Jag och min hund – om relationen med vår hund

Jag har tänkt skriva detta inlägg länge, detta är nämligen något jag reflekterar över dagligen. Hur vill jag att relationen med min hund ska vara? Jag tycker det är viktigt att reflektera över detta och faktiskt försöka leva efter att uppnå denna relation till sin hund. För vad innebär det att ha en god relation till sin hund? Jag tror det finns lika många svar som det finns hundägare. Och det är en självklarhet att man själv får lov att forma vilken relation man vill ha till sin hund.

För mig bygger en god relation mellan hund och ägare på trygghet, kommunikation och självklart kärlek. Trygghet är den viktigaste grundstenen i relationen i min mening. Hunden är först och främst min familjemedlem och jag vill vara en trygg förälder till min hund.

Förälder?! Hur menar jag då? Med det menar jag inte att jag förmänskligar hunden på något sätt men att jag helt enkelt är samma trygga, självklara och kärleksfulla ledare för min hund som en mamma eller pappa är till sitt barn.

Uppfostrar vi våra hundar med samma kärleksfulla omsorg som vi gör med vår barn, då är vi på rätt spår!

Ledarskap

Och då kom vi in på ledarskap helt plötsligt. Ett ord som har helt olika betydelse för olika människor. En del ser ledarskap i hundsammanhang som något dåligt, andra som något positivt. Så låt mig förklara mina tankar om ledarskap.

Vi kan börja med att dra paralleller till vargflocken. Vargflocken påminner faktiskt väldigt mycket om våra mänskliga familjer. Flocken leds av ett föräldrapar och sedan består resterande del av flocken av deras valpar från olika kullar, eventuellt också någon moster eller farbror som vuxna medhjälpare.

Hur leder då det vuxna föräldraparet flocken? Precis som mänskliga föräldrar leder sina familjer; deras viktigaste uppgift är att skapa trygghet omkring sig. Det är sällsynt av ledarna uppvisar aggression av något slag och om de gör är det nästan uteslutande i samband med konflikter, till exempel vid konkurrens om viktiga resurser. Aggression riskerar att splittra flocken, varför det undviks i största mån. En annan viktig uppgift för det ledande föräldraparet är att ta initiativ till aktiviteter, även om grupplivet är dynamisk och ledarna inte tar alla beslut och inleder alla aktiviteter. Ungefär som i våra familjer med andra ord, oftast är det föräldrarna som tar initiativet till olika aktiviteter men även barnen kan bestämma ibland vad som ska hända.

När vi pratar om ledare så tänker vi ofta som någon som står över resten av gruppen och bestämmer allt. Men det är inte hela sanningen. För det är skillnad på en auktoritär ledare, som hävdar sin ensamrätt till maktutövning, och en auktoritativ ledare som blir trodd på grund av sin ställning och sakkunskap. Den sistnämnda passar in på flockledarna i vargflocken, de ses som ledare av flocken för att de sitter på mycket erfarenhet och därmed skapar en trygghet i flocken.

Okej, om vi nu ska överföra detta till vår relation med hunden. Vilken typ av ledare vill du vara till din hund? Vill du vara en auktoritär ledare som visar med hela handen och bestämmer vartenda liten detalj i hundens liv? Vill du att hunden ska följa dig för att den är rädd för vilka konsekvenser det kan medföra att inte följa dina direktiv. Jag vet inte om du har haft en sådan chef, men jag kan lova dig att det inte skapar trygghet. Tvärtom känner man sig osäker, nedstämd och tappar motivationen till att arbeta.

Eller vill du vara en auktoritativ ledare som är lugn, tolerant, förtroendeingivande och inger din hund med trygghet? Som ställer krav och har regler, men som hellre uppmuntrar än straffar när det inte blev helt som det var tänkt? Som hunden själv väljer att följa för att du är full med resurser och att det därför lönar sig? Har du haft en sådan chef någon gång? Som inte bara påtalar de gånger man inte når upp till resultaten, utan som istället uppmärksammar en när man gjort något bra. Man känner sig trygg och sporrad att fortsätta kämpa för att nå ännu större framgångar.

De flesta kan få en hund att lyda, men bara en god ledare kan få en hund att vilja lyda.

Att vara en god ledare för sin hund

De flesta av oss vill vara det sistnämnda; en trygg ledare som hunden självmant väljer att följa då den vinner på det. Men hur blir man en trygg ledare för sin hund och på så sätt skapar en god relation?!

Trygghet

Det är såklart inte det lättaste alla gånger. Framförallt tror jag att nyckelordet är trygghet. Att uppträda på ett lugnt och tryggt sätt som gör att hunden ser att vi kan hantera situationer och skapa trygghet omkring oss. Extra viktigt är detta i situationer som hunden kan uppleva skrämmande. Till exempel att vi undviker att ge hunden rädsle- och varningssignaler, såsom att vi spänner oss, ryter åt hunden, drar åt kopplet och så vidare, vid till exempel hundmöten. Att vi istället handlar lugnt och självsäkert och på så sätt visar hunden att vi har full kontroll på läget och att den inte behöver ta över och styra upp situationen, till exempel genom ett utfall. Det är viktigt att komma ihåg att vi lätt för över våra känslor på hunden, så visar vi oss osäkra blir hunden också osäker i situationen.

Och jag vet hur svårt detta kan vara, jag har haft precis denna problematik med min hund Freddy som kan göra utfall mot andra hundar. Om vi träffar en annan hund som sänder ut hotfulla signaler blir han genast på sin vakt och kan göra utfall. Det gör att jag i min tur alltid är på min vakt när jag är ute och rastar honom och när jag är spänd så blir hand såklart också det. Redo att ta tag i situationen om det skulle behövas. Det har dock blivit bättre efter att jag har insett att jag måste förändra mitt eget beteende för att kunna förändra hans beteende. Jag arbetar numera med att vara avslappnad och visa att jag har kontroll över hundmötena. Detta har jag gjort genom att skaffa mig verktyg såsom att lära mig om skvallerträning, och känna att jag vet hur jag ska handskas med situationen. Det har gjort att jag känner mig trygg och Freddy är numera nästan alltid avslappnad på promenaderna och i de flesta fall inte reaktiv när han ser andra hundar.

Kommunikation

Att kunna kommunicera på ett bra sätt med sin hund är a och o. Hundar är ofta bra på att läsa oss, de har avlats under flera generationer att leva med människan och är experter på att läsa vårt kroppsspråk, röstläge och mimik. De kan uppfatta små signaler som vi inte ens själva är medvetna om. Men vi är många gånger inte särskilt bra på att läsa hund. Vi misstolkar deras signaler och hur de förgäves försöker kommunicera med oss. Vi blir arga och kan till och med straffa en hund som bara försöker lugna sig själv och oss i en obehaglig situation. Hur många gånger har man inte upplevt att en hund blir utskälld av sin arga matte/husse för att den saktade in och nosade i backen när denne kallade…

Det är helt enkelt vårt ansvar som hundägare att ta oss tiden att lära oss förstå hundspråket så gott vi kan, och att på så sätt lära känna vår hund. Ja, det är vår förbannande skyldighet om jag ska vara ärlig! Det finns både kurser, föreläsningar och litteratur att tillgå.

Regler

En annan aspekt för att vara en god ledare och på så sätt få en god relation med sin hund tror jag är att vara tydlig med vilka regler som gäller. Att inte ha för många regler men inte heller för få regler. Jag läste en grundkurs i psykologi för ett tag sedan och något av det mest intressanta på hela kursen var när vi läste om föräldraskap, för det var så lätt att tillämpa på vår relation med våra hundar. Hur vi uppfostrar våra barn borde inte vara mycket annorlunda än hur vi uppfostrar våra hundar.

Jag fick då lära mig om två dimensioner på föräldraskap, dels värme kontra fientlighet och dels restriktivitet kontra släpphänthet. Det bästa föräldraskapet var om man hade lagom med klara regler samtidigt som man visade ömhet och värme. Detta medförde att barnen fick högre självkänsla, lyckades bättre i skolan och uppförde sig på ett bra sätt. Om man hade ett föräldraskap som innebar regler men samtidigt också var avvisande, kall och inte visade uppskattning, så innebar det sämst förutsättning för barnet. Dessa barn hade låg självkänsla, var mindre populära bland sina kamrater och lyckades inte så väl i skolan. Detta är förmodligen inte förvånande för någon. Men det som däremot tåls att fundera över var att barn till föräldrar som visserligen visade varme och ömhet, men som inte hade några regler eller gav vägledning på något sätt, ofta blev osäkra, omogna och självcentrerade.

Vad kan vi då lära av detta?! Att lagom med klara och tydliga regler som blandas med värme, ömhet och visad uppskattning är nödvändigt för en god uppfostran och uppväxt. Vilket torde gälla både barn och hundar.

 

Och när vi pratar om regler så kan man då fråga sig vilka regler ska man ha? Det är självklart upp till var och en, men det är många som låter oss påverkas av andras tyckande och samhällets normer. Men faktum är att vi bestämmer själv reglerna för oss och våra hundars tillvaro tillsammans. Jag tycker till exempel det är okej att hunden ligger i sängen eller soffan, för jag tycker det är mysigt. Andra gör inte. Jag tycker det är okej att Freddy ställer sig med framtassarna i mitt knä för en mysstund och kanske även en smakbit efter att jag är färdig med min måltid, men de flesta gör nog inte det. Jag tycker det är viktigt att min hund väntar att gå ut genom ytterdörren till jag säger till, medan de flesta inte har någon sådan regel. Jag har också som regel att hunden ska vänta på varsågod innan han får äta, medan andra bara ställer ner matskålen.

Så ja, det är upp till var och en att sätta sina egna regler, det viktigaste är att man efterföljer dem och är konsekvent så att det blir tydlig för hunden. Sen tycker jag man ska fundera varför man har regler, vilken funktion de fyller? Man ska inte ha regler bara för att, men för att de fyller en funktion av något slag.

Att bli sedd som en tillgång

Något som jag tycker bidrar till en god relation med min hund är att hunden ser mig som en tillgång, någon som kan bidra med en massa fördelar i hundens liv, såsom mat, lek, träning, promenader och liknande. Många gånger så finns det en massa spännande saker där ute för hunden, och så ser hunden oss som en stor mur i vägen för detta. En mur som hindrar den från att hälsa på andra hundar eller springa lös.

Istället för att tänka på oss som en mur vill jag att hundarna ska tänka på oss som en grind till alla dessa spännande saker som finns. För om vi är en mur försöker hunden att hitta ett hål i muren att pressa sig igenom, är vi däremot en grind så handlar det bara om att hitta nyckeln som låser upp denna. Nyckeln är att göra ett för oss önskvärt beteende. Det kan vara att för att få lov att hälsa på den andra hunden ska den ta ögonkontakt med oss och innan den blir släppt lös ska den sitta och vänta på att vi kopplar lös den. På så sätt så får hunden faktiskt göra det den vill bara den utför det vi vill först. Detta kallas för Premack’s Princip, eller mer vardagligt ”Grandma’s law”. Om du äter upp grönsakerna så får du något smaskigt till efterrätt. En väldigt användbar princip i både barnuppfostran och hundträning. .

Egenkontroll

När det kommer till regler ska man dock komma ihåg att inte ha för många regler, inte bestämma för mycket hela tiden. Föreställ dig ett scenario där någon annan bestämmer över dig hela tiden. Var du får vistas, när du ska vara stilla och när du ska röra dig, när du ska få äta, när du ska få gå på toaletten, när du ska prestera och så vidare… Det är så de flesta av våra hundar har det. Och det är ju ofrånkomligt till viss del, men samtidigt så måste man låta sin hund ha en viss mån av egenkontroll. Att de själva kan få lov att ta beslut och känna sig fria och kunna kontrollera sin egen vardag. Det kan handla om att de får välja var de sover och att de får lov att lukta och busa lite på promenaderna.

Det finns ett begrepp som kallas inlärd hjälplöshet som innebär ett apatiskt tillstånd av vanmakt då man känner att man inte kan kontrollera sin situation. Det har utförts experiment på råttor där man tydligt har sett att om man fråntar dem makten att förutse och därmed kontrollera konsekvenserna av deras beteende, t.ex. ifall de ska få en elchock eller inte, så förblir de apatiska även när de återfår möjligheten att kontrollera konsekvenserna.

Tyvärr så finns det alltför många hundar som lider av inlärd hjälplöshet, som fråntagits möjligheten att kontrollera sin tillvaro fullständigt, där deras ägare bestämmer varje liten detalj av deras liv. Man har satt upp allt för många regler, hunden tillåts aldrig att ta egna initiativ och kan därmed aldrig kontrollera sin situation. Till slut ger hunden upp, den kan ändå inte göra något för att förändra situationen, de bara existerar. Många gånger ses detta som ett lyckande från hundägarens sida, för hundägaren har fått en hund de kan kontrollera fullt ut och som är ”lydig”.  För mig är det viktigt att komma ihåg att det är en annan individ vi har att göra med, inte ett redskap, en leksak eller en statussymbol. Utan sin egenkontroll förlorar individen sin livsgnista. Så lagom med regler och låt hunden få bestämma lite över sitt eget liv, låt den få utlopp för sina naturliga beteenden och låt den bara få lov att vara hund ibland.

Så för att sammanfatta; en bra relation mellan hund och ägare är för mig samma sak som en bra relation mellan ett barn och dess förälder. Det är en relation där båda parter är trygga med varandra, man respekterar varandra och visar kärlek och ömhet för varandra. Det finns lagom många tydliga regler som efterföljs men också möjlighet för egen vilja och att hunden bara får lov att vara hund ibland.

Sen så är det – precis som med barnuppfostran – inte alltid lätt att leva upp till. Ibland är det svårt att ha tålamod, ibland brusar man upp även om man inte borde och ibland är man en mindre bra ledare. Vi är inte mer än människor. Det viktigaste tror jag är att tänka över vilken relation man har och så göra sitt bästa för att uppnå detta.

Så, hur vill du att relationen mellan dig och din hund ska vara?