::: AgilidA :::

team up with your dog


Lämna en kommentar

Efter regn kommer solsken!

Jag ska inte undanhålla att de sista veckorna har varit hårda. Valplivet med Yoga har varit slitigt och jag har varit uppgiven och orkeslös många gånger. Värst var det för en vecka sedan då jag bröt ihop efter en mardrömspromenad med en skällande, bitande och allmänt odräglig liten valp. Jag var så mentalt utmattad och trött att jag inte kunde hålla ihop helt. Jag var helt slutkörd helt enkelt. Rädslan för att gå in i väggen igen låg i bakhuvudet och faktumet att jag inte kunnat koppla av på 2 månader hade gjort sitt.

Men sen vände det. Den sista veckan har allting förändrats. Jag har sett en stor skillnad på Yoga. Hon är lugnare, mindre skällig och uppspelt och dessutom mer gosig. I morse låg vi en timme och gosade i sängen, det har aldrig hänt förr. Hon har inte haft tålamodet eller önskan att kela eller söka närhet till mig överhuvudtaget. Men i morse ville hon ligga nära och pussa på mig, småtugga också såklart men på ett gosigt sätt. Det var ren och skär lycka det. Att kunna ligga och mysa ihop med sin hund är ju det bästa, och jag hoppas verkligen det kommer fler stunder som dessa.

Nu undrar ni såklart vad jag gjort annorlunda för att märka sådan här skillnad? Jag har fått goda råd av hundtränaren Kickan Nikolic på K9 Education som jag har följt. Kickan har länge varit en förebild och jag värderar hennes kunskap och erfarenhet så högt och jag märker skillnad direkt när jag följer hennes råd och tips. Vi har diskuterat mycket hur vi ska få Yoga mer balanserad och kunna slappna av mer.

Fokus har handlat om att passivitet ska vara ett önskvärt beteende och något som belönas. Här gäller det att inte skilja på vardag och träning. I träning kan passivitet handla om att hunden ska vara lugn för att få lov att springa efter leksaken eller påbörja en övning men i vardagen är passiviteten ännu viktigare. Här handlar det om att lugna beteenden såsom att hon ligger och vilar på sin plats ger belöningar såsom en gåtur, ett träningspass, mat, ett tuggben och så vidare.

Jag har gjort några förändringar i vardagen som jag tror har gjort stor skillnad:

  • Jag har belönat passivitet med aktivitet. Yoga älskar lek och bus och därför har jag använt detta som belöning. Jag tänkte innan att jag ville belöna med passiva belöningar för att skapa lugn hos henne men det blev nästan motsatt effekt. Frustrationen och leklusten blev bara starkare. Nu känns hon mer nöjd och klarar av att vara lugn för att hon vet att hon kommer att få vara busig och aktiv också.
  • Promenaderna är en stor nyckel till det hela.
    • Jag har lagt mindre fokus på att hon ska vara lös och ”springa av sig” och istället lagt in lek och träningsstunder under promenaderna. Tidigare så försökte jag gå en runda i skogsdungen direkt på morgonen för att hon skulle kunna vara lös och rasta av sig. Men numera så går jag inte så långt hemifrån och kör lite lekövningar istället på morgonkvisten. Även på de andra promenaderna lägger jag in en hel del lek. När hon gått lugnt och fint ett tag så tar jag fram leksaken och kör ett lekpass. Sedan återgår vi till lugn promenad igen.
    • En annan förändring på promenaderna är att jag har lagt till fysisk korrigering när hon antingen skäller eller biter i mig. Jag är tyst men tar tag i hennes sele och väntar ut att hon ska vara lugn. Jag släpper sedan och går sedan vidare som om ingenting. Ingen hård korrigering med andra ord men än så länge så har det varit effektivt, hon förstår att beteendet inte accepteras och efter en vecka har jag sett stor förbättring!
    • Jag belönar mindre ofta på promenaderna. Tidigare så var jag rena godismaskinen och så fort Yoga gick vid sidan och tittade på mig så belönade jag. Men det resulterade i att belöningsförväntan blev för hög och hon gick mest och tittade på mig hela tiden, och frustrationsskall kom som ett brev på posten när belöningen inte kom. Jag belönar henne fortsatt men inte alls lika mycket och det har varit effektivt. Hon går och luktar och kollar in grejer men checkar in hos mig genom att gå vid sidan och söka ögonkontakt lite då och då. Ibland resulterar det i att hon får ett beröm, ibland en godbit, ibland en lekstund, ibland inte mer än ett ögonkast.
  • Inomhus så leker jag burlekar minst ett pass om dagen.
    • Träning: Jag övar på självkontroll genom att låta henne gå in i buren och stanna där (med öppen dörr) trots att jag lockar med belöningar utanför, hon blir belönad när hon stannar kvar liggandes med alla kroppsdelar inuti buren. Ibland får hon frisignal och kan komma ut och leka lite med leksakerna.
    • Avslappning: Vi börjar med att träna som ovan beskrivet och sedan så avslutar vi med att hon stannar i buren. Hon får ett tuggben eller dylikt, jag stänger dörren och så får hon ligga och gnaga en stund och sedan vila en stund.

Det är alltså dessa förändringar jag gjort senaste veckan och för första gången så känner jag att jag och Yoga är ett team. Det känns som vi jobbar åt samma håll (oftast åtminstone) och att vi äntligen njuter av varandras sällskap. För första gången på 2 månader så njuter jag av att ha valp. Hon blir dessutom sötare och sötare för varje dag som går. Vi får väl se hur länge det varar dock – sheltietonåringar brukar sällan vara så speciellt vackra…

Och som bonus har hon varit rumsren i över 2 veckor nu. Inte en enda liten olycka har hänt inomhus och då har hon ändå börjat sova utan bur på nätterna. Och hon har inte ens fyllt 4 månader. Envisheten från min sida har gett utdelning ser det ut som. Nu håller jag tummarna för att rumsrenheten håller i sig. 🙂

Så det är en glad (om än fortsatt trött) matte som skriver idag. Jag är framförallt tacksam för att jag har fått en så otroligt härlig valp från kennel Brainpool’s samt att jag har en duktig hundtränare som vägleder mig. 😀

Annonser


Lämna en kommentar

Ingen dans på röda rosor…

Yoga är en fantastisk valp på så många sätt. Orädd och framåt med så mycket glädje och sprallighet i sig. Jag är så tacksam att hon är min.

Men allt är såklart inte en dans på röda rosor… Självklart har vi också våra utmaningar och hittills har jag två saker som bekymrar mig mer än andra. Eller bekymra är väl egentligen ett felaktigt ordval, jag oroar mig egentligen inte för jag tror visst vi kommer få bukt på detta men jag vet att det kommer krävas tid, konsekvens, envishet och en smula tålamod från min sida.

Gaphals

Yoga är en gaphals. Skäller gladeligen och ofta. Hon skäller alltid för att hon vill något och denna bestämda dam vill mycket kan jag tala om. Hon skäller när hon vill leka, hälsa, få lov att springa efter något, få något att äta, inte förstår vad jag menar eller liknande. Hennes skall är för närvarande extremt gällt och obehagligt så jag får faktiskt huvudvärk efter för mycket skällande. Jag är numera mer ljudkänslig och Yogas skall är helt klart ett irritationsmoment. Jag vill INTE ha en skällande mun. Hon får skälla när hon leker men jag vill absolut ha bort skällandet som tar till när hon vill ha något. Min plan är enkel – se till att skällandet aldrig leder till önskad konsekvens. Utan att tysthet och lugn istället leder till det hon vill ha. Jag har även börjat med ”Varsågod och lek” och ”Varsågod och hälsa” till exempel. Vi får se hur det hela artar sig.

Duracellkanin 

Missförstå mig rätt. Yoga är ett energiknippe utan dess like och det är så häftigt att se vilken livsglädje och driv det finns i denna lilla tjej. Jag vill inte plocka bort detta för allt i världen. MEN. Och detta är ett stort men. Baksidan på myntet är att avkoppling och vila är mindre uppskattat. Hon har väldigt svårt att koppla av för att vila, äta eller uträtta behov ibland. Att få henne att slappna av är otroligt svårt. Jag lyckas här hemma och på kliniken genom att begränsa hennes utrymme så att hon inte kan springa runt och sysselsätta sig med diverse saker (leka med leksaker eller tugga på inredning till exempel) men vid lek och i stökiga miljöer är det värre. Finns det andra hundar i närheten är det omöjligt för tillfället. Därför försöker jag hela tiden lägga in moment med passivitet och avkoppling i alla träningspass och varje gång vi leker. Balans mellan aktivitet och vila är a och o för en balanserad individ.

Hantering är också otroligt svårt då hon ogärna vill bli fasthållen. Jag har försökt vänja henne från början att hon ska vara i min famn vilket går bra. Problemet kommer när man ska göra något med henne, hon vill absolut inte bli fasthållen och att man gör något vid henne. Detta blir en stor utmaning att jobba vidare med. Hantering och medicinsk träning kommer få stort fokus hädanefter.

Så nu har vi något att jobba vidare med. 🙂