::: AgilidA :::

team up with your dog


1 kommentar

Starten – mer än ett beteende

Agilitystarter är alltid en utmaning. I alla fall om man har en hund som älskar agility. Alla hundar vi har haft har haft bristfälliga starter, alla har också älskat agility. Är det då en godtagbar ursäkt. Självklart inte. Jag har tänkt på starten som vilken stadgeövning som möjligt. Om hunden kan sitta kvar med störningar så kan den det även i agilitysammanhang. För många hundar är det så, men absolut inte för alla. Många hundar sitter kvar perfekt i alla situationer utom i agilitystarten, kanske till och med endast i tävlingssituationer där stressnivån höjs ytterligare några nivåer.

Många nödlösningar finns. Att alltid starta tillsammans med hunden. Att backa bort från hunden så att man ser om hunden startar. Att sätta hunden på sådant avstånd från första hindret att man förhoppningsvis hinner en bit innan hunden startar. Och säkert en massa andra sätt som jag inte kommer på just nu. Men även om man till exempel önskar att starta med sin hund vid vissa tillfällen så finns det absolut många tillfällen då det är näst intill omöjligt att kommunicera till hunden vart den ska om man inte har möjlighet att ligga steget före. Alla bör alltså sträva efter ett säker startbeteende att använda sig av när omständigheterna kräver det.

Jag har funderat väldigt mycket sista veckan på det här med startbeteende. Jag har nämligen just läst Susan Garretts tankar kring det hela och verkligen fått upp ögonen för vad det är jag – och många med mig – gjort fel. Jag har sett på agilitystarten som ett beteende snarare än en kedja av beteenden. Och förståelsen för detta är verkligen a och o för att få till säkra agilitystarter och för att träna bort eventuella problem.

Yoga är en extremt otålig dam och jag kan mycket väl tänka mig att agilitystarterna blir en utmaning. Men hon har också en väldigt envis matte så vi kommer få till dem också är jag övertygad om. Men då gäller det att målbild av hur mina agilitystarter ska se ut. Att jag bryter upp starten i dess olika delar och får en startrutin som är fungerande och ger ett förväntansfullt fokus inför kommande uppgift. Starten är otroligt viktig för vad man presterar på banan. Om starten är konfliktfylld och höjer både förarens och hundens stressnivå är det väldigt svårt att få bra förutsättningar för att prestera väl inne på banan. Att lägga fokus på en riktigt bra startrutin kommer vara väl investerad tid och energi.

Startbeteendet är som sagt egentligen en kedja av beteenden. Det innebär att varje nytt beteende i kedjan kommer att förstärka förgående beteende. Att hunden får fortsätta kedjan kommer vara förstärkande för det beteende som hunden utför. Detta är essentiellt för att kunna forma ett startbeteende som vi är nöjda med. Varje beteende i kedjan måste uppfylla våra kriterier för att vi ska fortsätta kedjan. Om inte ska vi börja om från början. På så sätt blir det aldrig lönsamt för hunden att inte följa kriterierna, eftersom det alltid leder till att det tar längre tid för hunden att få sin belöning – att få springa agility.

Det innebär också att vi inte behöver gå tillbaka och belöna hunden hela tiden, istället så belönas hunden genom att kedjan fortsätter. Det hunden allra helst vill är att få starta, så den får jackpottbelöning varje gång den gör hela kedjan rätt. Och varje gång den gör varje enskilt beteende i kedjan rätt så fortsätter vi kedjan varför jackpottbelöningen kommer närmre och närmre – vilket också är förstärkande för hunden.

Kedjan av beteenden:

  • Innan: Innan vi är redo att röra oss in mot starten så önskar jag en rutin som skapar rätt sinnesställning hos hunden. För en hund som Yoga som lätt går upp i stress och tappar koncentrationen så blir det att bygga upp en rutin som innehåller övningar som handlar om fokus och kontakt. Det kan vara signaldiskriminering, stadgeövningar, kontaktövningar och så vidare. Har man istället en hund som naturligt är lugn och behöver komma upp i stressnivå så ser startrutinen såklart annorlunda ut. Här pratar vi om tricks som ökar aktiviteten, om övningar i explosivitet och om att bygga upp förväntan på olika sätt.
  • Entrén: Jag och hunden rör oss tillsammans mot vår position framför första hindret. Detta är ofta något som förbises, men ack så viktigt. För redan här lägger vi grunden för ett bra samarbete på agilityplanen. Vilket beteende vill vi att hunden ska ha? Ska den gå fotgående vid vår sida? Ska den söka ögonkontakt? Ska den söka blicken mot första hindret? Hur ser denna del i kedjan ut för tillfället? Luktar hunden i marken? Har hunden blicken fokuserad på publik eller andra hundar? Skäller och drar den i kopplet? Du bestämmer själv vilka kriterier du vill ha men försök vara tydlig med vad du önskar. Belöna hunden när den gör rätt genom att gå vidare i kedjan. Om det blir fel så börjar du om. Det vill säga att du går ett varv extra tillbaka. Först när hunden uppvisar det beteende som du önskar går du vidare till positioneringen.
  • Positionering: Nästa del i kedjan är att ta av hunden kopplet och att hunden intar startposition. Hur denna ser ut varierar, en del önskar att hunden placerar sig mellan förarens ben, andra låter hunden inta positionen vid sidan. Det är också olika om man önskar att hunden står upp, ligger ner eller sitter. Så om du är nöjd med hur entrén såg ut så är det bara att gå vidare med att ta av kopplet och ge hunden signal om att inta önskad position. Självklart måste hunden ha lärt sig denna del separat först. Jag håller för tillfället på att träna Yoga att sätta sig ner mellan mina ben, att sitta kvar samt att fokusera framåt på utlagt föremål/hinder. Målbilden är sedan att positioneringen ser ut som så att Yoga sätter sig mellan mina ben och fokuserar framåt på första hindret. Igen gäller det om man är nöjd med hundens beteende så fortsätter kedjan, medan om man inte är nöjd så börjar man om. Det vill säga sätter på kopplet och går några steg innan hunden får en ny chans.
  • Förarens placering: Därefter är det dags att jag som förare rör mig dit jag önskar. Det kan vara tala om ett halvt steg till sidan om jag önskar att starta med hunden men det kan också röra sig om en längre sträcka in på banan. Som förare ska man kunna röra sig utan stress och med vetskap att hunden väntar in sin startsignal. Självklart får detta byggas upp i små steg, kanske man inte lämnar hunden mer än något steg i början, det viktigaste är att det är lugnt och kontrollerat. Man ska kunna gå ut till sin placering och fundera lite på om man står rätt utan att hunden startar. Det är heller inte meningen att man ska behöva ha koll på hunden hela tiden, utan här handlar det om att man som förare ska kunna välja bästa placering och förbereda sig mentalt för loppet. Det är viktigt att man inte upprepar signaler såsom ”stanna”, ”sitt kvar” etc. Det ska inte behövas om hunden kan sitt startbeteende. Dessutom måste man vara medveten om att alla signaler belönar det hunden för tillfället gör. Om man kommenderar ”Stanna!” varje gång hunden rör sig något steg så belönar man hunden för att den rör sig framåt. Istället gäller det att vara konsekvent, gå tillbaka och börja om. Det kommer vara otroligt drygt för hunden att du ännu en gång ska sätta på koppel, gå ett litet varv, gå tillbaka till position, positionera hunden samt gå ut och placera dig innan den får en ny chans att starta. Mycket mer effektivt!
  • Startsignal: Sista steget i kedjan är att ge hunden sin startsignal. Denna ges ENDAST om man är nöjd med det hunden gör. Personligen vill jag att hunden ska sitta tyst och still, sitta balanserat med vikten förskjutet bakåt samt med blicken fäst på första hindret. Först då ger jag min startsignal. Jag vill inte att hunden ska trampa med framtassarna, rycka med rumpan, krypa framåt, skälla, titta på annat håll, nosa i marken etc. Ta dig tid att ta ett djupt andetag, titta bak på hunden och fundera på om du gillar vad du ser. Det ska inte vara så att du skyndar dig att ge startsignal så att hunden inte hinner tjuvstarta, det bygger bara stress hos dig och hunden. Startar hunden eller reser sig innan du gett signal? Börja om – inga genvägar.

Sammanfattningsvis så tror jag att många kan bli hjälpta av att ta en stund för att fundera – och helst skriva ner – hur just era startrutiner ser ut. Hur vill ni att de ska se ut? Vilka olika delar ingår i kedjan och fortsätter du även om du inte är nöjd med förgående beteende? Om du gör en målbild av hur du vill att de olika delarna ska se ut och bilda en perfekt startkedja, så har du något att jobba emot. Om du inte vet hur det ska se ut, hur ska då hunden veta vad den ska göra? Konsekvens och rutiner är a och o. Lycka till – nu börjar snart tävlingssäsongen! 😀

Glada hälsningar Ida

 

Annonser


2 kommentarer

Grundträningen i agility – vad den går ut på och varför det är viktigt!

hemsidaagilityfoundations

Grundträning är bland det roligaste man kan ägna sig åt. Jag älskar grundträning. I Canis Hundskola pratar man mycket om grundfärdigheter och det älskar jag. Tanken att hunden ska kunna grundfärdigheterna innan man går vidare till momentträning i lydnad är självklar för mig numera.

Grundfärdighetsträning har blivit stort innanför tävlingslydnaden. Nu har jag börjat nosa nyfiket på rallylydnad och även här ser vi en del fokus på grundfärdigheter.

Min huvudgren är ju dock agility. I agilityn är det nog så viktigt att fokusera på grundträningen. Något som faktiskt inte är helt ovanligt att man hoppar över. Man vill börja träna på hinder och handling och banor så fort som möjligt.

Jag vet för jag har gjort likadant själv. Just därför är jag oändligt tacksam att jag fått in min fot i Canis Hundskola och fått ett nytänkande när det kommer till hundträning. För man har allt att vinna på att träna in grunderna ordentligt – och även mycket att förlora  på att slarva med denna träning.

Vad innebär egentligen grundträning när det kommer till agility? 

För det första så finns det en sak som jag värdesätter otroligt högt, lek- och belöningsutveckling. Det är a och o för att få en hund med driv i och som är motiverad att jobba med dig. Belöningarna är motorn i träningen och motor är just vad man behöver till agilityn.

När detta är på plats, det vill säga att vi har en hund som älskar sina belöningar och älskar att leka med dig. Då är vi redo att börja gå vidare i vår träning.

Då kan man fundera på vad en agilityhund behöver bemästra. Bortsett från driv och fart så finns det en annan sak som en duktig agilityhund besitter och det är kroppskontroll. Det är först de sista året som jag har förstått vikten av denna viktiga grundfärdighet. Agilityhundar ska forcera banan samtidigt som de ska full kontroll på sin kropp och det är inte något som kommer per automatik. Jag vet för jag har en stor klumpeduns till hund med noll kroppskontroll och som inte alls har styr på kroppen, bara farten. Självklart kommer vi ingenstans i vår agilitykarriär. Vi har ju missat att träna något av det viktigaste, han vet inte att han har en bakdel också. Så något jag lägger stor vikt vid i grundträningen för en agilityhund är just kroppskontroll.

Dinoelefant

Vad måste mer en duktig agilityhund kunna? Något som blivit väldigt uppenbart för mig sedan vi fick Dino är att en agilityhund måste klara att underlaget rör på sig och att saker låter och smäller. Dels har vi gungan/vippen som både rör sig och smäller. En hund som inte lär sig att älska detta kommer förmodligen aldrig nå toppen. Dessutom om vi tänker oss en agilitytävling så innehåller den fladdrande tältdukar, dönande högtalare och högljudda människor. I grundträningen så föredrar jag att man tränar detta långt från agilitybanan. Gärna hemma på köksgolvet till att börja med, målet är att lära hunden älska ljud och rörelse, och att skapa detta på egen hand. Lyckas vi med detta så är gungbrädan sedan en piece of a cake. Dino är extremt ljudkänslig och vi har därför en lång resa framför oss. Men vi har alla förutsättningar att lyckas med en bra grundträning.

Fart och driv har vi redan konstaterat att det är viktigt, men det är inte tillräckligt med en hund som är driven och snabb. Hunden måste även ha stadga och självkontroll för att klara starter och kontaktfält till exempel. Därför är även detta något man behöver fokusera på i sin grundträning.

cropped-odinomvantlockande.jpg

Något av det som agilityn består av mest är hopphinder. Därför är en god hoppteknik en bra idé att fokusera på också. Här måste jag erkänna att min kunskap är bristande, hoppteknik är svårt. Men jag tror absolut att man tjänar på i längden att sätta sig in i hoppteknik-tänkandet och träna hoppteknik med sin hund emellanåt.

cropped-midsommar-2014-205.jpg

Sist men inte minst har vi det som många faktiskt ägnar sig en del åt innan de börjar träna på hinder, det vill säga torrhandling. Torrhandling innebär att man tränar på handlingsmanövrar utan agilityhinder. Man kan förslagsvis träna på cirkelträning, framförbyten och bakombyten. En god kunskap för detta redan innan man blandar in hinder gör allt så mycket enklare. Min erfarenhet är dock att just torrhandling är många duktiga på att träna.

Lekamera

 

Med andra ord så finns det många grundfärdigheter som en agilityhund bör besitta innan man går över på att träna på hinder och handling med hinder. Tyvärr upplever jag att många hoppar över detta viktiga steg med grundfärdigheter, vilket är synd, jag är övertygad om att förutsättningarna för att ens hund blir en riktigt duktig agilityhund ligger i hur noggrann man är med grundträningen.

Om du är nyfiken på grundträning för agility så kommer jag att instruera i en förberedande agilitykurs – Agility Foundations – i höst och det finns ännu platser kvar. 🙂