::: AgilidA :::

team up with your dog


Lämna en kommentar

Efter regn kommer solsken!

Jag ska inte undanhålla att de sista veckorna har varit hårda. Valplivet med Yoga har varit slitigt och jag har varit uppgiven och orkeslös många gånger. Värst var det för en vecka sedan då jag bröt ihop efter en mardrömspromenad med en skällande, bitande och allmänt odräglig liten valp. Jag var så mentalt utmattad och trött att jag inte kunde hålla ihop helt. Jag var helt slutkörd helt enkelt. Rädslan för att gå in i väggen igen låg i bakhuvudet och faktumet att jag inte kunnat koppla av på 2 månader hade gjort sitt.

Men sen vände det. Den sista veckan har allting förändrats. Jag har sett en stor skillnad på Yoga. Hon är lugnare, mindre skällig och uppspelt och dessutom mer gosig. I morse låg vi en timme och gosade i sängen, det har aldrig hänt förr. Hon har inte haft tålamodet eller önskan att kela eller söka närhet till mig överhuvudtaget. Men i morse ville hon ligga nära och pussa på mig, småtugga också såklart men på ett gosigt sätt. Det var ren och skär lycka det. Att kunna ligga och mysa ihop med sin hund är ju det bästa, och jag hoppas verkligen det kommer fler stunder som dessa.

Nu undrar ni såklart vad jag gjort annorlunda för att märka sådan här skillnad? Jag har fått goda råd av hundtränaren Kickan Nikolic på K9 Education som jag har följt. Kickan har länge varit en förebild och jag värderar hennes kunskap och erfarenhet så högt och jag märker skillnad direkt när jag följer hennes råd och tips. Vi har diskuterat mycket hur vi ska få Yoga mer balanserad och kunna slappna av mer.

Fokus har handlat om att passivitet ska vara ett önskvärt beteende och något som belönas. Här gäller det att inte skilja på vardag och träning. I träning kan passivitet handla om att hunden ska vara lugn för att få lov att springa efter leksaken eller påbörja en övning men i vardagen är passiviteten ännu viktigare. Här handlar det om att lugna beteenden såsom att hon ligger och vilar på sin plats ger belöningar såsom en gåtur, ett träningspass, mat, ett tuggben och så vidare.

Jag har gjort några förändringar i vardagen som jag tror har gjort stor skillnad:

  • Jag har belönat passivitet med aktivitet. Yoga älskar lek och bus och därför har jag använt detta som belöning. Jag tänkte innan att jag ville belöna med passiva belöningar för att skapa lugn hos henne men det blev nästan motsatt effekt. Frustrationen och leklusten blev bara starkare. Nu känns hon mer nöjd och klarar av att vara lugn för att hon vet att hon kommer att få vara busig och aktiv också.
  • Promenaderna är en stor nyckel till det hela.
    • Jag har lagt mindre fokus på att hon ska vara lös och ”springa av sig” och istället lagt in lek och träningsstunder under promenaderna. Tidigare så försökte jag gå en runda i skogsdungen direkt på morgonen för att hon skulle kunna vara lös och rasta av sig. Men numera så går jag inte så långt hemifrån och kör lite lekövningar istället på morgonkvisten. Även på de andra promenaderna lägger jag in en hel del lek. När hon gått lugnt och fint ett tag så tar jag fram leksaken och kör ett lekpass. Sedan återgår vi till lugn promenad igen.
    • En annan förändring på promenaderna är att jag har lagt till fysisk korrigering när hon antingen skäller eller biter i mig. Jag är tyst men tar tag i hennes sele och väntar ut att hon ska vara lugn. Jag släpper sedan och går sedan vidare som om ingenting. Ingen hård korrigering med andra ord men än så länge så har det varit effektivt, hon förstår att beteendet inte accepteras och efter en vecka har jag sett stor förbättring!
    • Jag belönar mindre ofta på promenaderna. Tidigare så var jag rena godismaskinen och så fort Yoga gick vid sidan och tittade på mig så belönade jag. Men det resulterade i att belöningsförväntan blev för hög och hon gick mest och tittade på mig hela tiden, och frustrationsskall kom som ett brev på posten när belöningen inte kom. Jag belönar henne fortsatt men inte alls lika mycket och det har varit effektivt. Hon går och luktar och kollar in grejer men checkar in hos mig genom att gå vid sidan och söka ögonkontakt lite då och då. Ibland resulterar det i att hon får ett beröm, ibland en godbit, ibland en lekstund, ibland inte mer än ett ögonkast.
  • Inomhus så leker jag burlekar minst ett pass om dagen.
    • Träning: Jag övar på självkontroll genom att låta henne gå in i buren och stanna där (med öppen dörr) trots att jag lockar med belöningar utanför, hon blir belönad när hon stannar kvar liggandes med alla kroppsdelar inuti buren. Ibland får hon frisignal och kan komma ut och leka lite med leksakerna.
    • Avslappning: Vi börjar med att träna som ovan beskrivet och sedan så avslutar vi med att hon stannar i buren. Hon får ett tuggben eller dylikt, jag stänger dörren och så får hon ligga och gnaga en stund och sedan vila en stund.

Det är alltså dessa förändringar jag gjort senaste veckan och för första gången så känner jag att jag och Yoga är ett team. Det känns som vi jobbar åt samma håll (oftast åtminstone) och att vi äntligen njuter av varandras sällskap. För första gången på 2 månader så njuter jag av att ha valp. Hon blir dessutom sötare och sötare för varje dag som går. Vi får väl se hur länge det varar dock – sheltietonåringar brukar sällan vara så speciellt vackra…

Och som bonus har hon varit rumsren i över 2 veckor nu. Inte en enda liten olycka har hänt inomhus och då har hon ändå börjat sova utan bur på nätterna. Och hon har inte ens fyllt 4 månader. Envisheten från min sida har gett utdelning ser det ut som. Nu håller jag tummarna för att rumsrenheten håller i sig. 🙂

Så det är en glad (om än fortsatt trött) matte som skriver idag. Jag är framförallt tacksam för att jag har fått en så otroligt härlig valp från kennel Brainpool’s samt att jag har en duktig hundtränare som vägleder mig. 😀

Annonser


Lämna en kommentar

Det finns viktigare saker än trix

Yoga är nu 11,5 vecka gammal och växer så det knakar. Vi var på tävling igår och kollade in omgivningarna och hälsade på uppfödaren, det var otroligt kul att se hur denna unga tjej traskade omkring bland massor av hundar och människor utan några hämningar alls. Jag fick en fråga ställd flera gånger under dagen; vad tror jag, blir hon small eller medium? Vad jag tror är egentligen inte relevant för detta är ju något som man inte kan påverka det minsta, hon blir vad hon blir. 😉

En annan fråga som jag fått flera gånger sista tiden är vilka trix jag tränar på med Yoga. Svaret är enkelt: inga!

Det är lite en trend och nästan en hets i vissa kretsar att lära sin valp så många trix som möjligt. En 12-veckors valp som kan en massa häftiga trix är såklart imponerande men en 12-veckors valp som är trygg i olika miljöer, börjar bli rumsren, klarar av att vara ensam kortare stunder, kan sova och koppla av i bilburen, som kommer när man kallar på den och som kan visa självbehärskning runt saker den vill ha är för mig mycket mer imponerande.

Så jag väljer att inte trixträna alls första tiden med valpen. Jag vet att Yoga skulle kunna lära sig en massa roliga trix lekande lätt men tiden som det tar att träna trix lägger jag på annat. Jag kanske väljer att ta en busstur eller att gå till skateboardparken för miljöträning. Saker som jag tycker är viktigare. Socialiseringperioden är som starkast före 3 månader och det är då vi har störst chans att få valpen familjär med allt som ska vara en del av vardagen. Så det är nu eller aldrig. Trix kan man alltid lära in senare så länge hunden har fått en generell förståelse för inlärningens principer.

Mitt råd är att inte ha för bråttom. Jag vet att vi agilitynördar alltid tänker agility och är ivriga att komma igång med agilityträningen så fort som möjligt. Men varför denna brådska? Hunden är först tävlingsklar tidigast vid 18 månaders ålder och med rätt träning så behöver man inte börja med agilitygrunderna förrän vid 5-8 månaders ålder. Det finns mest troligt viktigare saker att fokusera på först, för hunden är trots allt en familjemedlem först och främst. Det är vardagen som vi måste lägga fokus på till att börja med, vi har igen det i det långa loppet.

När jag säger att jag inte tränar trix betyder det inte att jag inte tränar alls. Jag tränar små pass dagligen, ofta i samband med måltid och på kvällarna efter jobbet.

Exempel på vad vi tränar på:

  • Burlekar – det vill säga att hon ska gilla sin bur, slappna av här inne och stanna kvar tills tillåtelse att gå ut ges (dörren öppen).
  • Självbehärskning – det vill säga att hon förstå principen att man måste avstå för att få. Hon ska inte kasta sig över allt hon vill ha utan lära sig att det alltid är mer lönsamt att behärska sig.
  • Hantering – vi tränar en hel del på att hon ska slappna av i min famn (hon gillar inte att bli fasthållen) och att jag ska kunna undersöka och göra saker med henne såsom att klippa klor och dylikt.
  • Passivitet – att hon ska kunna gå från aktivitet till passivitet.
  • Lekutveckling – Lek stärker relationen och skapar en bra träningskompis för framtiden. Många grundprinciper kan läras in i lekutvecklingen. Just för tillfället jobbar vi mycket med att komma tillbaka med leksaken, att kunna skifta mellan matbelöning och lekbelöning och att det är belöningen som jag valt som gäller för tillfället.
  • Sätta på sig selen – Yoga har börjat undgå sin sele då hon inte gillar när den dras över huvudet så vi har börjat träna på att hon själv sticker in huvudet i selen när den ska på.
  • Lek på olika underlag, bland annat underlag som rör sig eller känns konstigt under tassarna.
  • Skramla-övningar. Det vill säga att hon själv ska producera ljud för belöning för att förebygga ljudrädsla.

Med andra ord, det finns massor att träna på som ger hjärngympa för lilla valpen och som ger kroppskontroll och förståelse för viktiga inlärningsprinciper. Till exempel så har jag alltid belöningen på golvet och tränar därmed ”It’s yer choice” vid varje träningstillfälle. Yoga väljer att träna för sin belöning istället för att ta den på golvet, oavsett om det är mat eller leksak, hon har lärt sig att det är det som är mest lönsamt och roligast. Jag använder dessutom mycket shaping, det vill säga att jag låter Yoga lista ut själv vad som ger belöning och formar fram slutbeteendet. Så även om vi inte trixtränar så tränar jag övningar som ger självförtroende, initiativförmåga, kroppskontroll och självbehärskning. Fyra viktiga grundstenar för framtiden.

Så vi tränar på för fullt. Yoga kan inga trix men hon blir förhoppningsvis en trygg, stabil och självsäker hund som lär sig att anpassa sig till min vardag samtidigt som hon får alla grundprinciperna för vidare träning. Det är iallafall målet! 😀