte placera sig tillräckligt bra alla gånger eller hinna med att hamna i rätt position för en viss handlingsmanöver. Det medförde att tiderna blev långsammare och diskningarna skedde oftare. Hon övervägde att sluta med agility på toppnivå. Men Susan Garrett är ingen som bara ger upp. Hon funderade över vad hon kunde göra för att vägleda hennes hundar runt svåra banor utan att hon behövde vara exakt på rätt position hela banan igenom och utan att behöva kunna springa som en 20-åring.

Och Handling 360 tog sin form. Hennes genomarbetande handlingssystem som handlar om hundträning rakt igenom. Självklart handlar det också om att som förare lära sig röra kroppen på rätt sätt och lära sig om vilka handlingsmanövrar som passar i vilka situationer. Men framförallt så handlar det om att med genomtänkt grundträning lära hunden att förstå verbala och fysiska signaler även i full fart och i hög stress. Jag älskar Handling360 för att det tillåter alla att utöva agility. Mitt mål har alltid varit att alla ska kunna utöva agility. Alla har olika fysiska förutsättning men alla kan träna hund. Och därmed kan alla utöva agility. För handling 360 handlar om hundträning och inget annat.

14

Grundträning innehåller inte bara det ”sexiga”

Det handlar om en genomtänkt grundträning där man bygger upp hundens färdigheter i lager och på så sätt får god förståelse och högt självförtroende hela vägen igenom. Steg ett i träningen är alltid att skapa en förståelse hos hunden. Denna förståelse bygger ett självförtroende hos hunden och först när självförtroendet är på plats kan vi börja utmana för att få ökad förståelse och skicklighet.

Tyvärr upplever jag att just grundträningen brister hos många agilityhundar jag träffar. Även om det är stor skillnad idag mot förr. Många som är inne på agilityhund nr 2 (eller nr 15) tränar en del grundträning med sina unghundar. Men man håller sig till de ”sexiga” bitarna. Vad menar jag då med det? Jo man tränar lekmotivation och fart, man tränar handling på hinderstöd, man tränar slalom i mängder och man tränar springande kontaktfält på plankor. Och jag får lov att skriva detta, för jag har gjort likadant med mina hundar, även den senaste Dino. För det är ju så kul med agility och vi vill ju bara kunna springa banor så fort som möjligt.

MEN, detta är egentligen en väldigt liten del i grundträningen. Det som räddade min grundträning med Dino var faktiskt att jag när han var 6 månader gick Canis klickertränarutbildning. I denna utbildning ingick det att träna in alla grundfärdigheter till lydnadsklass 1 på sin hund för att få sitt diplom. Det var det nyttigaste jag gjort. Jag fick en helt annan förståelse för grundträning och att man måste kunna bokstäverna för att kunna skapa ord. Att man måste jobba upp ett ordförråd innan man kan bygga hela meningar.

En stor del av grundträningen handlar om att lära hunden generella principer och grundstenar som löper som en röd tråd igenom all vidare träning i framtiden. Grundträning innefattar sådant som att lära hunden att kunna behålla fokus trots störningar och att göra fel utan att tappa modet och vilja försöka igen. Det handlar om att skapa en stark motivation för att träna med mig som förare men också att skapa driv för att prova nya utmaningar självständigt. Grundträning handlar om att lära hunden impulskontroll i olika situationer, att lära hunden att slutföra en uppgift som den blivit ombedd oavsett mitt kroppsspråk och att kunna respondera på olika muntliga signaler oavsett stress och störning. Grundträning innebär också uppbyggandet av en kroppsmedvetenhet, smidighet, styrka och balans samt för en agilityhund även en god hoppteknik.

Med andra ord. Grunden till hundens agilitykunskaper börjar inte med träning på hinderstöd. Det börjar i vardagsrummet genom inlärningen av generella principer och uppbyggandet av motivation, förståelse och självförtroende. Och glädje för träning. Lek är vägen som många duktiga hundtränare ofta betonar.

agilityfoundTiga är silver, tala är guld

Det här blogginlägget är inte tänkt som någon form för reklam för Handling 360. Men jag önskar ändå att förmedla något form för budskap till dig som känner dig otillräcklig, långsam och uppgiven. Det behöver inte vara så, du kan briljera på banan. Jag lovar. Men du kanske måste tänka annorlunda och du kanske måste lägga ner mer tid på hundträning än på agilityträning ett tag framöver. För tyvärr är det så, det man inte har i benen får man ha i huvudet. I detta fall innebär det att ju större skillnad mellan ens egna hastighet och hundens hastighet på banan, desto större behov för en vältränad, självständig och signalsäker hund.

Något som skiljer Handling 360 från många andra sätt att springa agility är de muntliga signalerna. I Handling 360 finns det flera muntliga signaler som ska hjälpa hunden att navigera sig igenom en agilitybana. Som en GPS. Traditionellt är det inte så vanligt med muntliga signaler i agilityn, utan vi förlitar oss ofta på vårt kroppsspråk. Det fungerar bra så länge man hinner med hunden så att den kan se vad vår kropp visar. Men för många så är detta inte tillräckligt, då hunden är mycket snabbare än föraren. Som instruktör så händer det ibland att mina kursare inte klarar en sekvens på banan på grund av att de inte hinner med ett byte eller inte hinner visa rätt sida om ett hinder. Frågan är alltid ”Hur ska jag göra för att det ska gå?” Svaret från mig är alltid det samma. Du har tre alternativ; de kan se springa fortare (vilket många inte kan), du kan få hunden att springa långsammare (vilket många inte heller inte kan och oftast inte vill) eller så får du ta det som en lärdom att det är dags att börja träna in muntliga signaler som kan hjälpa dig att styra hunden i situationer som den här.

Därmed inte sagt att vi inte ska använda vårt kroppsspråk. Självklart ska vi det, för vår placering, riktning och rörelse ger trots allt mycket information till hunden i de flesta lägen och är ofta det som hunden förlitar sig på mest. Men att även kunna ta till muntliga signaler i situationer då kroppsspråket inte är tillräckligt, det är ovärderligt och ger dig en stor fördel på banan. Jag har hur mycket som helst att säga om detta med muntliga signaler i agility, det får nog bli ett eget blogginlägg om det en dag.

Så tänker du ge upp?

Så frågan är; hur ska du göra? Jag tror att agilityn kommer fortsätta att utvecklas åt en riktning där banorna är tekniskt svåra och kräver mycket av föraren. Och ur säkerhetssynpunkt för både hund och förare kanske det finns en del att se över framöver. Och självklart kommer de atletiska förare som kan springa snabbt på banan ha en stor fördel. Det är inte mycket vi andra kan göra åt den saken. Men vi ska inte döma ut oss själva på förhand. Vi ska inte ge upp. För vi kan träna hund. Och med hundträning så kommer man långt. Man kommer i mål felfritt. Man kommer till klass 3. Man kommer till SM. Man kommer till landslaget. Man kommer hem med medalj från VM.

Tack vare Susan Garrett har jag fått mig en rejäl tankeställare. Man kommer långt i agilityn för närvarande av att vara atletisk. Men det finns flera vägar till Rom. Och om jag inte kan vara atletisk, då kan jag vara nördig. Jag kan träna min hund. Jag kan vara noga med grundträningen, bygga upp hundens kunskaper i lager och utveckla en förmåga hos hunden som gör att vi klarar de flesta situationer utan större problem.

Så ge inte upp. Du som diskar dig hela tiden. Du som inte hinner med din hund. Du som inte hittar flowet. Du som bara får höra ”spring fortare” hela tiden. Du som precis som jag är en tävlingsmänniska och vill ha en chans på de högre placeringarna. Vi har förutsättningarna, glöm inte det. Vi kan träna hund. Låt oss göra det istället för att ge upp, det är mycket roligare. Eller hur?!

Hundträning  ❤ Agility = Sant!

En liten film för din inspiration (även om den innehåller reklam):


Lämna en kommentar

Vårens kurser är presenterade! :D

På grund av personliga orsaker har AgilidA’s verksamhet legat på is i över ett halvår och jag har saknat er alla! Men till våren kommer verksamheten dra igång med dunder och brak och det blir många spännande nyheter vill jag lova! 🙂

Först och främst har jag startat ett samarbete med nybyggda Åhus Hundarena och kommer därför att hålla vårens kurser där. Detta är jag otroligt taggad inför eftersom det dels är en fantastiskt fin hall och dels så ligger hallen endast 20 minuter från mitt hem. Se filmen som jag gjort om hallen och känn inspirationen: 😀

Vårens kurser kommer vara fokuserade på agility. Hela fem agilitykurser plus det återkommande Fredagsbuset kommer att arrangeras. Inte alls illa! För er som är intresserade av rallylydnad, lydnad eller kroppskontroll så kommer även detta att arrangeras i Åhus Hundarena, kontakta dem för mer information.

Men för att återgå till agilityn. Anledningen att jag valt att satsa extra på agilityn i vår är att jag vill introducera mitt nya koncept som är att basera mycket av kurserna på Handling 360. Detta handlingssystem som kanadensiska Susan Garrett är hjärnan bakom är genialiskt i mitt tycke och jag är övertygad om att ni alla kommer få nya tips till er redan existerande handling. Läs mer om Handling 360 här.

En annan nyhet när det kommer till agilitykurserna är att det har blivit tydligare genom introduktionen av AgilidA’s agilitystege. I denna är steg 1 Agility Foundation, steg 1 Agility Grund, Steg 3 Agility Fortsättning och steg 4 Agility Träning. Så att det ska vara lättare för deltagarna att se var i stegen de befinner sig.

Jag rekommenderar alla kursdeltagare (oavsett om man har en unghund eller en vuxen hund) att börja med Agility Foundations. Denna kurs lägger grunden för all vidare agilityträning genom att fokusera på grundträning av olika aspekter som alla är viktiga för en agilityhund. Jag märker ofta skillnad på de kursdeltagare som börjar direkt i Agility Grund och de som börjat med Agility Foundations då de sistnämnda har en bättre grund att stå på och därmed har brantare inlärningskurva. En ny omgång av Agility Foundations drar igång den 9 mars så se till att du och din hund får en bra start på agilityresan!

agilityfound

Steg 2 i AgilidA’s agilitystege är Agility Grund. I denna kurs byggs det vidare på kunskaperna från Agility Foundations och det börjas med hinderkunskaper och handling på hinder. Arbetet handlar mycket om att hundarna ska få en god förståelse för varje hinder och för vad ert kroppsspråk och muntliga signaler betyder. I skrivande stund finns det endast 2 platser kvar på denna kurs som börjar den 2 mars så skynda dig om du vill vara med!

Steg 3 i AgilidA’s agilitystege är Agility Fortsättning som handlar om att vidareutveckla sina kunskaper i handling och även finslipa de inlärningsmässigt mer tidskrävande hinderna såsom slalom och balanshinderna. I denna kurs tränas det på kombinationer med flera hinder och det är då vi ofta märker om vi lagt ner tillräcklig tid på grundkunskaperna. (Med andra ord, hoppa inte över Agility Foundations… ;)) Kursen börjar den 28 februari och är redan halvfull!

Sista och fjärde steget i AgilidA’s agilitystege är Agility Träning. Nu är det dags för att bygga lite längre och mer utmanade kombinationer och verkligen utmana oss själva för att utvecklas maximalt. Agility Träning är redan fullsatt då tidigare kursdeltagare visat stort intresse.

35

Förutom agilitystegen så arrangeras återigen det populära Fredagsbus! som är en härlig avslutning på arbetsveckan. En fredagskväll i månaden finns det möjlighet att komma och springa på utmanande kombinationer, få hjälp med sin träning och ha det trevligt med kursdeltagarna över lite god fika. Hittills har fredagarna varit högt uppskattade och det blir förhoppningsvis inget undantag till våren. Det finns i skrivande stund ännu plats kvar i mars och april men återigen så gäller det att vara snabb om man vill ha någon av de sista platserna.

Sist men absolut inte minst så kommer AgilidA’s högt uppskattade helgkurs Handling för Nybörjaren tillbaka! Denna kurs har arrangeras upprepade gånger tidigare och deltagarna har alltid varit oerhört nöjda efterföljande. Kursen är uppbyggd som fyra lördagsförmiddagar där man fokuserar på att gå till grunden med de olika handlingsverktyg som vi hittar i vår agilityverktygslåda. Vid de olika förmiddagarna får deltagarna grundliga genomgångar av framförbyte, bakombyte, blindbyte i alla dess former och till sist så försöker vi tillämpa de olika handlingsmanövrarna i verkligheten på en bana. Det finns ännu platser kvar så tveka inte att anmäla dig vill få en djupgående dissektion av de olika handlingsalternativen. Du kommer inte att ångra dig – det lovar jag!

Så där har ni alla vårens kurser presenterade. Saknar du någon kurs eller vill du att jag kommer till din klubb/förening för att hålla kurs eller föreläsning? Eller vill du boka privat träning? I så fall ska du maila mig (se till höger om detta inlägg för länk) så löser vi något som passar båda partner.

Sist men inte minst; God Jul och Gott Nytt År önskar jag er allihopa!

Glada hälsningar Ida

Och PS! Och 2017 kommer bli grymt – följ med så får du se! 😉

jul3