::: AgilidA :::

team up with your dog


1 kommentar

Är du redo att starta motorn?!

Något som verkligen slår mig när jag tittar på film från mina träningspass med Yoga är hennes självförtroende i övningarna och hur hon vågar kasta sig in i nya utmaningar och testa sig fram. Jag blir också stolt över att se hur bra jag är på att belöna henne. Hon vet verkligen när hon gör rätt och hon känner sig som den stjärna hon är. Dessa saker hänger såklart ihop, en hund som blir bra belönad får också ökat självförtroende i träningen.

Jag försöker vara dynamisk när jag belönar. Jag vill inte hamna i ett statiskt läge där jag antingen ger belöning eller inte ger belöning. Och där belöningen är på samma nivå konstant. Istället så gör jag det att jag varierar tonfall, belöningstyp, belöningsmängd, belöningstid, mitt engagemang och så vidare. Ett sämre försök men som ändå är på rätt väg kan få en godbit med ett enkelt ”Bra!”. När polletten trillar ner blir det fest! Yoga ska inte kunna undgå att det där hon precis gjorde var genialiskt bra och att hon är en superstjärna! Det blir bus och massor av belöning, jag ger henne mitt fulla engagemang. Däremellan kan jag variera belöningen massor, allt beroende på situationen. Min belöningsskala är alltså flytande och anpassas efter situation för att verkligen få ut maximalt av träningen.

Belöningsutveckling är absolut något av det som personligen tycker att jag har utvecklats mest inom på senare år inom hundträningen. Mitt belöningstänk har tagit andra proportioner och numera har jag nästan alltid en plan med varje belöning. Jag tänker på vart jag placerar den, när jag presenterar den, vilken belöning som lämpar sig bäst, vilken förväntan belöningen skapar och hur det påverkar träningen. Och så vidare.  Detta har gjort underverk i min träning, jag hade aldrig blivit den hundtränare jag är idag om jag inte fått ta del av den kunskap som jag lärt mig inom belöningsutveckling.

Belöningsutveckling har blivit en fast punkt i många hundtränares vardag numera, många av de valpkurser som arrangeras fokuserar på att utveckla bra belöningar och få hunden motiverad. Men samtidigt så är det också många som ännu inte hoppat på tåget. Många använder sina belöningar slentrianmässigt och utan närmare eftertanke. Tänk så mycket mer man kunde fått ut av den träningen om man lagt lite tid på belöningsutveckling först.

Ja som ni märker, jag är lyrisk över belöningsutveckling. Du får inte bara en motiverad hund utan i leken så kan du dessutom lära hunden en massa grundfärdigheter den behöver kunna för vidare träning. Kroppskontroll, gripande, släppande, självkontroll, fokus, samarbete, signalkontroll, stadga. För att bara nämna några. Det är nästan som magi! 🙂

Det bästa av allt. Ikväll lanserades min onlinekurs i belöningsutveckling: Belöna Mera! Detta vill ni inte missa. Hela nästa vecka får du kursen för halva priset!

Så frågan är, är du redo att starta motorn? 😀

 

Annonser


4 kommentarer

Hur hundar (och andra arter) lär sig.

Midsommar 2014 353bInlärning

För mig är hundträning det roligaste som finns. Hundträning är glädjefyllt och upplyftande både för mig och för hunden. Och det är så det ska vara, självklart ställs man inför utmaningar som kan kännas både omöjliga och frustrerande, men allt som oftast är det ren och skär lycka att få träna med sin hund.

När man säger ordet hundträning så tänker många på det som sker ute på hundklubben eller på kursen. Men hundträning är inte bara det som sker på hundklubben eller när vi bestämt att nu ska det tränas hund. Hundträning sker hela tiden. För även om vi inte alltid är medvetna om det så lär sig hunden något i varje interaktion med oss.

Det är inte alltid hunden lär sig just det vi hoppats på dock. Det kan vara att han lär sig att det är en bra idé att störa husse när han tittar på tv för då får han ett tuggben att roa sig med, eller att det är smart att skälla på alla mötande hundar som han egentligen är rädd för, för då går matte över med honom på andra sidan gatan så att han slipper komma för nära.

Oftast handlar hundträning mer om att träna oss själva. I många tillfällen behöver vi tänka om och ändra vårt eget beteende för att kunna ändra hundens beteende. Vi behöver lära oss hur vi ska bete oss för att få hunden att bete sig på ett för oss önskvärt beteende.

Vad är då inlärning? Om man ska definiera inlärning kan man göra det genom att säga att inlärning är en erfarenhetsmässig beteendeförändring. Inlärning handlar om anpassningsförmåga, att individen ska kunna överleva när omgivningen ändrar sig.

När det kommer till inlärning så skiljer man på två typer av inlärning, klassisk och operant inlärning. Detta är inte unikt för hundar, utan alla arter lär på detta sett. Men för att kunna träna sin hund, och se till att denna lär sig det man önskar att den lär sig, kräver det att man kan skilja på dessa två och se fördelarna, men också fällorna, med dem båda.

Midsommar 2014 319c

Klassisk betingning

Klassisk inlärning är inlärning via association. Det vill säga att man lär sig koppla samman två händelser med varandra. Till exempel kan det vara att hunden parat ihop att du tar fram bilnycklarna med att du lämnar honom ensam och därför känner sig väldigt ledsen när han ser bilnycklarna. Det kan också vara att, som för min egen hund Freddy, hunden känner sig hungrig och saliven börjar samla sig i mungipan vid ljudet av knäckebrödsförpackningen som prasslar, eftersom han vet att det oftast leder till en smakbit.

Den här typen av inlärning händer hela tiden i vardagslivet utan att varken vi eller hunden tänker på det, det sker helt enkelt automatiskt. Det är en form för icke-viljestyrd inlärning, hunden behöver inte göra något för att den ska bli ledsen, det är en känsla som dyker upp automatiskt när han ser att du hämtar bilnycklarna.

Och just att det inte styrs av hundens vilja, är en viktig poäng. Allt för ofta blir vi hundägare arga eller besvikna på våra hundar för att de visar opassande känslor för en viss situation, trots att detta ligger utanför hundens kontroll. Den känsla de känner dyker per automatik upp i deras inre, förmodligen för att deras hjärna en gång i tiden kopplat ihop denna situation med en för hunden otäck händelse. Jag har till exempel själv haft en hund som råkade ut för något obehagligt samtidigt som brödrosten poppade upp, och därefter var ofattbart rädd för brödrostar. Det räckte att vi öppnade skåpet där vi förvarade brödrosten för att hon skulle försöka fly i panik.

Man kan också beskriva det som att denna inlärning baseras på en förväntan. Om vi blickar tillbaka till exemplen ovan så handlar det om en förväntan om att bli lämnad ensam när du tar fram bilnycklarna. En förväntan om att det kommer smaka gott när jag prasslar med knäckebrödsförpackningen. Eller en förväntan om obehag när brödrosten tas fram.

Ett annan form för klassisk inlärning är signalinlärning, eller med andra ord, när vi lär hunden olika typer av signaler/kommandon. Det är genom klassisk inlärning som vi får hunden att associera en signal med en handling eller beteende. Till exempel att vi lär hunden att när den hör sitt namn så händer det roliga saker hos matte/husse om den tar kontakt. Eller att om vi säger ”Sitt” så får den en godis om den skjuter ner rumpan i marken.

Något att tänka på när det kommer till signalinlärning är att vi är uppmärksamma på att sätta signal på rätt beteende. När vi vill ha en signal/kommando på ett beteende, är det en god idé att vänta med att lägga på signalen till hunden utför det färdiga beteendet. Annars finns det risk för att hunden inte förstår att det är just det beteendet signalen betyder. Om vi till exempel säger ”Sitt” redan innan hunden kan ”Sitt” och hunden kanske börjar hoppa på oss för att få vårt godis upprepade gånger, finns risken att den kopplar signalen ”Sitt” med att hoppa på oss istället.

En del säger då, men om vi inte säger kommandot, hur ska hunden då veta vad den ska göra?! Då blir jag nyfiken; kan din hund svenska? Nej just det, hundar talar inte svenska och förstår därför inte våra ord förrän vi lärt dem vad de betyder, så att säga ”Sitt” kommer ändå inte ge någon information till hunden förrän vi lärt den vad just ”Sitt” betyder. Istället så är det dina belöningar som berättar för hunden vad den ska göra. Den ska göra det du belönar. Och det kommer den göra.

Förändra förväntningarna

Men vad gör vi när hunden har kopplat två händelser samman som gör att hunden reagerar på ett för oss oönskat sätt? Som i exemplet med min egen hund, att den lärt sig att brödrosten innebär obehag? Kan vi ändra på det på något sätt?

Svaret är ja, oftast kan vi det. Beroende på hur starka reaktioner det skapat hos hunden och hur ihärdiga vi är med träningen. Eftersom klassisk inlärning handlar om förväntan kan vi förändra de förväntningar hunden har på en händelse, från att vara negativa till att vara positiva.

Om jag började servera en hel varmkorv på en tallrik till min hund varje gång jag tog fram brödrosten så är jag ganska så säker på att min hunds förväntan ganska så snart successivt ändrat sig från obehag till smaskens på ingång.

För att ta ett mer praktiskt exempel för de flesta av er; kloklippning. Många hundar har en förväntan om att bli fasthållen och att det ska bli obehagligt när klotången åker fram. För att förändra hundens förväntan kan vi välja att istället para ihop klotången, och efterföljande kloklippning, med något hunden uppskattar. Vår egen hund Dino gillar inte hantering, han alltid ogillat hantering, redan sedan han var valp så det är inte på grund av dåliga erfarenheter. Det är nog en kombination av att han är väldigt nervkänslig och att han är en sprallig hund som helst inte är stilla en sekund längre än han behöver. För att kunna utföra nödvändig pälsvård och kloklippning har jag parat ihop dessa situationer med hans favoritbelöning; leverpastej på tub. Han får endast detta när vi ska klippa klor eller borsta pälsen. Jag lovar er att han är precis lika glad oavsett om jag håller fram klotången, borsten eller leverpastejen. Han är den enda av våra fyra hundar som inte gömmer sig när det är dags för pälsvård utan nästan skriker ”Ta mig, ta mig!”

Ett tredje exempel; om en hund är osäker vid möten med andra hundar och skäller som en tok så är det säkert för att den har en förväntan om att den måste prata med stora bokstäver för att få den andra hunden att inte närma sig. Man kan med mycket ihärdighet och stegvis träning ändra den här hundens förväntan på hundmöten. Om man till exempel varje gång den ser en annan hund på avstånd kastar favoritgodiset på marken framför hunden, kommer den så småningom förhoppningsvis att ha en positiv förväntan på möten med andra hundar.

Odinrally5

Operant betingning 

Operant inlärning är den andra formen av inlärning som är viktig att känna till för att kunna träna sin hund på bästa sätt. Operant inlärning innebär att hunden lär sig ett beteende genom att lista ut vad som funkar och upprepa detta, och lista ut vad som inte funkar, och undvika detta. Med andra ord, ett beteende antingen ökar eller minskar beroende på vilka konsekvenser beteendet får.

Till exempel kan det vara att hunden lär sig att det inte är någon mening att försöka att kasta sig över matskålen innan matte hunnit sätta ner den helt på backen, för då tar matte undan matskålen igen. Istället så lönar det sig att sitta fint och vänta för då sätter matte ner matskålen direkt.

I operant inlärning blir hunden aktiv i sökandet av den optimala lösningen på problemet. Hunden listar ut vad som funkar och upprepar detta, samt undviker det som inte funkade. Till skillnad från klassisk inlärning så är alltså hunden fullt medveten om sitt agerande och kan därför också förstå att olika agerande ger olika konsekvenser.

Positiv förstärkning

Man kan lära hunden nya beteenden på olika sätt. Jag väljer att i min hundträning att i största mån fokusera på de beteenden som jag vill ha och ignorera de beteenden jag inte vill ha. Detta kallas positiv förstärkning och innebär att man tillför en belöning när hunden utför ett önskvärt beteende för att öka sannolikheten att detta beteende upprepas. Ett exempel är att belöna hunden med lek för att den kommer när man kallar på den eftersom det då är större sannolikhet att den kommer nästa gång man kallar. Eller att man ger hunden en tuggben när den ligger fint på sin plats när vi äter middag, istället för att vara runt bordet, för att öka sannolikheten att den ligger fint även i framtiden.

Forskning har visat att både människor och djur lär sig snabbare genom att bli belönade för rätt beteende. Och självklart vill vi använda det som är mest effektivt, eller hur?! Dessutom så bygger det självförtroende hos hunden att få veta att den är duktig istället för att få veta varje gång den råkar göra fel, det skapar en känsla av glädje och lust hos hunden istället för en känsla av obehag som sker vid korrigeringar. Detta stämmer hos oss människor också, alla vill vi väl ha en förälder, en lärare eller en chef som uppmärksammar de saker vi gör bra, och inte bara uppmärksammar när vi råkar glömma soporna, stava fel eller inte inte når upp månadens säljmål.

På mina kurser upplever jag att detta med att fokusera på det rätta beteendet ofta är det som de flesta hundägare har svårast för. Vi vill gärna fokusera på allt som vi inte vill hunden ska göra, alla felaktiga beteenden. Att den inte ska hoppa på oss eller på gäster. Att den inte ska dra i kopplet. Att den inte ska skälla åt andra hundar. Att den inte ska tigga. Och så vidare. Oftast är vi dessutom inte sena med att påpeka för hunden att den gör fel, att den är olydig. Antingen genom skäll eller ännu värre genom fysiska obehag. Oftast glömmer vi det allra viktigaste; berätta för hunden vad vi vill den ska göra istället!

För det är ju faktiskt så, hunden kan inte göra två saker samtidigt. Så om vi lär den att den ska sitta när den hälsar på någon kan den inte hoppa på dem samtidigt. Det är med andra ord bättre att försöka fokusera på hur du vill att din hund ska uppföra sig och belöna när den gör detta, istället för att bara tänka på vad du inte vill den ska göra, och bestraffa detta. Något man inte får glömma är att innan krav kommer det inlärning. Med andra ord; vi kan inte ställa krav på hunden förrän vi vet att den lärt sig vad det är vi vill den ska göra. Om din hund vet att den ska sitta och vänta i entrén när det kommer gäster, och oftast gör det, men glömmer av sig och springer fram och hoppar på gästerna, så får vi såklart bestämt men kärleksfullt berätta det för hunden. Men det är ren orättvisa att skälla på en valp för att den hoppar på gästerna, den vet ju inte vad den ska göra, den är ju bara glad. Lär den vad du vill att den ska göra istället, under lugna och kontrollerade former, på ett sätt så att valpen får möjlighet att göra rätt.

Träningen i praktiken

När jag jobbar med positiv förstärkning eller med belöningsbaserad hundträning så ställer det krav på mig som hundtränare eller hundägare. Det är viktigt att lägga upp träningen på ett sätt så att hunden har en möjlighet att göra rätt och jag får en möjlighet att belöna. Det är viktigt att man börjar lätt och sedan successivt göra det svårare för hunden efterhand, så får man små steg att belöna mot slutbeteendet.

Till exempel om vi vill lära hunden att gå fint i koppel så kan vi inte förvänta att den ska kunna gå kloss på vänster sida med löst koppel förbi alla andra hundar och i alla olika miljöer direkt. Istället får vi börja lättare, kanske hemma i vardagsrummet där det inte finns andra hundar eller andra störningar. Vi kanske inte kan förvänta oss att hunden är vid vår sida hela tiden och nöja oss med att hunden följer oss i slakt koppel och belöna detta till att börja med. Vi kanske bara kan gå 5 meter, inte en hel promenad på 10-15 minuter. När hunden klarar dessa babysteg kan man successivt öka svårigheterna, en i taget, för att till slut få det beteende man önskar.

Något som jag aldrig kan säga för ofta; låt hunden tänka själv. Låt hunden få prova sig fram till vad som funkar och vad som inte funkar. Ditt jobb är bara att berätta vad som är rätt genom att belöna detta. Ignorera alla felaktiga försök från hundens sida. Så länge du belönar vad du vill ha, så får du vad du vill ha. Övriga beteenden kommer bli mindre förekommande så länge de inte belönas. Något som vi gärna vill är att locka och visa hunden för att få den att göra rätt beteende. Detta gagnar inte inlärningen. Vi kanske får huden att göra rätt beteende, men förstår den egentligen vad den gjorde? Kan den upprepa beteendet igen utan lockande och visningar från vår sida?

Jag brukar dra paralleller till att hitta vägen när vi kör bil. Om vi åker efter en annan bil eller kör efter en GPS så kommer vi bara härma bilen framför oss respektive svänga när rösten säger det. Vi gör vad vi blir visade eller tillsagda, men tänker inte nämnvärt över vägen. Nästa gång vi ska köra samma väg så blir det svårt, vi var inte uppmärksamma på i vilken korsning vi svängde och hur omgivningarna såg ut. Men om vi får hitta vägen på egen hand genom att läsa en vägbeskrivning eller titta på en karta så blir vi mer medvetna om hur vi kör, vi granskar omgivningarna så att vi inte missar vägen vi ska svänga in på. Vi kommer ha mycket godare chanser att hitta redan nästa gång vi ska köra till samma ställe.

Samma sak är det med hundträningen, om vi visar och lockar hunden till att lägga sig eller gå mellan slalompinnarna så följer den bara vår hand och tänker förmodligen inte på så mycket mer än godiset i handen eller fickan. Om den däremot får tänka själv och prova sig fram så kopplar den på hjärnan, vet vad den gör och får en djupare förståelse för vilket beteende som vi faktiskt belönar den för. Den kommer sedan att kunna upprepa detta beteende igen för att få ytterligare belöning.

Men som sagt, det ställer lite krav på oss att träna hund. Vår timing på belöningen är viktig, vi får nämligen vad vi belönar. Om vi belönar det vi vill ha så får vi det. Om vi däremot råkar belönar något vi inte vill ha så får vi förmodligen inte helt det beteende som vi tänkt oss. Om vi tränar sitt men serverar godiset varje gång hunden hoppar upp på oss för att få sitt godis så är det det vi belönar och kommer förmodligen få en väldigt hoppig hund hädanefter. Om hunden har ett beteende som inte är önskvärt, fundera på om det är något som belönar beteendet, antingen du själv, någon annan eller något i omgivningen, och se om du kan ta bort belöningen. Ett beteende som inte belönas kommer att upprepas mer och mer sällan för att till slut försvinna. Hundar gör det som lönar sig. Sen finns det beteende som kan vara självbelönande, till exempel så är skällande väldigt självbelönande för hundar som gillar att lyssna på sin egen röst och därför ett svårt beteende att träna bort.

Odinomvantlockande

När hunden gör fel

I de allra flesta tillfällen händer det inget när mina hundar gör fel. Jag ignorerar det och inväntar rätt beteende och belönar detta. Hunden kommer upprepa det rätta beteendet och det felaktiga beteendet kommer successivt att minska. Det kan vara att jag tränar sitt och att hunden inte sätter sig men istället hoppar på mig, lägger sig eller liknande. Jag väntar ut den tills att den till slut förhoppningsvis provar att sitta ner och belönar detta. Det kan också vara att jag gjort det lite för svårt och behöver göra det lite lättare, eller att hunden behöver en paus.

I andra fall är det önskvärt att markera att ett beteende är felaktigt och då är oftast det effektivaste sättet att ta bort det hunden vill ha. Med andra ord ta bort det som belönar beteendet, för att minska sannolikheten att hunden upprepar det felaktiga beteendet. Detta kallas utebliven belöning eller negativ bestraffning och skapar en känsla av besvikelse och eventuellt frustration hos hunden.

Till exempel så kan jag ta bort min uppmärksamhet genom att ignorera hunden och vända mig om, om det är att hunden hoppar och stimmar för att hälsa när jag kommer hem från jobbet. Det är ju uppmärksamhet den söker så om jag skäller på den får den det den vill ha, även om det är i en annan form. Men om jag ignorerar hunden så tar jag bort det som förstärker beteendet. Om hunden lugnar sig är jag däremot snabb med att belöna genom klapp och kel och kanske någon godbit. Igen så är det viktigt att om man använder denna form för korrigering så måste man också komma ihåg att berätta för hunden vad man vill, vad den gör rätt.

Ett annat exempel är att om hunden försöker ta maten i matskålen innan jag säger mitt kommando ”varsågod” så tar jag upp skålen igen. Belöningen för att sitta och vänta på signal är ju maten, så om denna tas bort så försvinner belöningen. När hunden sätter sig ner igen så får den ett nytt försök och om den sitter kvar blir den belönad med ”varsågod”.

Styr belöningarna, inte hunden. På så sätt får du ett effektivt sätt att träna din hund samtidigt som du får en trygg, glad och självsäker hund med tillit till dig som ägare. 

cropped-freddyrally8.jpg

Får jag inte lov att säga nej?

Jag undviker positiv bestraffning i min hundträning. Positiv bestraffning innebär att man tillför obehag av något slag för att minska sannolikheten att hunden upprepar beteendet. Bestraffning kan handla om allt från en tillsägning till att hunden får stryk.

Anledningen att jag undviker positiva straff i största möjliga mån i min hundhållning är för att det skapar en obehagskänsla hos hunden och därför varken leder till en bra kontakt med hunden eller bygger den goda relation jag vill ha med min hund. Jag vill fokusera på det jag vill att min hund ska göra, inte på vad den inte ska göra. På samma sätt som jag vill vara optimist och inte pessimist i övriga livet. Det gör hundträningen enklare och roligare både för mig och min hund.

Studier visar dessutom att om hunden tränas genom bestraffning och fysiska korrigeringar så ökar hundens aggressiva beteenden avsevärt. Ju mer man bestraffar den, ju mer aggressiva beteende ses och en större risk för problembeteenden kan ses.

Med det sagt; självklart får man lov att säga nej till sin hund, och att bli arg på hunden! Jag blir arg på mina hundar, och jag säger åt dem på skarpen ibland. Aldrig med fysiska obehag, utan jag skäller på dem på samma sätt som föräldrar skäller på sina barn efter att de blivit fruktansvärt rädda för att det kunde blivit förödande konsekvenser. Till exempel när barnet springer iväg och föräldrarna inte hittar barnet och därför hinner att få panik innan det skrattande barnet tittar fram bakom något träd.

Med andra ord, om mina hundar ska få veta att de gjort fel så ska det vara befogat. Till exempel för att hunden utsätter sig eller någon annan för fara. Jag blir inte arg på min hund för att den inte förstår när jag ska lära den att gå fint i koppel eller stanna kvar i starten i agilityn. För helt ärligt, det är ju mitt ansvar att lära min hund det jag önskar av den. Jag kan inte skälla på hunden för att jag inte tränat den ordentligt. Då får jag bita i det sura äpplet och träna mer.

När jag skäller på mina hundar så försöker jag skälla på längden och inte på höjden. Det ska förstås som att om vi tänker att vi ska bestraffa hunden en gång ordentligt, och detta inte hjälper så kommer vi förmodligen försöka ta i ännu mer nästa gång, och ännu mer nästa gång. Risken är stor att vi någonstans där passerar en gräns för vad som är okej utan att påverka relationen till hunden, även om vi egentligen inte vill eller hade tänkt göra det från början. Om vi istället försöker skälla på längden så behöver vi aldrig ta i mer än nödvändigt, bara dra ut på det längre. T.ex. skälla länge efter hyss istället för att ta till fysiska obehag.

Dessutom så handlar det igen om att lära hunden vad vi vill. Lär in ett förbudsord som till exempel ”nej” som hunden förstår betyder att den ska avbryta vad den gör eller hade tänkt göra såsom springa fram till någon eller äta något olämpligt på promenaden. Men tänk på att lära först och att kraven kommer först när hunden kan vad som förväntas av den.

Hoppas att ni har fått en inblick i hur hundar lär och tips och idéer om hur du kan träna din hund och samtidigt få en god relation till din hund.

Lycka till med er träning!